... BLACKOUT!!!

Med facit i hand så borde jag ha stannat hemma i eftermiddags och aldrig åkt iväg till jaktkursen.

Det var så kul att vara tillbaka (i alla fall till en början). Medans vi väntade på att alla skulle dyka upp så dök några kända ansikten dök upp som inte var med första gången, nämligen Max & Carina samt Calla & Ann-Sofi. Ännu kuligare blev det när jag fick ta emot en födelsedagspresent av Tessie med flock, men tyvärr inget öppnande idag heller, fasicken vad man skall behöva vänta länge på det här stället.

Jag var laddad till tassarna men skötte mig bra på stadgan på stigen och en bit in på apporteringsstadgan. Vi parkerades på en rad, Gert & Kent kastade dummiesar som ibland hamnade ganska nära oss och ibland lite längre bort, men oavsett skulle vi markera alla för man visste aldrig vem som skulle få hämta vilken av de två som kastades och när. När det blev min tur så såg jag att den hamnade en bra bit ut ungerfär vid vimpeln. Jag satte fart... men där jag trodde att den låg där låg den inte så jag drog vidare ut och kom ur kurs och hittade inte tillbaka. MOR hon visslade och skrek och kom springande ut, men jag nonchalerade henne totalt, jag hade viktigare uppgifter. Men när både Gert & Kent närmade sig så var det bäst att söka skydd hos MOR. Jag fick ett nytt försök på den andra dummiesen och då gick det bättre.

Sedan var det dags för dagens riktiga övningar. Först höll Kent en genomgång för alla och förklarade hur de tre rutorna som var utplacerade skulle användas. Jo det skulle tränas linjetag på linjetag på linjetag. Om man inte gick rakt ut direkt så blev det backning och förflyttning längre fram tills man klarade av det. Vid varje flagga låg det två dummiesar och vid förflyttningarna mellan flaggorna var det ett ordentligt fotgående som gällde. 

Jag & Tessie fick dock börja borta i hörnan hos Gert (undrar förresten varför han alltid är förvisad dit ner?). Hos Gert sköts det och sedan kom en markering som inte fick hämtas förräns en dirigering hämtats in. Tessie fick börja och jag placerades en bit ifrån. MOR gick ivär en bra bit bort, Gert sköt och MOR kastade en dummie. Tessie vändes bort och riktades mot dirigeringen, när den var inne så skickades hon ut på markeringen, såg lätt ut, lika lätt som att ligga kvar tills det var ens tur. Min dirigering misslyckades, dvs MOR styrde mig fel och jag drog mig lite väl mycket till vänster. MOR blåste i pipan igen, väldigt argt faktiskt, men jag nonchalerade det denna gång oxå från början och när jag kom tillbaka och skickades på nytt så gick jag rakt på. 2 meter från MOR så kände jag att jag behövde kissa på en liten tuva, men MOR hindrade mig. Jag hade lite svårt att släppa doften från tuvan och då jag skickades på markeringen så blev farten lite väl låg på vägen ut. På invägen så tog jag rundan bortom tuvan igen... men inte fick jag lyfta på benet denna gång heller. Fan vad man är hårt hållen!

Vi förlyttade oss sedan till en av rutorna, skick 1 & 2 jättebra men sedan tog dofterna all min fokusering och det tog minsann tid att förflytta oss mellan flagga 2 &  3 och 3 & 4 för att farten var oxå försvunnen.

Under 2-beningarnas fika paus hörde jag hur MOR beklagade sig över min dåliga fart/fokusering. Kent trodde inte det var så illa och ville se det själv med egna ögon. När han gjort det kunde han konstatera att idag var jag hopplöst ointresserad av dummiesar, det var annat som var betydligt mer intressant, dvs dofter av löptik och ändå fanns det ingen löpande tik i förmiddagsgruppen heller. För att slippa packa ihopa innan kursen var slut så skulle jag få hämta markeringar över stigen... men detta fungerade inte heller och då kastade MOR in handduken och jag blev förvisad till bilburen tills kursen var slut medans MOR försvann bort till de andra som oberört tränade linjetag för fullt på samma plats som jag varit på.

När MOR kom tillbaka så var hon lite låg, muttrade lite och undrade varför jag betedde mig som jag gjorde. Hon frågade om jag inte tycker det är kul att hämta dummiesar & vilt . Mitt svar blev varken JA eller Nej, för ärligt talat så vet jag inte längre.

MOR hade lovat att jag skulle få pröva baddräkten i Saxtorpsdammarna, jag trodde att det var kört men nej då, vi åkte dit tillsammans med Calla & Ann-Sofi. Men den där baddräkten var (nog) ingen hit... 3 försök fick jag på mig. Försök 1: Skakning direkt när jag kom upp ur vattnet men dummien höll jag kvar tills jag var en halvmeter ifrån MOR, sedan rullade jag mig hysteriskt i sanden/gräset. Försök 2: Skakning, längre transportsträcka men samma procedur.

Försök 3: När jag kom upp ur vattnet så var MOR borta... och jag tänkte nu är "goda råd dyra", när jag hörde pippan så for jag i väg som en raket och glömde att skaka mig och dummien råkade dessutom hamna i MORS hand när jag hittade henne. När baddräkten kom av så fick jag glädjefnatt.
Här kommer Calla, simmandes lugnt och fint:

På väg upp för avlämning:

och så skakar hon sig så det står härliga till:


Vad som händer framöver för min del vet jag inte... för just nu verkar jag inte att stå så väldans högt i kurs.
Men mitt tips till MOR är:
BRYT IHOP OCH KOM IGEN... jag skall nog få både lust och fart att hämta dummiesar & vilt igen!

Vid halv sjusnåret så ringde Lakkans morsa och ville att MOR skulle komma ner på gatan. Jag blev skitledsen för att jag inte fick följa med... vad hade det spelat för roll om jag träffat Lakkan, idag var ju ändå skadan skedd lixom :-(
Men mungiporna gick upp lite på mig igen när MOR kom tillbaka med famnen full av födelsedagspresenter :-)