... för mig eller inte idag?

Jag fick komma av bilen i Lomma, ja linan oxå..., då tänkte jag att det finns kanske ett litet hopp ändå även om det skulle bli i "fågenskap".

Vi blev ganska många träningskompisar idag, förutom mig så var det Bell, Spot, Isa, Sandy, Vira, Kid, Tess, Lakrits & Elliot.

Vi började träningen med lite mingelgång, sedan inkallning från att alla fyrbeningar satt huller om buller tillsammans. MOR stannade kvar hos mig tills det var min tur att bli inkallad (av säkerhetsskäl sad det). Inkallningen fixade jag hur bra som helst.

I nästa moment kom dummiesarna med. Alla två- & fyrbeningar gick långsamt framåt och varje matte fick kasta ut en kanindummie var på vilket håll dom önskade. Sedan fick vi sitta på en lång rad, en efter en skickades dom som satt till både höger & vänster om mig och då tänkte jag, "Ok, då får jag nog inte hämta någon dummie idag", men så hör jag tillslut Margaretas ljuva stämma:  "Helene, skall du skicka Wallander". Jag hör hur MOR tar ett djupt andetag innan hon skickar ut mig. Jag sticker iväg ut fort som attan (för att ingen skall ändra sig), hämtar dummien och kommer tillbaka till MOR, närmre än jag någongång gjort förut (tror jag).

När det var dags för dagens sista moment, viltapportering, så delades vi upp i 2 grupper, en "elit"- & en "slyngelgrupp". Jag kom såklart i "elit-gruppen", ha ha skojade bara. Nej, naturligtvis hamnade jag i slyngelgruppen tillsammans med Lakrits, Isa fick tyvärr vara med i vår grupp för att hennes matte Ulrika skulle lära våra mattar hur de skall lära oss slynglar "att veta hut" och Bell & Spot fick vara med för att jag tror att Margareta ville ha ett extra öga på oss. Ordet NEJ verkar komma att ha en helt annan betydelse för mig framöver (om MOR lyckas med sin hemläxa). Denna NEJ-träning skall förhoppningsvis innebära att jag skall förstå att när MOR säger NEJ så skall jag inte fortsätta med det otillåtna som jag påbörjat. Efter NEJ-genomgången så blev det så äntligen dax att viltet placerades ut. De rutinerade killarna Bell & Spot fick börja, sedan skiftades vi andra 3 om. JA, jag fick oxå :-). Jag springer ut bra, hittar det jag söker, sätter fart tillbaka till MOR, men vill INTE lämna det ifrån mig, därför är det säkrast att släppa viltet en bit bort (detta har oxå något med min dominans att göra, vad nu det är!!!). När jag inte apporterade så satt jag lös, med MOR vakande som en hök över mig och det fungerade bra. När vi körde hem 2.5 timme senare fick jag ytterligare beröm av MOR som sa att jag varit jätteduktig kille idag.

Jag måste hålla med om att det är betydligt mycket trevligare när kommunikationen mig & MOR emellan är som den var idag jämfört med när jag "slynglar" för mycket.

Vi kämpar tappert på jag & MOR, hur långt det sedan räcker får framtiden visa.

MOR kallar, nu skall jag SLYNGEL WALLANDER få min efterlängtade kvällsmat.