... slut, nu är vi tillbaka till storstadscivilisationen!

Vi kom hem först vid 19-tiden igår kväll, det gäller att utnyttja härliga Bastudden så länge som möjligt.

Igår morse när jag vaknade så fick jag lite kontakt med svanseriet igen. jag blev jätteglad och tänkte att då får jag nog bada, men MOR tyckte annorlunda (tyvärr). Så det blev en hel del koppeltvång under dagens lopp. När jag & MOR kom hem efter vår morronpromenix så möttes vi av Lakrits, vi busade lite och rätt som det var så hade vi mitt koppel huller om buller om varann. MOR släppte då kopplet för att reda ut oredan och då så klart tog jag chansen, man är ju inte dum heller. Jag sprang fortare än fort, MOR skrek och satte fart efter mig, men jag låtsades som om jag inte hörde och hon sölpottan hann så klart inte i fatt mig, även Marie gjorde ett tappert försök. Jag for i med koppel och allt men jag lovar att jag hann knappt bli blöt för jag har hört att man inte skall vara i vatten när det åskar & blixtrar, så jag tog mig upp fortare än kvickt. Ganska snabbt uppfattade jag sedan att både mullret & blixtarna kom från MOR så jag hade lugnt kunnat stannat kvar, men ibland är det bättre att ta det säkra före det osäkra.

Lite senare på dagen så tror jag faktiskt att 2-beningarna ville testa mig lite, jag släpptes lös tillsammans med Lakrits och vi fick busa och då trodde jag att det var fritt fram för då var min svansföring nästintill intakt, men så när jag kom fram till vattnet så stod dom där som två levande väggar och motade bort mig. Då blev jag lite purken och brydde mig inte ens om när Lakrits fick gå i tillslut.

Vi njöt sedan ytterligare en stund utomhus, 2-beningarna gjorde vid sina tassar innan det var dags att påbörja matlagningen och sedan skulle det packas färdigt och allt skulle stuvas tillbaka in i bilen (jag lovar det var lika mycket med hem igen). Innan städningen påbörjades så gick vi vår sista runda upp till vändkorset (för denna gång).

På tillbakavägen fick vi springa lösa och då hittade vi en jätteroliga pinnar som vi hade dragkamp om. En liten bit hemifrån så fick jag syn på vattnet på andra sidan. Först försökte jag sticka ner en gång men då röt MOR så hemskt åt mig att jag vände tillbaka, men det var inte för att MOR kallade det var bara för att terrängen var så jobbig att ta sig igenom. Så vi fortsatte en bit till och där fanns en kanonbra stig, den var bättre och så drog jag. Ingen Lakrits kom efter, inget vrål från MOR, det ända jag hörde var att MOR sa Hej då flera gånger när jag stod med tassarna i vattenbrynet och sedan blev det tyst. Jag vill helst inte erkänna det men jag blev faktiskt skitskraj och sprang som en galning tillbaka efter dom. När jag kom fram till MOR så kändes det riktigt tryggt att bli kopplad.

Städningen var ganska snabbt avklarad och vi stuvade in oss alla i bilen igen. Lakrits var nybadad och jag fick mitt kylhalsband på mig och bilen hade stått placerad i skuggan så vi hade det inte alls jobbigt på hemresan.

Vi har haft en underbart härlig helg tillsammans, vi är lyckligt lottade som fått följa med för andra gången. Vi hoppas så klart på fler tillfälle (jag ligger ju som sagt ett par bad efter).

Här följer lite utlovade bilder...
Här sitter vi snällt och väntar på lite gott i gott gott:

Undras om Lakrits kokta grisöra smakar bättre än mitt:

Jordgubbar & glass + paketöppning blev det för 2-beningarna:

Även MOR funderade ett slag på att hoppa i men jag sa att hon måste stå närmre kanten:

Men ute ifrån bryggan vågar jag inte hoppa i, men det gör Lakrits (jag är ännu en liten fegis):



Glass är smärrigt värre:

Åka båt är härligt:

På väg in i "hamnen":

Korvgrillning på kvällen är både mysigt & gott:


Slappa i skuggan är inte heller så dumt:

åh så sista buset innan hemfärd: