... igår alltså.

Allt började lugnt och stilla. Men sedan vaknade den där Niklas och då blev det liv i luckan. Lite för mycket kanske för MORS tycke men jag hade skitkul. Niklas sprang fort som f-n och jag efter, det lät inte så jättebra på parkettgolvet och jag tänker inte ta på mig skulle, det var Niklas som började och det var han som stirrade upp mig.

När LILLMATTE drog med sig Niklas ut på shoppingtur så fick jag lite välbehövlig vila innan det var dags att åka till spårningen.

Lena körde och MOR var kartläsare. Men med en sådan bra vägbeskrivning från Marie så gick det som en dans. Precis när vi parkerat bilen så såg vi Marie & Lakrits komma gående på andra sidan vägen. Ann & Elliot hade redan kommit.  För att komma över till andra sidan var vi tvugna att ta oss över en färrist. Jag gick fort över men ändå väldigt försiktigt. Hur tror ni Guinness tog sig över? Just precis, han hoppade, rätt gissat!! När alla var samlade och hade sagt HEJ till varandra så drog vi oss in mot "Sherwoodskogen". Vi placerade oss på en äng som blev vår lilla "väntplats". Av snälla Marie fick vi vars en påse bacon-godis-bitar. Lakrits blev först ut i spåret, Marie & Ann drog iväg dom också då såklart, helt  själv kunde inte Lakrits ge sig av. Jag, Guinness & Elliot stannade kvar så länge. Det kom en man gående på vägen och stannade till nere vid gången in till oss, vi stämde då upp i kör och skällde på honom. Det var allt lite dumt, för det var Maries pappa, men det kunde ju inte vi veta. Vi bjöd sedan in honom och han fick ett glatt mottagande.

Elliot fick gå ut i spåret som nr 2, Guinness som nr 3 och slutligen jag som nr 4. Väntan för mig blev ganska lång, men det var helt OK, för det är värt att få vänta på eftersom att det är såååå kul att spåra. Ni undrar säkert hur det gick  för mig eftersom att det är ett bra tag sedan jag spårade sist. DET GICK VÄLDIGT BRA, några gånger fick MOR fråga mig om var spåret var men i det stora hela så klarade jag mig bra på egen hand.

Mor har sagt till mig att det är med oss som med människor, när man väl har lärt sig en sak så sitter det där i ryggmärgen. Har dom lärt sig att cykla en gång så kan dom det, har vi lärt oss att spåra så kan vi det.

Väl hemma igen, så blev det till att hoppa ur Guinness bil och rakt in i min egen. Nu skulle det åkas ut till Tarzan. Han blev bara så glad när vi kom, märktes att vi inte setts på ett bra tag. Vi busade bara lite grann, jag var ganska trött. Vi fick torkade grisöron, vilket tog ett tag stt tugga i sig. LILLMATTE tog sig sedan an oss och vi fick ligga på golvet hos henne och mysa (ja, hon fick faktiskt Tarzan också att koppla av, dessutom ganska länge).

Jag fick en ny "trasdocka" med mig hem, tack MORMOR. Jag lovar att jag skall försöka att vara lite mer försiktig med denna.