Kvack, kvack...

... lät det innan änderna damp i backen.

Det var lite annorlunda apporteringsträning idag, ja inte så mycket från första början men sen... då hände det konstiga saker vill jag lova.

Först fick jag sitta en bra stund i bilen, vilket jag nästan aldrig får göra när vi kommer till Lomma, men nu var det ju det där med tävligen imorgon och det återstod att räfsa ihop en hel del gräs efter att mattan blivit klippt. Så detta gjordes först av 2-beningarna.

Sedan drog vi ut i furet, jag, Elliot, Vira, Zappy, Bell, Spot, (redigerat 27/10: f'låt mamma att jag glömde bort att nämna dig.) & Kid, ja 2-beningarna oxå så klart. Först fick vi apportera kanindummiesar. Jag gjorde så klart bort mig på första försöket, jag hämtade snyggt men bestämde mig för att inte lämna av dummyn till MOR. Trots morrande 2-beningar överallt så fortsatte jag att springa omkring ett tag.
OBSERVERA! JAG HÖLL FAST DUMMIEN I MIN MUN HELA TIDEN!

Resterande gånger gick därefter betydligt bättre, men jag har mycket kvar att lära tills jag kommer upp i nästa division, men MOR har sagt att jag/vi inte har någon brådska.

Innan det var dags att vi skulle ge oss in på att apportera färskvilt så räknade Margareta sina dummiesar , det saknades en sa hon och denna fick jag hämta vilket jag skötte ganska så bra. Sedan gick Margareta runt till oss "nybörjare", jag, Elliot & Zappy och lät oss lukta på änderna. Lite försiktig var jag, men ändå ganska nyfiken. Kid var först ut, hämtade och lämnade av utan några problem, likaså gick det bra för Vira.  När det var min tur så bad MOR mig titta noga när Margareta slängde iväg en and som kvackade högljutt, jag stack iväg, snusade lite på anden, men valde sedan den 13:e kanindummien (den har jag ju vant mig vid nu) som låg kvar där ute och sprang tillbaks till MOR med den. Jag kom inte undan, jag skickades ut igen och då fanns bara anden kvar, med viss tvekan så tog jag den, men orkade inte hålla fast den hela vägen fram, den var faktiskt ganska otymplig och svår att greppa tag om. Elliot var den av oss gröngölingar som klarade sig allra bäst, Zappy var lite mer försiktig, men så är hon ju oxå tjej. Bell, Spot & Jizza är redan proffs på det här.

Nja jag vet inte riktigt, skall jag våga ta den?
image224

Lite dålig bild, men jag pinnade på som f-n till MOR för att lämna av den och då hann inte fotografen riktigt med:
image225

Betydligt bättre gick det för Vira, vilken duktig syrra jag har (undrar bara var färgen på bilden tog vägen?):
image226

Men brorsan Elliot är absolut vassast på att hålla en andhane i gapet:
image227

Nästa träning är tänkt att den skall ske uppe hos Vira på hennes hemmamarker nästa söndag och då ryktas det om att vi kommer att bli många fler grabbar & töser. Det skall bli trevligt tycker jag.


Kommentarer
Postat av: Vira

Hej Walle!
Det tar nog lite tid innan det känns OK att apportera vilt, jag är fortfarande lite tveksam. Änderna var ganska stora men det ska nog gå vad det lider. Funny är med sönerna i familjen idag på gåsjakt och en gång hämtade hon in sex gäss!!!
Förresten anden vi blev fotograferade med är en andhona. Hanen har vackrare, skarpare färger.
Vet du förresten att han kallas andrik på skånska. På rikssvenska heter det anddrake(eller andrake)
Nu får jag inte träffa matte på fyra dagarnär hon är i Paris men det blir nog desto mer till helgen när ni kommer.
Vi ses då! Lycka till med det andra uppraget du har på söndagen!

2007-10-28 @ 08:56:27
Postat av: Lakrits

Vad duktiga ni var som ändå ville ta i anden. Jag är rädd för att jag aldrig kommer att våga. Snyft. Men jag måste väl få ett antal chanser kan man tycka. Det är ju inte lätt i början precis som Vira skrev.

Matte undrar om inte bilderna på er kan skickas till hennes mail för hon skulle gärna vilja ha dem.

2007-10-28 @ 11:16:46
Postat av: Elliot

Oooopppsss!Men Walle då!du glömde faktiskt en väldigt viktig deltagare:VÅR MAMMA! Hon var ju oxå med...Hoppas att hon inte blir alltför ledsen för den missen.
Du ska få ett tips på hur du kan skilja på vilken som är hane/hona av gräsand.Hanen har grön-svart färg på huvudet och en vit rand på halsen.

2007-10-28 @ 13:34:10
Postat av: Wallander

Oj då, lite väl många missar i detta inlägg, men det är tur att man har flera "inläggsinnehållspoliser" bland sina vänner.

Missen med mamma, vet jag inte bara hur jag lyckades åstadkomma, men detta har jag rättat till i inlägget och ber tusen gånger om ursäkt lilla mamma.

Tjej- eller killand tycker jag var av mindre betydelse, men nu har jag förjhoppningsvis lärt mig hur jag skall se skillnad. Men då är det kanske så att andhanen är större oxå och i så fall var det nog tur att det var honan vi skulle greppa om, för denna var stor nog.

Bilderna kommer per mail hälsar MOR.

2007-10-28 @ 16:48:14
Postat av: Elliot

de e inte så noga de där med ankorna.Stor va den i varje fall å jag gapade allt vad jag orkade.
Förresten blev du oxå stucken på magen av de där knotten?
Min lille mage var alldeles rödknottrig igår söndag också.Likadant på Bell kan jag berätta.

2007-10-29 @ 08:50:24
Postat av: Wallander

Ja ha, då var det nog det som MOR skulle kontrollera på mig när vi kom hem, jag beordrades nämligen ner på rygg. Men hon kunde inte se några spår av dom på min mage i alla fall. Kanske skrämde jag bort dom, jag försökte nämligen bita ihjäl dem när de hela tiden var runt omkring mig eller så gillade dom mig inte helt enkelt.

Jag hoppas att det knottriga snart försvinner från era magar så att ni blir lika lena som ni brukar vara.

2007-10-29 @ 10:26:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback