... väcktes utav Tyskarna i stugan bredvid så fungerade inte mitt svanseri som det skulle. Med facit i hand så skulle jag nog inte ha badat så mycket som jag gjorde igår, men vem hade kunnat ana detta och som sagt det är ju alltid lätt att vara efterklok. Men varför har bara jag drabbats? Lakrits svans är precis som den brukar och hon badade t o m mer än mig igår :-(

Jag fick ändå frågan om jag ville spåra trots allt och svaret på den frågan var så klart JA, för inte kan man missa att få gå ett spår i de Småländska skogarna. Vi åkte iväg tidigt för att det inte skulle bli så himlans varmt för oss. Lakrits fick börja och jag fick vänta i bilen. Det tog inte alls lång tid tills det var min tur. Vi spårade på bra båda två idag och vi tyckte nog inte att det var någon större skillnad mot att spåra i Skåneskogarna. När vi var klara så åkte vi hem och åt frukost i lugnan ro.

Sedan blev det lite busande/slappande i trädgården innan vi åkte iväg på en liten utflykt. Vi åkte faktiskt till Osaby för att kolla in hur det såg ut där WT:et skall äga rum i slutet av Juli. Verkar till att vara ganska öppet och det kan nog bli jädrans varmt, vi får nog tänka till en extra gång innan vi eventuellt anmäler oss, man vill ju inte gärna smälta bort helt. På hemvägen körde vi inom campingen för att köpa glass (bilder kommer i ett eget inlägg imorgon). Vi skulle egentligen ha kollat in om det var läge att ta sig ner till kasebanan ikväll, men detta fick vi tyvärr ställa in, utan en fungerande svans hade jag inte kunnat föra min dam ordentligt. Visst kunde vi ha gått dit och bara lyssnat... men 150 spänn/hund, nej det tyckte vi var lite väl häftigt, de pengarna kan vi ha mycket roligare för.

MOR hade glömt att ta med vissa ingredienser till matlagningen så lite komplettering behövdes. Det bestämdes att jag, Lakrits & MOR skulle bli avsläppta en lagom bit hemifrån så att vi kunde promenera hem och så skulle Marie köra och handla. MOR släppte ut oss båda ur bilen, Lakrits sprang runt runt bilen och letade efter Marie, hon fattade inte först att Marie befann sig kvar i bilen. MOR samlade ihop våra koppel, Marie körde iväg och sedan skulle vi påbörja hemåtgåendet. Detta var minsann lättare sagt än gjort, Lakrits blev jätteledsen (ja hon grät faktiskt ganska rejält), vägrade nästan att gå med oss. Både jag & MOR lockade och pockade på olika sätt och vi kom ett par steg framåt hela tiden. När vi kom hem så vågade inte MOR låta oss vara ute, hon var nämligen rädd för att Lakrits då skulle springa hela vägen tillbaka tills hon hittat sin matte och den risken vågade inte MOR ta så vi fick vara inomhus tills Marie kom tillbaka.

När vi är på Bastudden så är det bara så att vi måste ta oss en tur ut i roddbåten, det har blivit vår lilla tradition.  Marie är förste styrman och vi andra bara sitter och blickar ut över det vackra spegelblanka vattnet, vi fick verkligen en härlig tur i år igen.

Kvällen avslutades sedan med att vi hade grillparty nere vid vattnet. Det blev ingen TJOCKKORV, men väl så god kycklingkorv.

Jag har inte lidit speciellt mycket min dumma svans, dvs jag har inte haft så ont. 2-beningarna har kunnat klämma och känt utan att jag reagerat något nämnvärt. Visst har jag haft lite svårare för att sätta mig, men stå eller ligga har gått bra. Nej ärligt talat så har det bara känts som om jag fattas något där bak. Jag skickar en signal till svansen men den svarar inte. Men humöret mitt har det inte varit något fel på och pussats har jag kunnat göra precis som vanligt, aptiten har det inte heller varit något fel på.

Men det är för j----t att jag inte har fått bada när det är sjukt varmt ute och när man har världens möjlighet att bada bada. Snyft snyft, livet är hårt OCH orättvist (ibland).  Lite besviken är jag faktiskt på Lakrits (men jag har hållit det för mig själv ända tills nu), jag trodde faktiskt att hon skulle avstå från att bada för att sympatisera med mig, men ack vad jag bedrog mig, hon har badat flera flera gånger.

Nä nu skall jag gå och sova och kurera mig, håll tummarna för att jag har fått tillbaka svanskontakten imorgon.