... träning!

Tidigt imorse drog jag & MOR iväg till Ängshög. Vi var framme i god tid för att jag skulle få springa av mig och uträtta lite "ärende" innan träningsstart.

Men innan jag fick bege mig ut i fältet så kom Viras husse Göran in på gårdsplanen i stövlar och någon konstig grej i handen. Han ville gärna hälsa på mig eftersom att vi inte träffats tidigare, jag gick försiktigt fram luktade lite på hans ena hand, den luktade lite konstigt och jag backade, började morra och nobbade honom trots att han förökte locka mig med lite godis. Förlåt att jag reagerade så på din husse idag Vira. Jag kom inte själv på anledningen till mitt konstiga beteende men det gjorde Ulrika... så klart fick jag en backflash, kodoften förknippade jag med det som jag inte får rulla mig i längre och därför blev jag rädder, jag glömmer ju aldrig hur MOR reagerade den där gången i kohagen!  Men vad tror du, har din husse lust att göra ett nytt försök nästa gång vi kommer, eller är det kört för alltid? 

När jag kom ut på ängen fick jag flatteryck på flatteryck och var ordentligt avrastad när vi kom tillbaka till gårdsplanen och då hade Vira oxå kommit ut och vi väntade en stund innan de andra dök upp. Molnen hängde tunga och innan vi hann ge oss iväg ut till dagens träningplats så fick 2-beningarna snabbt dra på sig sina regnkläder. På vägen ut var vi tvugna att passera kalvarna och de var väldigt nyfikna av sig, när de blev lite väl närgångna så sa jag ifrån på skarpen men inte fasicken brydde dom sig. Titta de var på väg att anfalla oss... bäst att dra snabbt som attan:

När vi kommit halvvägs kom MOR på att bilnyckel låg kvar i västen som låg kvar i bilen och ibland låser sig bilen av sig självt och det hade inte varit så lyckat. Det var bara att vända tillbaka och så klart kom kalvarna som ett skott igen men jag gick rakryggad förbi bara och låtsades som om jag inte såg dom, likaså när på utvägen igen strax därefter. Bilen var tack & lov olåst.

De andra stod snällt och väntade in oss borta vid dammen. Isa & Bell fick börja med vars en dirigering rakt över dammen och upp på andra sidan för att hämta en pippfågel, jag & Vira fick se & lära. Sedan delade vi upp oss i 2 grupper, jag & Vira gick längre bort och tränade på det som vi fått i läxa från onsdagens jaktkurs. Jag fick börja med en markering som hamnade strax över på andra sidan ett stengärde. MOR ökade avståndet allteftersom. Den 4:e markeringen föll dessutom en bra bit från stengärdet. Jag löste uppgiften jättebra varje gång. Vira hade så bråttom att hon for över både stengärde & dummie på en gång, men förstod snabbt att hon kommit lite väl långt ut sprang snabbt mot gärdet igen. Nästa övning, inkallning med stoppsignal och störningsdummie, gick lika bra detta. Ut-övningen likaså om än att första försöket gick lite långsamt när MOR sagt "UT". Jag blir lite låg när någon 2-bening står ganska nära. På andra försöket hade Berit förlyttat sig och då satte jag lite bättre fart. Vi avslutade med en linjetagsövning och snabbt var dummiesarna inplockade i rätt ordning, nr 1,2 & 3 och inte minsta tendens till att någon av oss ville byta dummie på vägen. När vi begav oss tillbaka bort mot dom andra så fick både jag & Vira mycket beröm av våra mattar för att vi varit jätteduktiga.

När vi kom ner till ängen vid dammen så frågade Ulrika MOR om hon ville testa mig på att hämta in en kanin. Svaret från MOR blev: "Jag vill, men frågan är om Wallander vill, men så klart testar vi honom!" Ulrika gick utåt med kaninen dinglande i handen, MOR förökte tagga mig och när kaninen damp i backen så sprang jag ut i full galopp. Jag tvekade ett tag men Ulrika lyckades övertyga mig om att den var "skitball" och tillslut fattade jag mod och tog upp den, dock ej med ett supertag så jag fick kämpa bra in mot MOR. Jag klarade mer än halva sträckan. Nästa försök skedde över en gärdsgård och det gick lite bättre, både med upptag och tillbaka spring, men tyvärr ingen snygg avlämning. Det gick bättre för Vira... hon tog den som ingenting och levererade ända hem. Jag får allt träna litta mer på just denna sorten.

Sista övningarna för dagen blev på vatten. Först 2 enkla markeringar som jag borde kunna skött avlämningarna bättre på tyckte MOR, hon gillar inte att jag skakar mig med dummien i munnen innan jag fortsätter in med den till henne. Det är alltid något som man gör fel... blir dom där 2-beningarna aldrig nöjda? Dagens roligaste övning blev sedan när jag & Isa gick runt dammen till andra sidan med våra mattar och som andra stod kvar på motsatta sidan. Först fick Vira hämta en dummie som Ulrika lade ut precis i strandkanten, hon simmade spikrakt över hela dammen och snappade upp dummien i vändningen och simmade lugnt och metodiskt tillbaka till sin matte igen. Sedan fick Isa en fågel precis upp på land som Margareta placerade där, denna uppgift löste hon perfekt. Sedan blev det min tur, jag fick en dummie en bit ut från strandkanten men längre ut än jag någonsin förr har simmat, jag vände oxå lugnt och simmade metodiskt tillbaka. Men när jag började närma mig strandkanten så försvann MOR plötsligt ur min åsyn, men jag simmade på, tog mig upp på land, glömde att skaka mig i rena förskräckelsen att MOR försvunnit, men så fick jag syn på henne och lämnade dummien i handen på henne innan jag skakade mig. Vira fick ge sig på en dummie som nu placerades uppe på land, inte heller detta vållade henne något bekymmer. Duktig syrra jag har :-). På Isas nästa hämtning så bestämde hon sig för att inte gå upp där Ulrika stod, hon tog istället en annan väg och fick det lite kämpigt i det höga nässelfältet, det var inte det smartaste hon gjort tror jag att hon tänkte efter åt. Min sista apportering blev på en fågel som kom ytterligare lite närmre land, detta löste jag oxå och även om jag förstod att MOR satt på samma ställe så lät jag bli att skaka mig före jag avlämnandet. Vilken positiv stämningen det var när vi återgick till dom andra, ja hela vägen till gårdsplanen faktiskt, ja hela vägen hem i bilen oxå och för att inte tala om hela eftermiddagen, ja hela kvällen med för den delen. Det är ju riktigt lajbans att vara en duktig HUND!