(R)Apportering...

... del 4 av 6 (publicerat en dag försenat).

Vi kom till kursen i väldans god tid idag. Först gick jag & MOR den gula slingan på Järavallen. Sedan körde vi över till dammarna där vi började att snackade lite skit med Spår-Ingvar & Anita innan vi gick iväg för att träna lite vattenapportering i ösregn. 3 ggr gick det hur bra som helst, jag hämtade fint och lämnade av helt OK. Den 4:e gången skulle MOR försöka kasta jäkligt långt, men den usla kastare som hon är så hamnade den i vassen någonstans, jag hade inte en chans att se var den hamnade från min utgångsposition. Men jag gjorde ett tappert försök, jag irrade omkring i vassen ett tag, lyssnade och försökte följa MORs instruktioner men tyvärr så gick jag bet.

Jag fick intaga kvällsmaten utomhus, MOR tyckte att jag behövde ha litta i magen för att orka med kvällens pass, Jag måste säga att det smakade riktigt bra:

Sedan gick vi tillbaka upp till bilen så att jag fick vila lite innan Lakkan kom. Jag blev förstås överlycklig av att få lov att snusa på henne igen. Dock luktade hon fortfarande för gott så jag fick inte bli så närgången som jag önskat.

När vi kom ner till träningsplatsen så höll Kent på att vattenträna Guinness och MOR frågade om vi kunde få hjälp av dem att finna vår lilla dummie i vassen. Självklart blev svaret och så klart fixade Guinness uppgiften med bravur. TUSEN TACK för hjälpen Guinness och du Kent... du har ju inte bara en snygg hund, han är ju duktig oxå!

Nu till dagens kurseri:
Vi fick börja hos Kent som idag skulle lära oss höger/vänster.
Jag placerades mellan Malin & Kent och beordrades att sitta kvar, MOR placerade sig ca 10 m framför mig. Först pockade Malin på min uppmärksamhet och så droppade hon en dummie framför sig, jag hade full koll på denna men fick ingen kommando från MOR förräns jag tog kontakt med henne. Hon betedde sig lite konstigt, hon tog upp höger hand och visade stopptecknet sedan sträckte hon ut sin vänster arm sakta ut men säkert, stopphanden togs ner och  vänster armen rördes samtidigt som den knutna handen öppnades och kommandot SÅ sades vilket jag korrekt uppfattade och stack ut till höger och hämtade in dummien till MOR. Samma sak upprepades sig men denna var det Kent som pockade på min uppmärksamhet och denna gång åkte vänster handen upp och höger armen ut och jag sprang ut till vänster (sprang och sprang kanske var lite överdrivet att påstå, men jag tog mig dit, dock gick det fortare in till MOR för att avleverera). Tredje gången, så pockade först Kent på mig och sedan Malin, jag kollade så klart in den dummie som Malin droppade. MOR väntade ut mig lite men bestämde att jag skulle hämta dummien hos Kent vilket jag accepterade. Det här var en övning som jag tycker att jag & MOR klarade av väldigt bra. När vi skall träna på detta framöver så skall avstånden varieras lite både mellan "dropparna" och mig och MOR.

Den andra gruppen var inte färdiga samtidigt som oss idag så därför hann vi faktiskt med en liten fikapaus. Marie hade varit snäll och tagit med köttbullsmackor och varm choklad till MOR, men jag fick mig en liten smakbit för att jag hitintills varit så duktig (trots att jag var i samma grupp som Lakkan, som fortfarande luktar godare än vanligt trots bad).

Sedan var det dags för repetitionsövningar hos Gert och jag fick den stora äran att börja. MOR placerade mig ca 5 m framför henne och sedan gav hon mig kommandot UT tillsammans med tydligt tecken. Men vänta nu, det fanns väl inget bakom mig, ingen hade pockat på mig, inget ljud hade hörts av en landande dummie. Lite skeptisk så vände jag mig så sakteliga om och såg en dummie, jag småjoggade ut, tog lite tid på mig att ta upp den där håriga dummien men tillslut så var den i MORS hand. MOR slängde sedan iväg dummien till höger om sig bara så där lite nonchalant och så gick hon och satte mig på samma utgångsposition som tidigare. Jag lovar att jag hade full koll på den där dummien till höger om MOR så på kommandot UT så satte jag fart framåt istället för att vända på steken och springa utåt. Gert sa att jag inte vet vad UT betyder... men det vet jag faktiskt och jag skall minsann visa honom det nästa gång. Men jag förstår inte hur Gert kunde säga att detta var repetitionsövning, vi aldrig aldrig kört med "dold" dummie tidigare.

Linjetag kan jag oxå men ikäll blev det lite fel från början och då blir jag lite osäker och så låser det sig för mig och jag kommer inte riktigt på vad jag skall göra. MOR gick ut och placerade 2 dummiesar på vår berömda stig, visade mig korrekt i vilken riktning, jag sätter faktiskt lite fart bestämmer mig lite först för att ta den första men ångrar mig och då skriker MOR på mig och jag stannar och tror inte att jag får ta någon alls. Gert får mig att våga igen men jag får då så dåligt grepp om dummien och så bråttom hem att jag tappar den på vägen. På nästa skick gick det bättre men jag blir lite stressad när någon står där ute och hejar på mig och sedan måste jag titta bakåt flera gånger så att inte någon förföljer mig på vägen in.

Myggen var jäkligt ettriga idag och fort blev det mörkt... men det blev i alla fall uppehållsväder.

Några få, inte helt så bra bilder (tagna med MORS kassa kamera) men jag publicerar dem i alla fall:
Genomgång med Kent:

Elle, belle... vilken skall vi använda idag?

Denna tyckte jag var bäst!:

Nu följer en sekvens som Malin tagit när MOR skall skicka mig UT. Full koncentration:

och... vilken fart jag måste ha haft UT, kommer inte riktigt ihåg det men bevisligen så:

Malin och Zolo på G...:

Oj, kolla blixtvändningen... måste bero på Malins uttecken:

Marie & Lakkan:

Jimmy & Skott in action:

Hela tiden har Gert ett vakande öga på oss, inget undgår honom inte, jag tror minsann att han har ögon i nacken oxå:


(R)Apportering...

... del 3 av 6.

Tänk nu har vi redan genomfört halva jaktkursen... vad tiden går!

Vissa av oss startade redan klockan 18 för att det börjar mörkna snabbare & snabbare nu om kvällarna och de som inte hann tills dess anslöt efterhand. När Enzo & Camilla slöt upp så hade dom i släptåg en kille med känt ansikte, det var GB-Göran som indirekt hjälpte mig att "bota" min hoppa-in-i-bilen-skräck. Idag var han med för att studera brorsan lite men oxå se hur det går till när labbar & flattar är på jaktkurs.

På kursprogrammet igår stod det Stoppsignal på inkallning/UT-tecken samt Linjetag & Dirigeringar .

Idag var det Kent som intagit dungen som arbetsområde och runt sig hade han 4 förväntansfulla ekipage:

Först blev det lite stadga, vilket innebar kvarsittning medans MOR gick iväg för att göra en inkallning, men det var inte vilken inkallning som helst, det skulle stannas på mitten och när Kent kastat iväg en dummie så skulle inkallningen fullföljas ända in till MOR och därefter skulle dummien hämtas in. På nästa moment så startade vi likadant, men när stoppsignalen ljudit så kastade MOR en dummie bak över sitt huvud och inkallningen skulle slutföras även denna gång innan dummiehämtningen fick ske. På stoppsignalen var jag lite seg, men på just detta håll har vi inte tränat förut.
Här var två som klarade momentet väldigt bra:

"Polis Ingela" gjorde vad hon kunde för att få stopp på Ronja:

Vid nästa övning så sattes jag mellan Kent & MOR  med nosen riktad mot MOR, när Kent fångat min uppmärksamhet så slängdes en dummie iväg vilken jag först fick hämta när jag släppt fokusen på dummien och istället tagit kontakt med MOR och då hon visat handtecknet stärkt tillsammans kommandot "UT APPORT" och då var det bara snabbt vända utåt och hämta in dummien. Här var jag lite seg när det gällde att ta kontakt med MOR.

Sedan var det dags för sidbyte.

Medans vi fick en stunds vilo/fikapaus (tack för bullsmaket Ingela) så pladdrade Gert på om vad som vi skulle lära oss hos honom denna kväll. Men vilan blev ganska kort för rätt som det var så fick Gert bokstavligen "myror i brallan" och då var det bara att ställa sig i led för att sätta igång. Det blev en markeringsrepitition, längdavståndet till slänten var frivilligt, Gert kastade en dummie på andra sidan slänten, ner bland en massa nässlor och det väntade resultatet skulle vara bra markering samt snygg avlämning. Det tog ett litet tag innan jag fann dummien men sedan skötte jag resten väldigt bra.

Sedan blev det dirigeringsövningar för hela slanten. När det gäller dirigeringar så är det viktigt att MOR visar mig klart och tydligt i vilken riktning jag skall ta mig utåt. Efter en linjetagsuppvisning av Syrran Vira så delades vi upp på 3 stationer:
-  2 dummiesar lades ut på en alldeles rak stig.
-  2 dummiesar på en inte helt rak stig och dessutom var den ganska gräsbelagd.
-  2 rådjusdummiesar hade placerats ut tidigare av Gert. Det var bra mörkt men doften gick rakt in i nosen och avlämningen blev dagens sämsta. Men kära MOR jag är inte van vid rådjursdummiesar och ville undersöka den lite mer ingående först.. MOR muttrade att nu skulle en rådjursdummie oxå införskaffas för att träna bort oxå ovana.

När vi skulle lämna träningsplatsen så var Gert av med en dummie, jag och MOR gick på uppletarrunda, jag fann dummien och MOR fann markeringsflaggorna som jag tror Gert glömt bort annars.

När vi kom tillbaka till bilen så möttes vi upp av en lite tjurig/hungrig Marie, hon hade fått stå och vänta på oss för att kunna överlämna lite saker. För att mjuka upp henne lite så bjöd MOR & LILLMATTE med henne till Lödde & hamburgerrestaurangen MAX och snabbt mjuknade hon upp vill jag lova.

Vi klarade oss tack & lov från regnet under träningstimmarna... lite blixt men inget dunder, men på hemvägen så öppnade sig himlen och då var det härligt att befinna sig inomhus om än i bilen.

MITT LIV SOM HUND...

... I ALLA FALL FÖR EN LITEN STUND!

Detta inlägg är skrivet av MOR Helene.

Ikväll begav jag mig iväg till Margareta för att tillsammans med några andra entusiastiska mattar få veta/lära oss allt om hur klickerinlärning kan gå till. Vår utomordentliga kursledare var Emma.

Det började som grekiska för mig... men efterhand så lossnade det lite och jag började fatta galoppen fram tills att jag skulle agera hund. Jag förpassades in ett annat rum, när jag kom ut så skulle jag lista ut vad Emma ville att jag skulle göra utan ett ljud från hennes förseglade läppar. Jag prövade med att niga = inget klick inget godis, vände till vänster = klick + godis, vände till höger = klick + godis, här körde jag fast lite och kände mig urkorkad men fick ingen som helst hjälp det vara bara att tänka vidare. Sedan tog jag ett steg framåt med höger foten = klick + godis, tillbaka till utgångsläge = klick + godis, aha här trillade poletten ner, hon ville att jag skulle lyfta på höger ben. Just det här ifrågasatte jag flera gånger... hur f-n skall hunden förstå vad vi vill?

Men först måste klicket = godis befästas och det lyckade receptet lyder så här:
Träning 3 ggr/dag i 5 dagar = bra fattning, på 6:e dagen (absolut inte dag 4 eller 7) skall ETT klick göras när hunden ligger och vilar/sover. Har hunden befäst att klicket = godis så kommer hunden att komma som ett skott och sedan kan man övergå till riktiga "utmaningar".

När Wallander kommer hem imorgon så får jag förstås fråga honom om han är intresserad av att testa detta. Är han med på notorna så kör vi. Vad spännande det skall bli!!!

Om man vill veta mer så kan man hitta mycket "matnyttigt" på: http://www.klickerforum.se/

Bilder från...

... måndagens stadgekurs i Pärup samt från gårdagens jaktkurs:
Samlad trupp på väg mot jaktplatsen:

Foto: Carina Haapanen
Vägmöte med den galna cyklisten:

Foto: Carina Haapanen
och barnvagnsterrorristen (kolla vad hon gick omkring med i sitt barnvagnsstativ):

Foto: Carina Haapanen
Träffade MOR ballongen tror ni?

Foto: Carina Haapanen
Jo visst gjorde hon det och det innebar att jag fick hämta bytet åt henne:

Foto: Carina Haapanen
Söta lille Mickelräv:

Foto: Carina Haapanen

Stadgeserpentingång:

Rakryggade mattarna Carina & MOR:

Är det detta som kallas för bra kontakt?:

Här lovar jag att jag var fokuserad:

och här oxå:

Avlämningen kan väl ingen klaga på heller, eller?

Spana i gräset kan jag oxå:


Enzo, det här är oxå en snygg tjej, har du träffat henne?

(R)Apportering...

... del 2 av 6.

Trots idogt regnande hela dagen så klarade vi oss så när som från ett par små stänk bara ikväll.

Precis som förra gången fick vi gå i samlad trupp ner till träningsplatsen.

Stadgeträning - kan man aldrig få för mycket av - idag fick vi gå lite serpentingång, först i koppel sedan utan. På "kvarsittningen" flög det först dummiesar omkring oss sedan skulle vi kallas in en efter en. Tillslut satt jag kvar alldeles ensam alla andra hade fått komma in till sina mattar & hussar och jag trodde så klart att det snart skulle vara  min tur men då far det plötsligt två dummiesar till över mitt huvud innan jag blev inkallad. Vaffor gjorde dom på dette viset mot mig? Hade jag inte skött mig eller var det för att jag var för duktig?

Efter stadgan blev gruppen uppdelad och vi hamnade hos Gert tillsammans med Vira & Berit, Calla & Ann-Sofi, Max (labben med den rätta färgen enligt Gerts tycke) & Carina + "jumjum" (nej så hette han nog inte den "danske" labbekillen) & hans matte som jag oxå tyvärr glömt namnet på.

Vid första markeringsövningen skulle det störas ordentligt. Gert kastade en markering, jag fick "kvarsittning" och MOR gick ifrån mig och istället för att jag skulle få hämta dummien så gjorde MOR en inkallning först och sedan fick jag hämta dummien. Sedan fick jag återigen "kvarsittning", MOR gick ifrån, Gert kastade en dummie och återigen kallades jag in först. Här valde jag rätt även om jag slog en snabb blick mot dummien.

Nästa övning Referensmarkeringar. Här fick vi jobba i par. Jag fick börja, A-S & Calla gick ut en bit, kastade en dummie mot en referenspunkt (träd/buske etc). Jag skickades och första gången gick det bra andra gången ökades avståendet för att göra det lite svårare men det gick bra i alla fall. Sedan bytade vi plats, MOR kastade två markering till Calla och jag vändes ifrån situationen båda gångerna. När vi sedan bytade utgångspunkt och förlängde avståendet ytterliggare så lyckadedes det inte lika bra, jag var inte lika motiverad. Tydligen är jag en ganska låg kille som behöver lyftas lite och då är det inte helt bra att jag tas ur situationer för ofta. Jag hoppas att MOR tänker på detta i fortsättningen för annars är risken stor att jag tappar sugen helt och det skulle ju inte vara kul.

Sista övningen hos Gert blev en test av hur bra våra minne är. Även här jobbade vi i par. En markering kastades och så lämnade jag & MOR platsen för en stund, när vi kom tillbaka så var det bara att sticka iväg och hämta in dummien utan någon som helst tvekan.

Sedan var det pausvila med fika (trodde vi) men jag hann bara snusa upp var löp-Lakkan sedan kallade Kent på oss och nästa övning skulle påbörjas. De markeringsövningar som vi gjorde förra gången skulle nu göras lite svårare genom att avståndet skulle ökas. Jag markerade var dummien föll, sprang iväg men tvärbromsade när jag fick Lakkans underbara doft återigen i näsan och då måste jag erkänna att det blev ett svårt val. Jag fortsatte ut efter viss tvekan men det blev en usel hämtning och en lika usel avlämning. På nästa försök sprang jag inte ens ut, jag kallades tillbaka och fick starta förbi Lakkans doftplats men det gick inte mycket bättre, jag hade bara fått en sak på hjärnan och den var intressantare än att hämta in en dålig dummie. Kanske att jag varit lite mer medgörlig om inte MOR låtit så himla förbannad, tänk om hon istället med mjuk röst sagt: apport när jag skall skickas ut och ja ja ja när jag behöver lite hjälp på traven. Nu får MOR helt enkelt ta och skärpa sig lite annars anmäler jag henne till en kurs i kommandobetoning. Lite molokna gick vi ur denna övning, jag för att jag togs ifrån det härliga området och MOR för att jag inte fixat att koncentrera mig på den uppgift som jag borde ha koncentrerat mig på. Men hur lätt tror hon det är egentligen för en kille med svallande pubertetskänslor?

Här fick vi en liten andhämtningspaus och nästa övning gick ut på att fixa markeringarna som kastades över ett litet backkrön. Första gången kastades en vanlig dummie, jag sprang ut med bra fart, tog mig bra över krönet och letade utav bara f-n men jag fick bara en viltdummiedoft i nosen men fann ingen sådan men efter ett litet tag så fann jag dummien som var kastade och sprang direkt hem till MOR och lämnade av ordentligt (jag vågade inget annat). Nästa gång kastades en viltdummiemarkering och den fann jag på direkten och tvekade inte en sekund på var jag skulle bli av, det var tillbaka till MOR som gällde.

Jag fick sedan avsluta med två markeringar  som kastades av Frida på stigen dock mot motsatta hållet. Då hade jag både bra fart in & ut och tramsade inte alls. Det var skönt att avsluta denna kurskväll på ett bra sätt.

För att hjälpa mig på bästa sätt så fick MOR en hel del tips och summan av kardemumman av dessa blev:
- Inte ta mig ur situationer för ofta
- Skicka snabbt för att behålla fokusering hos mig
- Ändra röstläge
- Hon måste försöka hitta ett sätt som gör att jag tycker det är roligare att avleverera till henne.

Lite foto från stadgeträningen i måndags resp idag läggs förhoppningvis ut på kvällkvisten.


En himla massa...

...pangande med lyckosamma träffar blev det i Pärup igår.

Vi fick börja kursen med att i samlad trupp tas oss fram till jaktplatsen, på vägen stötte vi på en störig "mamma" med både barnvagn och hund samt en "störig" 2-bening på cykel. Precis när jag & MOR skulle passerade dom så började dom tjoa och tjimma. Jag måste erkänna att jag blev lite rädd, jag var inte alls beredd på ett sådant utfall från deras sida. Vi stötte på dem en gång till sedan och då brydde jag mig inte.

När vi kom in på jaktplatsen så fick vi gå på "trampjakt". Framför oss skiftades Theo & Tilda om att jobba för att skrämma upp bytet och rätt som det var så sa det pang och då är tanken att man skall sättas sig ner (detta har jag nog förtillfället glömt bort) och visa att man markerat var bytet föll. Sedan måste man så klart hålla fokus och vänta på ett "varsågod-kommando" innan man eventuellt får hämta bytet. Ibland var det någon annan kurskamrat som fick äran att hämta först och så klart tog han/hon den som jag spanat in och då tog det lite längre tid att hitta den man inte sett, men då gällde det att koppla på nosen ordentligt.. Att ha en lösspringande 4-bening framför en när man skall försöka koncentrera sig på att gå fot med sin MOR var inte helt lätt men det gick bättre och bättre när jag fattade att jag ändå inte skulle tillåtas att leka.

Efter första övningen blev det så dags för MOR att pröva sin jaktlycka. Vi gav oss ut, vi hade fått reda på att det var väldigt viktigt att vi smög för att inte skrämma bort bytet. Detta fixade vi, men MOR hade siktet lite dåligt inställt från början men sedan blev det en fullträff och jag skickades för att hämta fågeln. Men jag blev lite tveksam på upptaget när jag kom fram, det hängde något gult sladdrigt ballongliknande föremål fast i fågeln, men efter viss övertalning så chansade jag på att det gula inte var farligt och så sprang jag och visade MOR vad jag hittat åt henne.

Sedan var det dags att försöka hjälpa Marie & Tonie att "fixa" mickelräv som har sprungit omkring och ställt till med lite oreda på deras träningsplan. För att komma in på träningsplanen fick vi traska förbi kanin- & vaktelburarna, jag slängde en snabb blick för att kontrollera att dom hade det bra sedan släppte jag dom och gick vidare. Men strax därefter började det vina frisbeesar runt öronen och det var lite spännande, jag försökte fånga en men där fick jag tji, MOR var med på notan och korrigerade mig direkt. Tänk att allt kul skall måste föregås av ett "varsågod-kommando"! Ja ja, tillbaka till rävjakten. När MOR hade fått syn på räven så lade hon sig på knä och bad mig sitta stilla, siktade och minsann, hon träffade precis där hon skulle. Jag fick inte gå med henne direkt, hon ville först gå ut och checka läget, sedan kallade hon mig till sig och så tittade vi på räven tillsammans, det var spännande! Under tiden som alla "jägare" sedan inspekterade Mickel en bra stund så fick vi 4-beningar sitta/ligga kvar på behörigt avstånd. Vi var så duktiga, Marie försökte få igång oss med lite tjohejande... men icke sa nicke vi väntade på rätt kommando från våra mattar.

Det finns minsann gått om vilt där uppe i Pärup och några "harar" skulle oxå försöka "fixas" innan mörkrets intrång. Här fick jag gå fot med en skytt till höger om MOR, jag borde gått bättre fot, men Marie säger att det är MORS fel så jag behöver inte ta åt mig, åtminstone inte så mycket. Plötsligt dyker haren upp och pang och så låg den där en bit framför mig och jag ville iväg.... men så var det där där med sittandet igen, attans oxå att jag missade det igen. Jag märkte att MOR gick iväg men jag var ju så himla fokuserad, ville ju inte att haren skulle försvinna ur min åsyn, så jag stod still bra länge innan jag började känna lite konstiga vibbar från skytten och hon blev oxå rätt irriterad för att jag inte sökte upp MOR, så då fick jag fart vill jag lova och på vägen fram mot haren gick jag väldigt fint men behövde ha ett sittkommando innan jag blev skickad att hämta in "haren". Även här blev jag lite konfunderad, den var inte bara att plocka upp ta med sig, den jäkeln stretade emot rejält, men tillslut så bärgade jag hem den :-)

Attans vad kul det var även denna gång! När vi åkte iväg så var det med lite vedmod, detta skulle vara sista gången för oss, men så säger urgulliga Marie & Tonie att vi (4 st) som missat en gång kommer att få möjlighet att komma en gång till. Hur glada blev vi på en skala 1-10 tror ni?
 
Lena/Guinness, tack för skjutsen och den goda hemmabredda baguetten!

(R)Apportering...

... del 1 av 6.

Så har man då ikväll varit iväg på apporteringskurs. När vi började närma oss dammarna så öppnade sig himlen och MOR satt och suckade i bilen, hon hade åkt ifrån sina regnkläder och tänkte... att vi nog snällt fick stanna kvar i bilen. Men med lite hjälp från ovan så blev det uppehållsväder precis minuterna innan utsatt starttid, vilket givetvis blev väldigt uppskattat av såväl 2- som 4-beningar.

Vi fick gå i samlad trupp till den plats där kvällens övningar skulle utövas. Några mingelövningar och lite störningsmoment i grupp startade vi med, sedan delades vi upp i 2 grupper, flattar & labbar lite blandat. Gruppen vi hamnade i bestod av nästintill bara flattar, Skott & Emma, Zolo & Malin, Enzo & Camilla, Calla (om det stavas så) & Ann-Sofi samt en labbe med husse (som jag förtillfället tappat bort namnen på). Vi fick börja hos Kent och där utöva en hel del markeringsövningar. Vid första markeringsövning lade Kent ner en dummie på en stig inte så långt ifrån oss, sedan utökades avståndet 2 ggr. Vid andra övningen så stod Kent först gömd bakom en buske och så dök det plötsligt ner en dummie på stigen, sedan stod Kent på ängen och kastade en dummie in i gräset på andra sidan stigen. I dessa övningarna så hade jag lite dålig fart (kan jag få lite fart av dig Enzo, för du råkade nog få min fartdel oxå när vi tillverkades) men skötte avlämningarna klart godkänt. På tredje övningen så kastade Kent 2 enkelmarkeringar upp över en slänt. Farten var lite bättre då, men jag tog en stunds betänketid innan jag plockade upp dummien på första försöket, jag fick nämligen syn på löpande Lakrits som befann sig där på andra sidan slänten, men för husfridensskull så tog jag rätt beslut, dvs att greppa dummien och bege mig tillbaka till MOR.

Sedan blev det fikapaus, jag spanade in Ingelas vetebulle... men hon delade inte med sig inte, och min MOR som bjöd henne på kladdekaka för ett par veckor sedan, ja ja....

Efter fikat så var det vår tur att gå iväg med Gert för att stadgegrillas. Första övningen gick ut på att alla ekipage utom ett befann sig på ett led och skulle därifrån få observera vad som hände för ekipaget som befann sig framför oss andra. När man observerat t ex en dummie som kastats så skulle man avledas genom att vändas ifrån händelsernas centrum och då fokusera på sin matte/husse istället. Gjorde man inte det fullt ut så blev det till att gå längre ifrån tills fokuseringen släppt och sedan vände man om igen och så fortsatte övningen tills alla ekipage hade varit en gång i händelsernas centrum. Detta fungerade inte fullt ut... men med en daglig träningsdos så hoppas vi att det skall falla på plats. Andra övningen gick ut på att Gert kastade en massa dummiesar frömför och bakom oss och vi fick hämta vars en. Jag hade inte varit helt uppmärksam, för när det var min tur att hämta så visste jag inte var den hamnat och inte blev det bättre när MOR försökte dirigera mig och gjorde det helt galet. Men det kastades en dummie till och när jag skulle hämta den fick jag den andra i nosen så jag tog den istället, visst var det väl rätt... det var ju den som var ämnad för mig!? Tredje övningen gick ut på att vi fick sitta kvar på ett led medans våra förare gick bakom oss och blandade sig huller om buller medans Gert kastade omkring en massa dummiesar. I detta moment  hade jag full koll på MOR och brydde mig inte ett dugg om vad Gert höll på med.

När vi var klara hade mörkret börjat infinna sig och när betalning var utförd och lite skitsnack avklarat så var det riktigt mörkt, klockan var 21.20.

Det var riktigt kul att börja på kurs, men nu måste vi ligga i träningsmässigt för man måste visa framsteg mellan varje kurstillfälle sades det. Det här blir en utmaning som heter duga!!!!

Imorgon...

... startar den grundkurs i apportering som jag "kvalat" in till.

På flattesidan har jag hört ryktas om att det bara blir "kändisar", bl a så skall brorsan Enzo och syrran Vira vara med och Lakrits.

Det skall bli jätteintressant och se vad dogs and dummies-herrarna Kent & Gert har att lära ut, hoppas på mycket förstås (man vill ju gärna kvalificera sig så att man även kan få gå Nybörjarkursen senare). Men oavsett så är jag ganska övertygad om att det oxå kommer att bli många garv under resans gång.

Rapport kommer självklart imorgon kväll.

Jo... *uppdaterad med bilder*

... det är tydligen så att det alltid regnar + att det alltid finns en löptik med på varje träning/kurs i Pärup. Idag när stadgekursen startade så var det Smilla som stod för löpandet, hon började igår. När det gäller regnandet så hade intensiteten ökat enormt och det blåste så in i bomben, men det slog mig precis nu, det ingår så klart i kursen, ju fler störningar desto bättre.

Innan vi kom till Pärup hade vi varit hemma om hos Guinness & Grappa och deras flock i deras nya jätte jätte fina hus och fikat lite. Maggan (Grappas mormor) var oxå besök, först hälsade hon och lixom bjöd in mig, men när jag sedan kom lite väl nära så fick jag mig en rejäl åthutning och då lät jag henne vara ifred. Jag kollade runt lite, lekte med G & G både inne och ute, de har minsann möjligheten att springa ut & in precis som dom vill, vilken lyx!
"Pondus-Maggan":

Nu tillbaka till Pärup, händelsernas centrum. Det regnade & blåste som sagt var och inte lite heller. Alla 2-beningar försökte skydda sig så gott det gick från topp till tå (Carina, MOR tackade för keps lånet) men de flesta var ändå lite våta här och var. MORS regnställ var värdelöst, hon var våt ända in på...  så en sak lärde hon sig ikväll... fr om nu skall det alltid finnas torra ombyteskläder med. Men vi 4-beningar då? Vi fick snällt bara finna oss i detta... inte hade dom några torra extra pälsar med åt oss inte!

Dagens kurs startade med att vi på led fick ta oss ner till planen, det for bollar och andra leksaker omkring oss hela tiden, men det funkade hur bra som helst. Sedan blev det samling kring kaninburen, inte heller idag brydde jag mig om dom. Sedan blev det lite hälsningscermonier och inkallningar. Vid hälsningscermonin lyfte jag på baken men på inkallningen satt jag som fastklistrad tills MOR ropade på mig, trots att det var ett par 4-beningar som rört på sig utan tillåtelse. Sedan kastades det lite saker omkring oss som våra mattar/hussar skulle hämta in och sedan kasta ner i en väska. MOR träffade väskan och "vann", när hon fick glädjefnatt kunde inte ens jag sitta still (så brukar nämligen aldrig min MOR bete sig).

Sedan delades vi in i 2 grupper, jag, Guinness, Shiva & Vittra kom i gruppen som skulle dra till skogs först. Där hände något konstigt, våra mattar skulle leka skyttar. Guinness matte Lena fick äran att börja och Guinness killen höll sig lugn och trygg bakom henne (han finns i nederkanten av bilden). Vilka framsteg den killen med matte gjort/gör nuförtiden!

Sedan var det Shiva & Vittras matte Carinas tur, lite bökigare så klart att hålla koll på två goa tjejer samtidigt som siktet skulle ställas in... men hon fixade det galant.

Sist ut var MOR & jag. Jag gillade inte att sitta i det våta gräset, jag föredrog att ligga ner i vattenpölen istället medans MOR sköt. Jag tror allt det finns lite pricksäkerhet hos henne, hon satte 3 skott av tre på tavlan. Dock började hon ute till vänster men kom längre och längre mot mitten. Tonie sa att hade hon fått skjuta 2 skott till så hade nog det sista suttit i mitt i prick! När skotten var avlossade så fick jag hämta en kastad rådjursdummie och det var ingen liten dummie vill jag lova man fick banne mig gapa stort, riktigt stort. Avlämningen då? Jo den gick hur bra som helst.

När vi var klara så kom jägare Marie och mötte oss i skogen, hon behövde nämligen våran hjälp när hon skulle ut på duvjakt. Först fick vi 4-beningar sitta i det våta/höga gräset medans 2-beningarna satte upp något gömslenät och där vi sedan fick sitta tysta bakom.

När Marie sköt första skottet reste jag på mig och backade ett steg men satte mig snabbt igen och satt sedan lugnt och tittade på Vittra när hon blivit skickad för att hämta det som Marie skjutit ner . När Vittra var klar så blev jag skickad, jag var inte helt klar på vad jag skulle hämta in. Jag kollade några duvor som låg och tryckte hårt i gräset, sprang sedan ut en sväng på fältet, förstod att jag var fel och försökte ta mig igenom taggstängslet men fick vända och springa tillbaka samma väg och då fann jag bytet, en konstig grej med fjädrar på, inte som duvorna jag brukar apportera i stan, så en bit ifrån MOR var jag bara tvungen att släppa och kolla vad det egentligen var för något som Marie skjutit ner så avlämningen blev lite si sådär Men jag måste berömma Marie, vilken bra skytt hon är, ett skott och två träffar byte föll ner! Kommande skjutningar satt jag lugnt och stilla på, men då visste jag ju oxå vad det hela handlade om.

Sista övningen, walk-up skedde ute på det öppna fältet, blåsten hade tilltagit rejält men vi gav inte upp. Det sköts och kastades dummiesar hej vilt. Vi fick börja med att hämta vars en dummie och det klarade vi alla strålande. Sedan fick vi fortsätta framåt men då var det våra mattar/hussar som hämtade in de kvarvarande dummiesarna. På vägen tillbaka så sattes vi ned på en rad och dummiesarna flög över våra huvud, men inget kunde rubba oss idag, vi var verkligen stadgehetssäkra ikväll. Avslutningsvis fick vi jätte mycket beröm inte bara av våra mattar/hussar utan även av Marie & Tonie.

Jag brukar inte tycka att bilen lockar men ikväll var det nästan så att jag längtade lite granne att få komma in i värmen och även få lite vila. Många nya intryck hade jag fått. 2-beningarna gick in i Bygdegården för att värma sig lite och reflektera över kvällen.
Välutrustad Carina, som såg till så att hon blev torr från topp till tå:

Vilken toppenkväll, jag & MOR ser verkligen fram emot ytterligare ett sådant här pass den 25 aug, men gärna då i annat väder. Nästa måndag missar vi, för då är jag på semester på egna tassar tillsammans med Lakkan & Marie, men jag är nästan säker på att där oxå kommer att ingå lite träning på ett eller annat sätt.

