Kalles fine pinne...

... drog jag iväg med imorse.

När jag & FAR var ute på morgonpromenaden så träffade vi Kalle som satt på sin vanliga plats i M-parken. Jag sprang dit bort till honom med en liten pinne i munnen, men när jag såg hans pinne så bytade jag, hans var mycket större och finare (han har själv täljt den). FAR fick jaga/locka mig för att jag skulle lämna tillbaks den.

När FAR berättade om denna lilla episod för MOR så blev hon till en början lite skrajsen, för hon har nämligen hört honom bli arg när någon annan 4-bening försökt ta den tidigare.

Men han blev inte alls arg på mig (måste bero på att han fick kepsen av oss tidigare i somras) han skrattade hjärtligt bara.


Kommentarer
Postat av: Elliot

Ja du Walle,du kan charma alla du =D
Den nya frisyren kanske hälpte till oxå....

2007-09-16 @ 22:42:14
Postat av: Lakrits

Varför skulle han bli arg? Du lånade den ju bara lite, tänkte väl inte behålla den antar jag. Och precis som Elliot säger så är du bra på att charma. Vi flattar är ju bra på det överlag tror jag. Har en extrasöt min när vi försöker få som vi vill. Jag lyckas ofta med mina tiggerifasoner. Idag fick jag smaka kinesisk mat men jag vet inte...tycker min stekta lever är mycket godare.

Postat av: Wallander

Kanske var det så att Kalle trodde jag var någon annan, han kände kanske inte igen mig. Jo han kan bli lite arg för att han har pinnen som sin käpp. Ibland är det så att han behöver stödja sig på den ibland när det blivit lite "snedfördelning" i hans kropp.
Lakrits, du måste ha en "stenkista" till mage, blir du aldrig dålig? Jag får inte smaka mycket annat än torrfoder jag, framför allt inte hemma, men hos Guinness är det bättre, tror jag skall be om att få vara där hemma lite oftare.

2007-09-16 @ 23:11:50
Postat av: Guinness

Tur att det inte var jag som hade fått fatt i Kalles pinnkäpp för jag hade definitivt bitit sönder den innan jag hade lämnat tillbaka den. Då hade nog mattte fått sig en rejäl utskällning, tror jag. Jag ska nog fortsätta att hålla mig borta från Kalle.

2007-09-17 @ 09:24:47
Postat av: Guinness

Idag kom Kalle gåendes precis utanför mitt hus. Jag är inte överförtjust i överförfriskade individer så jag skällde på honom. Då sa han irriterat: "Ta och lugna ner dig". Tur at det inte är min matte som har skänkt honom en keps för då hade jag illa kvickt tagit tillbaka den. Så det så!

2007-09-19 @ 00:04:52
Postat av: Wallander

Guinnes, ibland beter sig Kalle som att han äger M-parken och får säga & bete sig som han vill. Skärper han inte till sig så får vi göra klart för honom att vi är många som skall samsas om i M-parken.
Förresten, har inte du fått lära dig att man inte får ta tillbaka något som man en gång givit bort, oavsett vad som händer?

2007-09-19 @ 22:50:11
Postat av: Guinness

Nää, det har jag aldrig hört talas om. Menar du att om du får ett ben av mig så får jag inte ta tillbaka det? Det låter tufft det där "oavsett vad som händer". Tänk om man ångrar sig? Duuuu, gäller det pinnar också?

2007-09-20 @ 03:43:41
Postat av: Wallander

Guinness, jag tror det gäller pinnar oxå... ångrar man sig, ja då kan de tkännas tufft.

2007-09-20 @ 22:20:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback