... DAY!

Vi har idag haft förmånen att få göra ett första besök på Entek, detta bara p g a att vi fått lära känna G&B :-). Entek är Helsingborgs kommuns "lager" för massor av olika slags material, betongrör, plaströr, plåt, grus, sten, busskurer m.m.

Vi var det vanliga järngänget, Lakkan & Marie, Kidd & Eva, Vira & Berit, Elliot & Ann och Göran & Bea förstås men vi fick oxå stifta bekantskap med ett par nya ansikten,  Flisa (en liten jättesöt flattevalp) med matte Lena och Niño (en dödscharmig Pumi) med matte Maria.

Området var batastort och vi fick börja med att springa runt och bekanta oss med de olika föremålen. Vissa underlag var lite läskiga men efter lite lockande och pockande så vågade jag mig på även de underlag som rörde på sig och t o m lät läskigt... för vem kunde motstå Bea som gärna klättrade upp överallt och hade massor med godsaker i fickan?

MOR gjorde en miss imorse... hon glömde packa ner extra batterierna till kameran, så det blev tyvärr inte så jättemånga bilder, men några hanns med innan batterierna dog.
Jag & Flisa i röret... Lakkan lite avvaktande:

Jag sittande på en betongpiedestal:

Jag kollade in varför Marie satt där alldeles ensam:

Så klart hängde jag på roliga Bea, vågade hon sig upp dit så vågade jag:

Här var det lite läskigt, men jag gjorde det!:

Orädda Flisa visade vägen och efter en stund så fattade jag mod till mig, men inte var MOR beredd då med kameran inte:

Ooops... här kunde vi inte ta oss ner:

Innan vi alla tre bestämde oss för att springa ner för grustaget så beundrade vi utsikten, ja någon utav oss i alla fall:

Kolla här fanns någon annan typ av rör... men fasicken vad hala dom var, men jag var först trots det:

Sedan tog batterierna helt slut i kameran och blev lite urladdade för oss fyrbeningar, men efter lite välbehövlig vila medans 2-beningarna fikade så hann batterierna laddas om och vi var på hugget igen inför nästa utmaning... personsök.

Det var inte många av oss som hade prövat på personsök tidigare. Tvåbeningarna fick se hur det hela skulle gå till när Bilbo visade hur man hittade figgar. När det var min tur så gick det inte så jättebra på första, jag fick börja att gå framåt kopplad men efter en stund så blev jag uppvaktad av en snygg flattetjej och fick börja om. Efter ett tag blev jag lössläppt och fick klättra på en massa stora cementrör med MOR hack i häl. Jag såg någon ligga bland rören, men jag är så van vid alla uteliggare i Malmö stad och dom får jag ju inte gå fram till så jag tvekade här ett litet tag, men så fick jag världens leende av "uteliggaren" och då såg jag att det var Niño matte och då tvekade jag inte att ta mig ner till henne och och väl där nere fick jag dessutom dubbel belöning i form av mumsigheter. När det var dags igen så slapp jag kopplet och eftersom att jag fattat galoppen, hitta figurant = belöning så satte jag fart på direkten och det var inga svårigheter att finna Eva (Kiddens matte).

MOR hade oxå fått figurera figurant till Vira & Kidden och hon blev så klart överöst med flattepussar när hon blev funnen, men det vet jag att hon gillar :-)

Båda dessa träningsmoment var verkligen annorlunda än vanligt men ack så roliga. Men allt roligt har ett slut så in i bilarna åkte vi. Jag & Lakkan diskuterade där bak i buren att det var himlans synd men snacka om att vi blev förvånade när bilen stannade nästa gång och det visade sig att vi var på Helsingborgs Brukshundsklubb. Dock fick vi stanna i bilen ett tag till för 2-beningarna behövde uppsöka ett visst ställe och sätta i sig några goda korvar grillade av Camilla innan det var dags för lite mera träning. Först fick vi se hur Camilla & Enzo tränar på kontaktsignalen och sedan fick vi träna lite själva. Efter detta gick vi vidare in i skogen där vi fick börja med en lång dirigering och sedan några enkelmarkeringar och dubbelmarkeringar för några. Lite feedback sinsemellan fick vi oxå från Göran som för dagen var utsedd till dummiekastare och som såg allt lite så där bakifrån.

Om batterierna var lite urladdade efter Entek så var de helt slut efter detta och jag accepterade både att täcket åkte på igen och att jag skulle in i buren. Jag & Lakkan kurade ihop oss tättintill varann och det tog inte många sekunder innan vi sov gott, riktigt gott och så har jag fortsatt mestadels från och till under hela kvällen.

Tack alla för en rolig dag, det här måste vi göra om snart!

Tack snälla Marie & Lakkan för skjutsen och bilderna (tur att det fanns laddade batterier i eran kamera)
Här är beviset för att jag vågade mig ända upp till Bea:

Det är inte heller varje dag man får trampa på Helsingborg:

Den här grejen hoppade jag upp och ner för som ingenting (till MORs stora förvåning, förstår inte varför?)