(R)Apportering...

... del 2 av 6.

Trots idogt regnande hela dagen så klarade vi oss så när som från ett par små stänk bara ikväll.

Precis som förra gången fick vi gå i samlad trupp ner till träningsplatsen.

Stadgeträning - kan man aldrig få för mycket av - idag fick vi gå lite serpentingång, först i koppel sedan utan. På "kvarsittningen" flög det först dummiesar omkring oss sedan skulle vi kallas in en efter en. Tillslut satt jag kvar alldeles ensam alla andra hade fått komma in till sina mattar & hussar och jag trodde så klart att det snart skulle vara  min tur men då far det plötsligt två dummiesar till över mitt huvud innan jag blev inkallad. Vaffor gjorde dom på dette viset mot mig? Hade jag inte skött mig eller var det för att jag var för duktig?

Efter stadgan blev gruppen uppdelad och vi hamnade hos Gert tillsammans med Vira & Berit, Calla & Ann-Sofi, Max (labben med den rätta färgen enligt Gerts tycke) & Carina + "jumjum" (nej så hette han nog inte den "danske" labbekillen) & hans matte som jag oxå tyvärr glömt namnet på.

Vid första markeringsövningen skulle det störas ordentligt. Gert kastade en markering, jag fick "kvarsittning" och MOR gick ifrån mig och istället för att jag skulle få hämta dummien så gjorde MOR en inkallning först och sedan fick jag hämta dummien. Sedan fick jag återigen "kvarsittning", MOR gick ifrån, Gert kastade en dummie och återigen kallades jag in först. Här valde jag rätt även om jag slog en snabb blick mot dummien.

Nästa övning Referensmarkeringar. Här fick vi jobba i par. Jag fick börja, A-S & Calla gick ut en bit, kastade en dummie mot en referenspunkt (träd/buske etc). Jag skickades och första gången gick det bra andra gången ökades avståendet för att göra det lite svårare men det gick bra i alla fall. Sedan bytade vi plats, MOR kastade två markering till Calla och jag vändes ifrån situationen båda gångerna. När vi sedan bytade utgångspunkt och förlängde avståendet ytterliggare så lyckadedes det inte lika bra, jag var inte lika motiverad. Tydligen är jag en ganska låg kille som behöver lyftas lite och då är det inte helt bra att jag tas ur situationer för ofta. Jag hoppas att MOR tänker på detta i fortsättningen för annars är risken stor att jag tappar sugen helt och det skulle ju inte vara kul.

Sista övningen hos Gert blev en test av hur bra våra minne är. Även här jobbade vi i par. En markering kastades och så lämnade jag & MOR platsen för en stund, när vi kom tillbaka så var det bara att sticka iväg och hämta in dummien utan någon som helst tvekan.

Sedan var det pausvila med fika (trodde vi) men jag hann bara snusa upp var löp-Lakkan sedan kallade Kent på oss och nästa övning skulle påbörjas. De markeringsövningar som vi gjorde förra gången skulle nu göras lite svårare genom att avståndet skulle ökas. Jag markerade var dummien föll, sprang iväg men tvärbromsade när jag fick Lakkans underbara doft återigen i näsan och då måste jag erkänna att det blev ett svårt val. Jag fortsatte ut efter viss tvekan men det blev en usel hämtning och en lika usel avlämning. På nästa försök sprang jag inte ens ut, jag kallades tillbaka och fick starta förbi Lakkans doftplats men det gick inte mycket bättre, jag hade bara fått en sak på hjärnan och den var intressantare än att hämta in en dålig dummie. Kanske att jag varit lite mer medgörlig om inte MOR låtit så himla förbannad, tänk om hon istället med mjuk röst sagt: apport när jag skall skickas ut och ja ja ja när jag behöver lite hjälp på traven. Nu får MOR helt enkelt ta och skärpa sig lite annars anmäler jag henne till en kurs i kommandobetoning. Lite molokna gick vi ur denna övning, jag för att jag togs ifrån det härliga området och MOR för att jag inte fixat att koncentrera mig på den uppgift som jag borde ha koncentrerat mig på. Men hur lätt tror hon det är egentligen för en kille med svallande pubertetskänslor?

Här fick vi en liten andhämtningspaus och nästa övning gick ut på att fixa markeringarna som kastades över ett litet backkrön. Första gången kastades en vanlig dummie, jag sprang ut med bra fart, tog mig bra över krönet och letade utav bara f-n men jag fick bara en viltdummiedoft i nosen men fann ingen sådan men efter ett litet tag så fann jag dummien som var kastade och sprang direkt hem till MOR och lämnade av ordentligt (jag vågade inget annat). Nästa gång kastades en viltdummiemarkering och den fann jag på direkten och tvekade inte en sekund på var jag skulle bli av, det var tillbaka till MOR som gällde.

Jag fick sedan avsluta med två markeringar  som kastades av Frida på stigen dock mot motsatta hållet. Då hade jag både bra fart in & ut och tramsade inte alls. Det var skönt att avsluta denna kurskväll på ett bra sätt.

För att hjälpa mig på bästa sätt så fick MOR en hel del tips och summan av kardemumman av dessa blev:
- Inte ta mig ur situationer för ofta
- Skicka snabbt för att behålla fokusering hos mig
- Ändra röstläge
- Hon måste försöka hitta ett sätt som gör att jag tycker det är roligare att avleverera till henne.

Lite foto från stadgeträningen i måndags resp idag läggs förhoppningvis ut på kvällkvisten.


Kommentarer
Postat av: Enzo

Jag får hålla med om att Lakrits är en superskön tjej. Hon och jag var ju i samma grupp igår och det var hur mysigt som helst :-))). Förresten, hur är det med Isa nu för tiden? Du var ju ute med henne i söndags läste jag.

2008-08-28 @ 23:01:29
Postat av: Wallander

mm, visst é Lakkan fin, extra fin just nu för många killar har jag förstått efter gårdagen.



Isa är det jättebra med, men jag tror att hon föredrar lite mer mogna killar.

Postat av: Lakrits

Åh, som ni håller på. Är det syskonkärlek? Fjantiga är ni men roliga båda två. Vi ses nästa onsdag. Hoppas allt har lugnat ner sig lite då.

2008-08-29 @ 00:37:39
URL: http://vildhunden.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback