... kan man bada i.

Återigen var det idag dax för att åka iväg till Ängshög för att träna i bedorna. Vi gjorde en liten avstickare vid Lund S för att hämta upp Lakkan & Marie vid Statoilmacken. När Lakkan fick syn på våran bil så blev hon överlycklig, dock blev hon snabbt ganska besviken när hon märkte att mellanväggen satt i och möjligheten till pussande var totalt avstängd.

Vi var framme i god tid så att vi hann ta oss en lagom promenix innan alla de andra anlände.

När vi samlats för att börja dagens träninspass så kom Viras husse gående på vägen mot oss, jag blev jätteglad att se honom. Trots att MOR sagt åt mig att sitta kvar så kunde jag bara inte göra det, jag var bara tvungen att springa och hälsa på honom och kan ni tänka er, MOR lät mig göra det. Sedan bar det av ut i bedorna för en trampjakt, Viras husse Göran gick framför oss med bössan i högsta hugg och när han skjutit så fick vi hämta in dummiesar efterhand som det var ens tur. Det är skitroligt att apportera där, men oxå jädrans svårt, man måste vara väldans koncentrerad hela tiden och ha näsan påkopplad.

Margaretha, kanske hade regnbyxor varit bättre än bara stövlar?

Nästa moment var att först klara av en markering och sedan en dirigering och jag var först ut. Jag missade första markeringen men tog den andra, dirigeringen klarade jag riktigt bra. Sedan blev det en ganska lång väntan, jag fick sitta själv hos alla dom andra medans MOR var ute och kastade dummiesar. Jag skötte mig jättefint tills MOR var på väg tillbaka och då hon var 5 meter ifrån mig så kunde jag bara inte hålla mig längre. Jag rusade gladeligen emot henne, vilket inte helt uppskattades och då tyckte jag att det var lika bra att ta ett ordentligt flatteryck medan jag ändå var på "G". Men ganska snabbt efteråt valde jag att bege mig tillbaka till MOR och då var hon inte alls arg.

Nästa övning var ett stort sök i hagen där bäcken rinner igenom och många hundar kräver många dummiesar:


Jag hämtade 2 dummiesar sedan var jag bara tvungen att ta ett race i bäcken innan jag med viss möda hämtade in 2 dummiesar till.



Medans vi väntade på att alla skulle bli klara med söket så "posade" jag & syrran på stenen men jag måste säga att hon verkligen överraskade mig när hon plötsligt vände sig om och gav mig en puss på nosen:


Vira, Lakkan & jag avslutade sedan dagens träningspass med ett litet närsök.

Tack för idag, det kändes lite som ett mini WT och det kändes inte helt fel inför stundande WT i november. Ser oxå fram emot nästa veckas träningspass i Blentarp hos Kid & Eva.