... rapporteras i samma inlägg.

Igår hade MOR bestämt träff med spår-Ingvar på Järavallen, hon tyckte det var hög tid för att återuppta viltspårandet lite och tänkte att vi börjar med ett träningsspår. När kom fram var en viltspårskurs i fullgång. Några satt dock och fikade, vi gick upp dit men vi behövde knappt presentera oss, alla hade hört talas om oss, ja i alla fall mig. Dvs jag är killen som var livrädd för allt som fanns i skogen och som kunde röra sig där i, men att jag spottat upp mig rejält och visat att det kunde bli en champinjon även av en räddhare! 

Spårandet gick jättebra förutom att det var ett par riktiga klantare som klantat till det för mig. Dom hade lagt sitt spår rakt över det som Ingvar lagt till mig och givetvis så avvek jag från mitt spår och följde slaviskt det andra. Jag fick tas tillbaka en bit för att komma på rätt spår igen, sedan tuffade jag på bra till sista vinkeln där jag ringade lite innan jag tog sista sträckan och spårslutet klockrent. Förresten dom där klantarna, klampade sedan oxå rakt in i de kursare som höll på att lägga spår och spåra och till råga på allt så sköt dom oxå. Ingvar gav dem först en ordentlig utskällning sedan stötte dom på Anita och då fick dom en till. Förhoppningsvis så lägger dom inte fler spår där inte i fortsättningen!!!

Idag åkte vi till skyttebanan vid Sturup tillsammans med Lakkan & Marie för att få lite skotträning... det brukar smälla rejält där flera dagar i veckan men så dock ej idag. Lite smällde det, men det gick bra att hämta markeringar/vilt och köra dirigeringar ändå. Bra att hämta vilt...nja lite fel att påstå kanske...svartfåglarna+duvan gick rätt så bra, anden mer tveksamt, den hade hamnat i en ormbunke och vem vågar stoppa ner nosen i en sådan hur som helst? Inte jag i alla fall utan viss tveksamhet! Det lär nog bli mer vilthanteringsträning framöver, framför allt när det gäller upptagningsförmågan.

Höger/vänsterdirigeringar tränades på ett fält fullt av tistlar... det var minsann inte skönt att sitta/springa i dom inte. Men typsikt 2-beningarna att inte bry sig... dom har ju skor/kängor som skyddar deras tassar så vad gör det dom? INTE ETT SKIT!

Innan vi lämnade skogen så fick vi springa av oss lite, sedan följde vi med Lakkan & Marie hem. Jag hade väldigt svårt att koppla av, framför allt ifrån Lakkan men oxå när Marie rörde sig stup i kvarten. När 2-beningarna åt mumsig lasagne fick jag och Lakkan käka knorr, sedan satt jag bara och stirrade in i dörren som vätter ut mot baksidan av trädgården och hoppades på att den skulle öppna sig av sig självt, vilken den så klart inte gjorde till min stora besvikelse!

Marie, jag tackar ödmjukast för knorren & alla pluttarna, MOR tackar för den usökta middagsbjudningen.