Oj vad det går ...
Idag bar det av till Lödde, skönt att inte behöva åka så långt idag när det är vardagskväll. Vilken tur också att Ingvar hade en extra klöv över åt mig. När vi kom hem så såg jag till att den hamnade i frysen direkt. Tycker fortfarande att det var för dåligt att MOR glömde bort det i söndags....
Nu skall jag inte bara gnälla för MOR har varit snäll och fixat så att fällen i min bur nu ligger på plats. Hon har lagt något som heter anti-halkskydd under och jag måste säga att det var en toppen bra idé från Ann. Jag tackar lite extra på träningen nästa vecka.
Väntan kändes x-tra lång idag innan det var dags att få komma ut ur bilen och spåra. När MOR öppnade grinden så satt jag och darrade av längtan. Men strax därefter så satt jag där iklädd sele & spårlina framför "starten" och så blev det äntligen dags. Det gick ganska så bra, kom av mig lite granne där Ingvar lagt en återgång, men så småningom redde jag ut det också. Detta var en liten förkänning på ett Öppenklasspår sa Ingvar när vi sedan var på väg tillbaka till bilarna. Kul, väldigt kul, tyckte både jag & MOR.
Nu är det bara 2 spårtillfälle kvar, det känns väldigt trist. Men jag hoppas att någon kan tipsa oss om hur vi sedan kan fortsätta utvecklas, både jag & MOR. Detta kan nog vara vår grej...
Tjena Walle!
Jag skulle också vilja fortsätta med viltspår. Min matte ställer upp, säger hon, men hoppas att det i framtiden kan bli eftermiddags- eller kvällsspår. Det är inte riktigt min familjs grej att stiga upp i ottan på helgerna.
GBM
Jag fortsätter gärna också efter kursen även om jag inte har kommit lika långt som ni. Tiderna går väl alltid att få ihop på något vis. Eftermiddagar är kanske lite svårt ibland men kvällar kan väl fungera. Det skulle ju vara bra om man kunde hitta mark lite närmare också så slipper både vi och våda mattar köra så långt.
Kul! Nu får vi allt be våra mattar att utforska terrängen lite och se vilka möjligheter som kan finnas för oss.
Matte har fått hem ett sånt där tillstånd idag som hon har ansökt om, att hon får använda blod för spårning. Så nu ska hon när hon har tid kontakta han som äger marken här omkring (Skabersjö gods) och fråga om man får lov att vara här i skogen och lägga spår och när det är okej i så fall och vilka tider man inte får lov. Det blir nog nästa vecka hon har tid att höra sig för om det.
Gud så bra... då får vi hålla tassarna hårt för att markägaren är en snäll en.
Nja...han är nog en ganska trist typ men vi får hoppas han är på bra humör och att han tycker det är bra att utbilda våra nosar till att leta upp skadat vilt (för det är nog så matte kommer att lägga fram det hela).