... nu då MOR?

Prick 8, ringde telefonen och eftersom att det blev aktivitet på MOR direkt så förstod jag att det skulle bli spårning av. Snacka om att jag blev glad!

Strax innan 9 gav vi oss av bortåt Guinness innergård, en liten stund fick vi vänta innan Guinness & Lena kom. När bagageluckan öppnades och vi skulle hoppa in så upptäckte jag att något var annorlunda, Guinness hade fått en biabädd i utrymmet. Det var riktigt mysigt att ligga där  tillsammans. Det bar av till Råttefällan, där vi samlades innan vi tilsammans körde vidare en bit bort. Vi var många som skulle stifta bekantskap med varann samt att 2-beningarna skulle komma överens om vem som skulle lägga spår till vem. Så det tog en stund innan alla for ut i skogen, medans vi 4-beningar fick sitta kvar i bilarna.

Höggravida Sara lade ett ök-spår till mig med hjälp av Ulrika + ett "anlagsspår" till Cappuchino, MOR lade ett vanligt spår till Östen, Kia lade ett ök-spår till Guinness + ett kortare spår till Bigge, Lena lade ett spår till Boston + ett pyttespår till Linnea, Mattias gick med på några av spåren. Inte konstigt att de hade problem med vem som skulle lägga till vem och vilket typ av spår, men dom klarade ut det tillslut.

Jag gick ut som näst sista hund. Jag blev lite lurad i början, för dom hade först gått upp en bit till höger för att sedan gå ner igen för att det inte funkade ditåt. MOR tog ner mig igen och lugnt och stilla skickades jag iväg igen. Det gick betydligt bättre, sedan körde jag på, tog vinklarna hur bra som helst, återgången gick jag ut i men vände sedan tillbaka och gick på spåret igen. Det blev en rejäl raksträcka i ett kalhygge och där gick jag framåt i ganska högt tempo. Men vad hände... allt blev så konstigt, inget spår till vänster, inget spår till höger, inget rakt fram. Jag måste erkänna att jag hade lite problem i slutet och fick lite lite hjälp av MOR till slut. Jag vet inte vad det berodde på, kände mig i och för sig ganska trött men att hitta klöven borde jag ha gjort, jag förstod sedan att jag gått förbi den 3 gånger!!!  Stolt fick jag sedan gå lös och bära klöven  hela vägen tillbaka. Jag är väldigt nöjd med mitt arbete idag, frågan är om MOR är det?

Jag hoppas inte att MOR min blir skyldig till en för tidig lillebror-förlossning. Östens spår var väldigt annorlunda sa Sara efteråt, stundtals såg hon inte var Östen befann sig, hon såg bara linan, så tät växtlighet var där. Men MOR som smög efter i spåret sa att han var rätt på det hela tiden, vilket är huvudsaken. Så Sara, lita på Östen, han kan... han oxå.

Det blev ett par trevliga timmar i riktigt varmt/vackert väder och i sällskap med nya bekanta.