Luktsinnet...

är det inget fel på i alla fall.

Prick klockan 10, stod jag i startgropen iklädd mitt nya fina sele för att ta mig an ett träningsspår. Förutsättningarna kunde som sagt ha varit lite bättre, men vädrets makter kan vi tyvärr inte styra över. Men vi hade tur, det regnade inte, blåste knappt heller just under spårningen. Jag startade bra, gick en bit ifrån spåret på hela sträcka 2, men det berodde så klart på vinden, hade lite lite problem i 3:e vinkeln där bloduppehållet fanns, men efter lite ringning/flackande så var jag snart rätt på det igen, resterande fspår var rena transportsträckan, spårslutet var satt klockrent! Jag hade lite för bråttom 3:e vinkeln oxå, hade jag tagit det lugnare så hade jag inte sprungit över spåret. Men hade detta varit ett spårprov så hade jag fått ytterligare en etta, skönt att veta för självförtroendet.

När jag gjort min plikt så åkte jag in i bilen och fick sitta och lyssna på lite pladder, men idag var det värt att sitta och vänta för det diskuterades om mitt fortsatta träningsspårande under våren. Vad kul, jag ser verkligen framemot att få fortsätta med det som jag förtillfället är ganska så bra på.

När MOR trodde det var klart för avfärd mot Järavallen för att möta Margareta & Co så trodde hon allt lite fel, hon hade glömt stänga bagageluckan, tur att det finns en varningsknapp där framme hos henne, hade inte varit så himlans lajbans att åka på motorvägen med öppen lucka!

Väl framme på Järavallen så fick vi en stunds väntan, då passade jag & MOR på att träna på lite av varje., vilket delvis fungerade utmärkt. När vi alla sedan var samlade så drog vi ut på den långa härliga 5 kilometers slingan. Vi släpptes lösa och det första jag nästan gjorde var att ta mig ett dopp (borde kanske ha sparat det till slutet så här med facit i hand efteråt, ni förstår varför när ni läst hela inlägget). När vi gått drygt halva rundan så fick jag apportera lite. Jag fick springa uppför lite, men klarade hämtuppgiften och kom väldigt fint in till MOR (släppte dock för tidigt). Vi fortsatte vår runda och sedan på sista raksträckan mot parkeringen fick vi lite linjeupptagsträning, det gick bra på den 1:a men när MOR skickade ut mig på den andra så visste jag inte riktigt vad jag skulle hämta förräns jag fick syn på dummien. Sen hände det som inte får hända, jag försvann in under ett stort träd men det var det ingen som såg. Jag hörde hur både MOR & Margareta båda kallade & visslade på mig, men jag struntade högaktningsfullt i dom, jag hade viktigare saker för mig. Men när jag hörde att MOR var på väg framemot mig så tänkte jag att det är nog bästa att komma fram. MOR gav upp ett skrik när hon fick syn på mig, jag hade delvis förvandlats till en Golden... men det var ingen målarfärg jag rullat mig i precis Jag stank på lång väg, operation mossavtorkning startades, men emellanåt blev det för mycket av det goda för MOR, hon fick illamående avvika lite från min sida. När vi kom tillbaka till bilarna så blev jag "avduschade med det smutsiga vattnet från en av vattenpölarna, det var bara att acceptera för annars hade jag inte fått åkte med hem. Hemma i garaget blev det grundlig tvätt i biltvätten, detta var oxå bara att acceptera.

Resterande av eftermiddagen blev till att vila & åter vila, det kan ta hårt på krafterna att göra både det ena & det andra.

Men framåt kvällskvisten var jag fit for fight igen. Då kom Lakrits & Marie på besök. Först var vi ute en runda, blev ganska lång trots blåsten. TJOCKKORVEN höll nästan på att frysa innen, men som tur var kom Marie på det i sista stund. Idag fick vi smaka hur korvarna på Stippes smakade och från min sida fick de godkänt. När vi sedan kom hem till oss, så hade Marie godsaker med till oss såklart. Medans Marie sedan åt lite mat så busade vi som attan, ett tag lät Lakrits jätte jätte farligt, men det var lugnt, mig skrämmer hon inte så lätt. Efter en stund skedde det lite skumma saker, en säng monterades upp i biblioteket och Marie & MOR stängde in sig. Jag gjorde 2 försök, dvs jag öppnade dörren för att kolla vad dom höll på med, ett 3:e försök misslyckades för då var dörren ordentligt stängd (men jag hann se att MOR fick massage. Jag & Lakrits fick snällt roa FAR under tiden istället.

Vilken höjdardag det varit, synd att det kom lite smolk i bägaren bara där uppe på Järavallen, men ibland kan man inte hejda sig...

Kommentarer
Postat av: Lakrits

Visst var det lurigt att de stängde in sig så i ett rum. Jag brukar inte bli utestängd så. Men jag kanske var lite stökigare än hemma.

Jag vet inte om jag tycker äpple är någon höjdare precis. Fick klistermärket i pannan av din far. Men det var mysigt att komma hem till dig.

2008-02-02 @ 23:39:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback