Tänk om...

... MOR kunde lita lite lite bättre på mig när jag befinner mig därute i spåret, jag har bra koll (för det mesta i alla fall). Jag fattar inte varför hon skall vara så himlans nervös varje gång. Hon borde snart fatta att det påverkar mig negativt. Jag får nog allt skicka henne på en "håll nervositeten borta"-kurs, så här kan det inte fortgå, för då är jag rädd för att MOR får en hjärtattack en vacker dag och det vill jag inte vara orsak till!

När jag klarat av mitt spår och stod där lycklig med klöven i mun så kände jag lugnet som spred sig runtomkring mig och MOR var sitt vanliga jag igen. Jag tror att hon fått lite att tänka på inför nästa helg nu...

Lakrits var oxå med idag. MOR hade föreslagit för Marie att Lakrits kunde gå spåret efter mig och detta nappade Marie på såklart. Lakrits hade inga större besvär... hon är definitivt oxå redo för att ge sig ut och gå prov i öppenklass. 

Innan vi åkte hem fick vi gå en liten sväng tillsammans, det var mysigt värre, jag tycker nämligen att Lakrits börjar lukta ännu godare än normalt :-)

När jag kom hem rusade jag fram till mattunnan och satte mig för att visa att jag var jätte hungrig. MOR fattade det som tur var och gick med på att jag fick mat en hel timme normal mattid. Har man varit ute i skog & mark hela dagen och dessutom jobbat väldigt hårt, ja då blir man extra hungrig., så är det bara!

Kommentarer
Postat av: Lakrits

Va? Luktar jag godare än vanligt. Ånej, inte det där dumma löpandet på gång :( Sur jag blir, för jag får inte göra något kul alls när jag löper. Blä. Nä jag hoppas verkligen inte det är dags än. Tycker det var nyss. Kan man inte slippa undan?

2008-02-18 @ 23:52:13
Postat av: Lakrits

Förresten...matte är likadan som din mor när det gäller att lita på mig. Fast jag tycker hon har bättrat sig en smula. Man känner ju varenda vibb därifrån snöret. Tvåbeningarna är lite korkade ibland, tror inte vi känner av hur de är.

2008-02-18 @ 23:53:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback