Hur gick det...
... sen?
Jo vi kom fram till Lomma tillslut. Dock fick jag bli kvar i buren ett tag efter att MOR öppnat burdörren och satt på mig halsbandet, jag fick snällt vänta tills jag fick klartecken att få hoppa ut.
Jag fick en kisserunda innan de andra dök upp. Jag måste säga att jag fortfarande kände mig lite spak efter dagens inledning så jag gjorde mitt bästa jag kunde för att vara MOR tillags.
När alla var samlade, jag, Elliot, Lakrits, Zappy, Bell & Spot så drog vi iväg till Lomma skogen, fast jag & MOR var en runda tillbaka till bilen först, för att hämta en lina. Det sades att den kanske skulle behövas till mig idag om jag hade tänkt att fortsätta vara rymningsbenägen.
Dagens första övning var linjetag på stig. Jag var sist ut, det gick väl ganska skapligt med 2 dummiesar, men när 3 lades ut så missade jag den andra, trots att Margareta flaggat för att den låg lite väl osynligt och instruerat MOR att hon behövde stötta mig ordentligt. Jag hade bara den 3:e dummien i åsynen så tyvärr hjälpte det inte överhuvudtaget hur mycket MOR blåste för områdesmarkering, jag sprang förbi och tog nr 3 först. Lite positivt var i alla fall att jag inte bytade dummie på vägen tillbaka.
Vi fick sedan förflytta oss till annan plats som var mer lämplig för viltapportering. Där behövde jag inte vänta så länge på min tur, Zappy fick börja och hämta in sin egna lilla pippi, som passade bättre för hennes lilla mun, sedan var det min tur. Hämtningen gick jättebra, jag är inte så tveksam längre till att ta viltet i munnen, men jag har förbaskat svårt att fatta att det är till MOR jag skall lämna av det jag så duktigt hämtat. Jag tror jag skall önska mig en privatlektion i avlämningslära (men berätta inget för MOR, jag vill nämligen bara en dag kunna överraska henne och visa att jag visst kan komma ända fram och lämna av).
En sak fick jag fick mycket beröm för idag av MOR var för att jag suttit still & dessutom utan koppel nästan hela tiden när de andra jobbade. En gång var jag på väg... men när MOR skrek NEJ så stannade jag. Det kallar jag framsteg!
Tyckte vi skötte oss bra idag. Inte länge sedan jag var ytterst tveksam till att ta i fåglarna och nu hugger man dem i bara farten. Håller dock med om att avlämningar är ett kapitel för sig. Det är så mycket känslor inblandade...
Jag tror att matte skulle bli alldeles stum om jag hade lämnat av snyggt. Och det hade ju varit värt en hel del att få bevittna, så som hon brukar babbla på.
Ja e lite av den uppfattningen att:I fall jag ska ha döa fåglar i munnen....ja då ska matte oxå ha det.De e därför som jag trycker upp det jag hämtat i hennes ansikte...hihi
Vissa saker har vi lätt för att lära, men vissa saker är förbaskat svårt (tydligen).
Elliot, jag är lite mer av den sorten att vill MOR ha vilt kan hon banne mig själv jobba lite för att få det... lite rättvisa får det väl allt vara.