Ja det var väl det stora ? idag.

Hann inte mer än av bilen och ut och kissa i Lomma sedan åkte jag in i bilen igen. Så det jag nu berättar är det som MOR återberättat för mig.

Efter att Göran & Bea presenterat sig och berättat lite om projektet så visades filmen om och med Enzo & Camilla in action. Det var väldigt intressant att se, hur det började och vilka framsteg som gjordes under resans gång fram till slutstationen. Snacka om att ha knäckt koden till ett ypperligt samspel.

Innan det sedan var dags att påbörja själva filminspelningen så fick "filmstjärnornas" mattar & husse fylla i ett litet papper om vad dom ansåg vara ett problem och en turordning gjordes upp.

Först ut blev Vira, sedan Elliot, Castor, jag själv & sist Isa. Alla mattar + Castors husse deltog med stor entusiasm och gav både ris & ros till varje ekipage tillsammans med Göran & Bea. Jättenyttigt!

Jag hade nästan gett upp hoppet om att något roligt skulle hända när MOR äntligen kom och hämtade mig och sa: Nu killen skall vi visa upp våra sämsta sidor tillsammans.

1:a momentet blev att kolla hur jag uppförde mig i möte med annan hund. Detta klarade jag bra, visst var raggen uppe men inget annat.

2:a momentet blev lite promenad under olika former. Här blottade jag/vi oss, jag visade med hela mitt kroppsspråk att MOR är skittråkig när det gäller att gå fot. Men jag fick lite fria tyglar oxå och då drog jag bort och hejade på "publiken" vilket jag hade tillåtelse till att göra. Men så fort MOR kallade så sprang jag tillbaka, dock icke ända fram varje gång. Det pratades väldigt mycket om var belöningen finns för mig i detta moment, ja det kan man ju undra. Bea bad att få låna mig lite, förlåt MOR men jag säger bara FAN vad rolig hon var! MOR gjorde ett tappert försök hon oxå men det avslutades tyvärr med en miss från hennes sida, hon trodde hon kunde belöna mig genom att slänga i väg sin handske. Jag tyckte det var jätteroligt och det tog en bra stund innan jag fattade att MOR inte alls uppskattade att jag inte ville lämna tillbaka handsken till henne. Dock löste vi uppgiften själva, vilket vi får se som lite positivt.

3:e momentet blev ett undersökningsmoment. Bea var framme och klämde och hade sig på mig, detta var helt OK hon hade ju visat för mig att hon inte var läskig utan bara kulig. För att kolla om jag betedde mig likadant mot någon mer främmande så kom en "stöddig" husse fram till mig och gjorde samma sak. Jag kan inte säga att jag var lika bekväm men det var helt OK det oxå.

4:e momentet, vilket moment, köttbullssök. Göran gick ut & visade att han hade en köttbulle i handen och att den sedan hamnade i gräset någonstans. Jag satt okopplad och väntade på startsignalen från MOR och sedan sökte jag upp den snabbt och okomplicerat. Momentet skulle sedan göras lite svårare, flera köttbullar hade placerats ut medans MOR och jag gick iväg på annat håll. Detta var inga problem alls, jag fixade det superbra. Zicos matte beskrev mig väldigt trevligt på detta moment: Målvedveten, koncentrerad & fokuserad.

Passivitetsproblem, nej det var det ingen som kunde påstå att jag har.

Jag är en cool & lugn kille fick jag höra, men jag & MOR har lite svårt med kommunikationen/samarbetet. Så nu har vi 2 veckor på oss att träna & försöka förbättra kontakten oss emellan. MOR har fått lite verktyg, ett är tydligen att hon skall busträna med mig såsom Bea gjorde, dvs putta och ha sig. Sedan skall tydligen konerna som MOR har liggandes i byrålådan komma till användning i någon form. "Hoppa-in-bilen-grejset skall vi oxå försöka lösa. Undrar vad oddset kan bli på detta?

Sammanfattning:
Göran var en hyvens köttbullskille, Bea var en busrolig tjej, hon visste precis var min startknapp satt/sitter, hon fick verkligen igång mig. Hoppas att hon visade MOR ordentligt, dvs var knappen sitter alltså!

På Annandag Påsk så skall vi träffas igen, då skall Göran & Bea ha granskat filminspelningarna och förhoppnings så kan vi visa upp lite bättre samarbete.