Halleluja ...
Igår kväll så ringde MOR till Margareta och förhörde sig om det var så att dom skulle träna idag. Det skulle dom och då frågade MOR om vi fick vara med. Men för att vi skulle hitta till Blentarp, där Kid & Eva bor så fick vi ta hjälp av Agneta & Tess. Så kvart över nio hämtade vi upp dem i V:a Klagstorp och det bästa av allt var att vi fick dela bur utan mellanvägg, snacka om bra start på morgonkvisten!
Blentarp visade sig passa alldeles utmärkt som träningsställe för mig, jag trivdes som fisken i vattnet.
Övning 1: Markering uppifrån en backe
3 x 2 enkelmarkeringar för var och en av oss skulle utföras medans vi efterhand fick förflytta oss längre och längre bak. Jag satt lugnt, tyst & stilla och spanade in hur de andra arbetade tills det var min tur. Jag fick "starta" nästsist. De andra hade klarat av sina uppgifter så himlans bra och jag ville inte vara sämre... kan ni tänka er, 6 gånger på raken hämtade jag in och avlämnade sedan dummien till MOR, asså fattar ni, jag kom ända fram och höll kvar dummien!!!!
Det var efter denna övning som MOR fick uppleva sitt första riktiga Hallelujamoment tillsammans med mig, men inte det sista hoppas jag.
Övning 2: Kanindummiesök
18 dummiesar placerades ut på ett ganska så stort område. 3 dummiesar skull hämtas in av oss var. MOR gjorde bort sig lite, hon skickade mig 3 gånger på raken, hon skulle bara skickat mig på 2 först... men så kan det gå när man har en gröngöling till MOR. Avlämningarna fungerade inte lika bra här som på markeringarna men jag kom in med dom utan att ta någon extra runda.
Övning 3: Närsök med tennisbollar
Ha ha, här fattade jag inte överhuvudtaget vad jag skulle söka efter när MOR skickade ut mig. Jag förstod områdessignalen men där låg inga dummiesar. Jag blev tillbakakallad och Margareta fick rycka in lite och visa mig vad jag skulle söka efter. När jag blev skickad på nytt så sprang jag rakt ut mot platsen där Margareta visade mig att hon la bollen, men där fanns ändå ingen. Margareta fick rycka in igen och denna gång peka för mig var den låg, fy vad taskigt, hon hade gömt den under gräset för mig. När jag skickades andra gången så gick det mycket bättre, då hade jag fattat att jag skulle leta upp tennisbollar. Detta var helt nytt för mig inte konstigt att jag blev "snurrig i bollen".
Övning 4: Dirigering med de små små dummiesarna
Detta var inte heller någon enkel övning. Plötsligt skulle man dirigeras upp mot en backe där en björk stod placerad, hur lätt var det när man inte sett att någon placerat ut något där omkring. Aha, det var säkert det som Ulrika pysslade med i början av träningen för då såg jag att hon försvann en stund. Isa saknade henne oxå såg jag för hon ville inte riktigt följa med oss andra vidare in i skogen. Hur som helst jag fick förflytta mig så att jag satt rakt nedanför backen och då fattade jag vart jag skulle när MOR pekade med sin förlängda arm. Här gick även hämtning nr 2 mycket bättre. Det sägs att allt är mycket enklare när man förstår vad man skall göra och jag får nog allt hålla med om det.
När dagens övningar var slut så fick vi alla vara lösa & lediga, snacka om att vi kutade runt som galningar. Jag uppvaktades flitigt av Isa (vilket jag absolut inte hade något emot), hon gillar tydligen unga killar berättade hennes matte.
Vad jag gjort resten av dagen tror jag nästan att ni kan gissa er till, ja jag har varit helt slut och bara legat och sovit för att hämta nya krafter. Det här var en av mina tuffaste dagar men oxå en av de roligaste :-).
Ja det låter ju kul,det hade jag oxå tyckt.....
Lysande brorsan! Det är bra att du visar vad du egentligen kan så din matte inte ger upp. För det hade ju inte varit kul, eller hur?
Jag var också och tränade idag tillsammans med Teddie, en golden-kompis. Men jag får erkänna att hjärnan tog slut i söket så de sista dummiesarna fick matte hämta in själv. Men hon tyckte jag varit så duktig ändå att det inte gjorde något.
MOR, ger oftast inte upp, inte i första taget i alla fall. Resultatet från gårdagen gör nog att hon kände att hon fick lite ny kämpaglöd.
Jag hoppas verkligen att våra mattar har förståelse för att vi ännu inte klarar av uppgift efter uppgift med samma goda intensitet.
Jag missade att kommentera ditt inlägg innan. Vet inte hur det kom sig men jag tycker i alla fall det var jättekul att det gick så bra för dig. Det enda som inte känns bra är såklart att du frar ifrån mig så snart kanske du inte vill träna med mig längre för att jag är sämre. Men kanske det är okej ändå trots att jag är lite flaxig ibland med apporterandet. Och trilskas lite också. Hmm... Verkar ha varit kul övningar i alla fall i söndags. Klart du blev trött ,det hade vem som helst av oss blivit.
Du Lakrits, det är nog ingen större risk att jag skulle dra ifrån dig snarare DRA IVÄG med dig. När du är helt återställd så kanske vi kan göra t ex den där tennisbollsnärsöksgrejen, vad tror du om det?