...pangande med lyckosamma träffar blev det i Pärup igår.

Vi fick börja kursen med att i samlad trupp tas oss fram till jaktplatsen, på vägen stötte vi på en störig "mamma" med både barnvagn och hund samt en "störig" 2-bening på cykel. Precis när jag & MOR skulle passerade dom så började dom tjoa och tjimma. Jag måste erkänna att jag blev lite rädd, jag var inte alls beredd på ett sådant utfall från deras sida. Vi stötte på dem en gång till sedan och då brydde jag mig inte.

När vi kom in på jaktplatsen så fick vi gå på "trampjakt". Framför oss skiftades Theo & Tilda om att jobba för att skrämma upp bytet och rätt som det var så sa det pang och då är tanken att man skall sättas sig ner (detta har jag nog förtillfället glömt bort) och visa att man markerat var bytet föll. Sedan måste man så klart hålla fokus och vänta på ett "varsågod-kommando" innan man eventuellt får hämta bytet. Ibland var det någon annan kurskamrat som fick äran att hämta först och så klart tog han/hon den som jag spanat in och då tog det lite längre tid att hitta den man inte sett, men då gällde det att koppla på nosen ordentligt.. Att ha en lösspringande 4-bening framför en när man skall försöka koncentrera sig på att gå fot med sin MOR var inte helt lätt men det gick bättre och bättre när jag fattade att jag ändå inte skulle tillåtas att leka.

Efter första övningen blev det så dags för MOR att pröva sin jaktlycka. Vi gav oss ut, vi hade fått reda på att det var väldigt viktigt att vi smög för att inte skrämma bort bytet. Detta fixade vi, men MOR hade siktet lite dåligt inställt från början men sedan blev det en fullträff och jag skickades för att hämta fågeln. Men jag blev lite tveksam på upptaget när jag kom fram, det hängde något gult sladdrigt ballongliknande föremål fast i fågeln, men efter viss övertalning så chansade jag på att det gula inte var farligt och så sprang jag och visade MOR vad jag hittat åt henne.

Sedan var det dags att försöka hjälpa Marie & Tonie att "fixa" mickelräv som har sprungit omkring och ställt till med lite oreda på deras träningsplan. För att komma in på träningsplanen fick vi traska förbi kanin- & vaktelburarna, jag slängde en snabb blick för att kontrollera att dom hade det bra sedan släppte jag dom och gick vidare. Men strax därefter började det vina frisbeesar runt öronen och det var lite spännande, jag försökte fånga en men där fick jag tji, MOR var med på notan och korrigerade mig direkt. Tänk att allt kul skall måste föregås av ett "varsågod-kommando"! Ja ja, tillbaka till rävjakten. När MOR hade fått syn på räven så lade hon sig på knä och bad mig sitta stilla, siktade och minsann, hon träffade precis där hon skulle. Jag fick inte gå med henne direkt, hon ville först gå ut och checka läget, sedan kallade hon mig till sig och så tittade vi på räven tillsammans, det var spännande! Under tiden som alla "jägare" sedan inspekterade Mickel en bra stund så fick vi 4-beningar sitta/ligga kvar på behörigt avstånd. Vi var så duktiga, Marie försökte få igång oss med lite tjohejande... men icke sa nicke vi väntade på rätt kommando från våra mattar.

Det finns minsann gått om vilt där uppe i Pärup och några "harar" skulle oxå försöka "fixas" innan mörkrets intrång. Här fick jag gå fot med en skytt till höger om MOR, jag borde gått bättre fot, men Marie säger att det är MORS fel så jag behöver inte ta åt mig, åtminstone inte så mycket. Plötsligt dyker haren upp och pang och så låg den där en bit framför mig och jag ville iväg.... men så var det där där med sittandet igen, attans oxå att jag missade det igen. Jag märkte att MOR gick iväg men jag var ju så himla fokuserad, ville ju inte att haren skulle försvinna ur min åsyn, så jag stod still bra länge innan jag började känna lite konstiga vibbar från skytten och hon blev oxå rätt irriterad för att jag inte sökte upp MOR, så då fick jag fart vill jag lova och på vägen fram mot haren gick jag väldigt fint men behövde ha ett sittkommando innan jag blev skickad att hämta in "haren". Även här blev jag lite konfunderad, den var inte bara att plocka upp ta med sig, den jäkeln stretade emot rejält, men tillslut så bärgade jag hem den :-)

Attans vad kul det var även denna gång! När vi åkte iväg så var det med lite vedmod, detta skulle vara sista gången för oss, men så säger urgulliga Marie & Tonie att vi (4 st) som missat en gång kommer att få möjlighet att komma en gång till. Hur glada blev vi på en skala 1-10 tror ni?
 
Lena/Guinness, tack för skjutsen och den goda hemmabredda baguetten!