... och permobiler är inget som jag föredrar.

MOR och jag bestämde oss för att promenera hem till MORMOR med en bukett KRYA PÅ DIG-tulpaner samt att oxå önska dom en GLAD PÅSK (även om det bara är ett par dagar kvar nu). När vi gick förbi Eriksfältskyrkan så började kyrklockorna slå och de slog länge och väl och jag blev jättelåg, började t o m mjälla lite (sa MOR) och inte blev det bättre när det sedan kom en man åkande i en permobil efter oss. MOR stannade mig för att låta mannen köra förbi men det hjälpte inte helt för mig, jag var fortfarande skum, gick och tittade bakåt med jämna mellanrum.

Väl framme så ringde vi på ytterdörren, vi hörde hur glad Tarzan var där på insidan och lyckan var fullkomlig när Allan öppnade. Vi frågade om Tarzan fick komma ut och leka, vilket han så klart fick. Medans Tarzan gjorde sig i ordning så gick jag & MOR ut till MORMOR i köket och överlämnade blommorna, hon blev jätteglad. Sedan promenerade vi ner till rastgården och där fick vi rasta av oss ordentligt. Det var längesedan jag lekte med Tarzan och vi hade hur kul som helst, SKITKUL sa MOR att vi måste ha haft det, för vi var inga svarta flattar längre när vi farit runt i alla vatten/lerpölar. Jag älskar att bli jagad och när Tarzan någongång kom ifatt mig så vände jag på en tvåöring och Tarzan fortsatte framåt eftersom att han inte har någon broms.

Jag blev lite besviken när jag inte fick följa med Tarzan hem igen, men MOR sa att man inte får gå hem till någon när man var så smutsig jag blivit. Det var bara alltså till att snällt traska hemåt igen. Det blev samma väg tillbaka,  som tur var fanns varken permobilmannen där och kyrkklockorna hade slutat att ringa, men jag kollade & lyssnade var så säkra.

Jag har vilat och tagit igen mig ganska länge sedan jag kom hem men nu väntar jag bara på att vi skall iväg till Lomma och träna lite lydnad tillsammans med nya kurs-gänget.