... upplevelse.

Jag har sovit hos ÄLDREMATTE inatt för att jag var med henne hemma hos hennes snälla/ goa kompisar Pierre & Annika igår kväll. Vi tittade på hockey matchen på TV mellan Sverige & Canada och jag måste berätta att det var ett himlans liv på Annika under matchens gång. Men när slutsignalen ljöd och Sverige stod som förlorare då var det annat ljud i källan, då var det slut på det roliga och jag och ÄLDREMATTE traskade hemåt.

Imorse fick ÄLDREMATTE ställa klockan för att både hinna gå ut med mig & ge mig mat innan MOR kom och hämtade mig 08.15. Jag hade faktiskt ingen aning om vad roligt som skulle ske idag. Jag anade att vi skulle hämta någon annan eftersom att min mellanvägg var isatt. Vi körde inte så himla långt innan bilmotorn stängdes av, några minuter efter hörde jag en bekant röst, Margaretas. Det visade sig att jag & Spot skulle få lite vattenträning uppe vid sjöarna.

Lite ovant var det för Spot att behöva hoppa in i en trång bur och dessutom i min bil, men han finner sig i det mesta och fanns sig direkt till rätta:


Vi fick först promenera en bit, sedan fick vi doppa oss innan apporteringsträningen tog sin början.



Jag fick äran att börja. Margareta kastade först ut en vanlig dummie, jag sprang glatt ner till vattnet och simmade lika glatt ut och hämtade denna i handtaget. När jag, fick fast mark under tassarna, skakade jag mig så att jag tappade dummien, men jag tog upp den igen och sprang vidare upp/in mot "skogen" där MOR fanns. Så fort jag fick syn på MOR så släppte jag dummien. Detta scenario utspelade sig två gånger sedan bytade vi till en dummie utan handtag och förflyttade oss närmre vattnet. Detta fungerade bättre gällande dummiegreppandet men när jag kom upp på land så tog jag en sådan där rundtur, den blev av någon anledning inte lika långvarig som den brukar. De två nästkommande försöken fungerade mycket bättre... men då utgick jag uppifrån "skogen" och MOR stod kvar. När jag kom upp ur vattnet så skakade jag mig men behöll dummien kvar i munnen tills jag var en hårsmån från MOR.  

Sedan var det Spots tur och han skötte sig från början till slut på sina försök. Jag försökte att se och lära.

Vår tur fortsatte sedan runt den stora sjön och jag fick 2 nya försök på en ny plats, men där fungerade det sämre.

Detta var mitt första riktiga vattenträningsapporteringstillfälle (vilket långt ord). Jag undrar om MOR förväntat sig något annorlunda beteende utav mig, tror knappast det. Så även här krävs det allt lite (många) fler tillfälle tror jag innan poletten kommer att trillar ner, men vi startar här och nu.

Stort TACK Margareta för dagens lektion!