... ingen på, knappt jag själv heller!

Idag var så dags för att åka med MORFAR (& MOR) på jakt igen. Vi åkte bortom till MORFAR först där vi blev upphämtade av Kaj och Tage. Tage var inte helt tillfreds med att jag skulle dela bagageutrymme med honom, välkomnandet blev inte helt snällt (tur att han satt i bur för han lät väldans farlig) men när han efter ett par sekunder upptäckte att jag var en snäll kille så accepterade han mig.

Första anhalten gjordes idag uppe vid ladan för att kolla in om det fanns några änder kvar där. Det gjorde det, men tyvärr bara 3 stycken och nu finns det bara 2. En flög över MORFAR och idag missade han minsann inte, siktet var rätt inställt från början till slut. Så fort anden slog i backen så fick jag tillåtelse att hämta den och jag tvekade inte denna gång.

Sedan åkte vi iväg en bit till nästa ställe. Tage & Co sökte där igenom hela dungen, men allt vilt hade redan sprungit sin kos.  Alltså var det bara att se till att förflytta oss igen. Vi dela nu upp oss i två gäng för att det skulle bli ridåjakt. Tage & jag fick jobba ihop, han söker/stöter och är killen som aldrig ger upp. Ridåerna hade tydligen gått ner men som tur var fanns det ett par dungar på vägen och det var där det plötsligt hände, en hare dök upp och såg slutet på sitt liv men för mig började ett nytt (mitt praktiska jaktapporteringsliv). MOR skickade mig med orden apport tillsammans med "spring ut och kolla vad det är". Jag sprang ut med världens fart och när jag kom fram och upptäckte att det var en stor fet hare så blev jag lite betänksam, men jag har lärt mig attt apport betyder hämta hem så jag fattade mod. Men jag fick kämpa lite och gapa stort, men skam den som ger sig. MOR trodde inte sina ögon och kameran skulle upp i en hast och då blev inte bildbeviset bättre än så här, men jag visar den ändå:

Det här var så jädrans kul så jag passade på att hämta några till:


Lämnade av och höll koll på om det kunde vara dax att sticka ut igen:

Sedan var det dax att hoppa in i bilen igen. Tage brydde sig inte ett dugg nu för nu har vi blivit kompisar, ja, jag tycker faktiskt att vi idag var ett riktigt radarpar... han stötte upp både änder, harar (skyttarna sköt OCH träffade) och jag apporterade.

Sista jaktstoppet för dagen blev vid en annan damm där det skymtats vildänder tidigare i veckan och jo då där fanns ett dussintal kvar. På den sidan som jag stod så blev det bara en träff och hämta änder är nu rena barnleken för mig:

Alltid redo:

Dagens jaktfångst... inte fy skam på 6 skyttar:

Sedan blev det lite vila för oss 4-beningar medans 2-beningarna gick in i värmen och smörjde kråsen lite. När dom var färdiga så var det en syssla kvar för dem och det var att ett hemmasnickrat fint jakttorn som följt efter Kajs bil hela vägen upp skulle placeras ut på lämplig plats. Jag var den ende 4-bening som fick följa med ut på detta uppdrag och som jag njöt av att få springa fritt och jag blev så omklappad när jag sökte lite kontakt med de olika gubbarna, men hela tiden hade jag oxå koll på var MOR var.

Idag har det varit ruskigt kul och jag har fått massor av beröm, alltså måste jag ha gjort rätt. MORFAR jag hoppas att jag får följa med fler gånger?