Din lilla Snor-valp...
Vi gick en längre runda än vanligt och när vi kommit ungefär halvvägs så smet jag iväg till en annan liten hund. Dess hundägare var på hugget och motade bort mig vilket jag inte hade förväntat mig. MOR kom efter i en väldans fart, jag förflyttade mig försäkerhetsskull en bit bort. När MOR kom 2 steg närmre så backade jag 2 steg, så där höll vi på ett litet tag. Jag prövade dessutom att lägga mig på frambenen och lät svansen gå av lekfullhet, men detta uppskattades inte ett dugg. Rätt som det var så bara vände MOR på klacken och gick. Jag stod kvar ett par sekunder och tänkte att skall hon verkligen bara gå så där utan att ta mig med. Ja uppenbarligen var det så. Jag sprang ifatt henne och slöt upp på hennes vänstra sida och prövade verkligen att få ögonkontakt, men MOR hade lite problem med det imorse. Jag upplyste henne om hur viktigt det är med kontakt, då åkte kopplet på utan ett ord. Resten av rundan gick i ett supersnabbt tempo. Undrar om det berodde på att MOR utrustat sig med en stegräknare (dom skall tydligen ha en 10-veckors tävling på jobbet) eller om det var pga mitt uppförande... ja jag vet inte, vad tror ni?
Sedan undrar jag över en sak till:
Jag är inte snorig & jag är (väl) ingen valp, vad menade MOR egentligen när hon kallade mig din lilla snor-valp, någon som tror sig veta?
Förstår inte din mattes konstiga beteende. Du har ju faktiskt hjälpt till att öka hennes antal steg så hon kan vinna tävlingen! Det där med ögonkontakten med matte hade jag också problem med efter att jag ätit upp alla köttbullarna från stekjärnet. Matte ville inte alls se på mig fast jag tryckte mig mot henne allt vad jag kunde. Men förstår inte heller det med snor-valp, det har ju inte alls med dig att göra!
Jag skulle vilja säja så här:att det var tur att det var din Mor som sa de där snor-valp för annars hade det varit VÄLDIGT oförskämt....tycker jag alltså.Meeeen det var oxå väldans dumt att hoppa undan o försöka skoja bort din tabbe...inget smart drag =\
Hmmm...nä...svårt att bortföklara. Men som jag brukar säga - en olycka händer så lätt. Huvudsaken att det går på rätt håll, dvs att det händer mer och mer sällan. Man kan ju inte vara ordentlig precis jämt.
Ja, vad spelar det egentligen för roll, hur man än vänder och vrider på sig så har man änden bak.