Några få bilder lyckades MOR ta trots ihärdigt regnande, men det är problem med uppladdningen av bilder på min blogg, så de får publiceras lite senare.

Tävlingsträning...

... blev det som avslutning på vår LK 1 kurs i måndagskväll. Helene, Zicos matte var domare och Bent instruerade.

Det var bara jag & Lakrits av alla kursare som vågade ställa upp eller det vara bara vi som dök upp i alla fall och så fick vi sällskap av Belizza/Belezza (kär hund kan ha många namn). 

Efter avslutad tävling fick vi alla 3 vars ett pris av domare Helene, en skrattpåse kallad den skrattande kon. När man trycker på denna så kan man inget annat än att bara bara skratta med, väldigt kulig påse.
 
Dock hade MOR betydligt mycket lättare att hålla sig för skratt när Helene högt & tydligt redogjorde för hur vi skött oss tillsammans. Jag tyckte att jag utförde momenten ganska bra, men på de flesta momenten så blev det tydligen för många fel gjorda av MOR som skulle inneburit att jag hade blivit rejält poängsinkad om vi skulle gett oss ut i den riktiga tävlingslydnadssvängen. Ja må då säga att det är tur att vi inte skall bege oss ut, tänk så pinsamt det hade varit, nä vi kommer bara att åka ut och heja på andra.

Slutligen måste jag säga att jag tycker lite synd om er andra som inte kom i måndagskväll, för ni gick miste om världens godaste Rabarberpaj med vaniljsås som Bents fru Eva tillagat och bjöd oss på efter en väldigt blöt tävlingsträningsomgång. 

Om det inte hade...

... varit för MOR så hade jag nog varit minst i Lydnadsklass III vid det här laget! Hela tiden lägger hon käppar framför benen på mig.

MOR gör fel när hon skall göra helomvändningar, säger hopp & sitt i fel läge, gör fel när jag lagt mig snabbt ner under gång mm. Fattar ni nu varför jag inte kommit längre i dessa sammanhang?

Men för att inte MOR nu skall tappa sugen så måste jag berömma henne för en sak som hon faktiskt lyckades bra med idag och det var på inkallningen. Hon säger bestämt till mig att sitta och stanna kvar och sedan går hon med bestämda steg utifrån mig och vänder sig inte förräns hon bestämt sig för att stanna och vända sig om och bestämt kalla in mig.

Nästa vecka får MOR sista chansen att visa upp att hon kan bättre än så här, då skall vi tillsammans upp till bevis även om det bara kommer att vara på låtsas.

Åsså...

... är snart ytterligare en måndag gången och majmånad närmar sig med stormsteg.

Vi åkte iväg till Lomma för att kursa lite. Idag var vi en liten tapper skara endast 3 st, jag, Laika & en snart löpande Sandy.  Jag hade delvis lite problem med koncentrationen, framför allt när jag befann mig på de platser där Sandy suttit tidigare. Men jag fick ändå godkänt av MOR på de moment vi genomförde.

Idag såg det ut som att poletten trillade ner för Sandy gällande kontakten, den kom med hjälp av massor av korvbitar utdelade av Bent. Det finns stor risk för att MOR nästa vecka kommer att testa korvbitar istället för köttbullar för att gripa nästsista halmstrået. Sista halmstrået är att köpa privatlektioner så att MOR kan lära sig lära ut rätt till mig (jag såg idag att det står "privatlektioner" överst på hennes f-dagspresentlista).

Vi lämnade Lomma tidigare än vanligt. När vi var på väg till bilen så kom lille Diesel som oxå skulle åka hem. Hans husse erbjöd mig vatten ur Diesels söta lilla tygskål, det tyckte jag var jättesnällt av honom eftersom MOR åkt ifrån vattenflaskan hemma. Jag & Diesel fick oxå stifta bekantskap med varann och jag fick beröm av hussen att jag var en lugn & stillsamm kille. Jag lät honom allt vara kvar i den tron.

Jo...

... nog tusan finns det hopp har jag & MOR gemensamt kommit fram till ikväll.


Vi har varit på lydnadskurs i Lomma och tro det eller ej, MOR var helt klart intressantare för mig än vad hon nånsin varit tidigare. Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig... men mycket uppskattat blev det kan jag lova och jag gick inte heller lottlös ur det hela.


De moment vi tränade på fungerade bra. Dock tjuvade jag lite på inkallningen, dvs jag började springa mot MOR innan hon gett mig klartecken. När MOR skrek NEJ så stannade jag på direkten och det tog inte många sekunder förrän MOR var framme och tog mig tillbaka till ursprungsplatsen. När hon lämnade mig igen så tröttnade jag och tänkte ta mig en vilopaus så jag la mig ner, vilket inte heller var så populärt. Återigen kom MOR tillbaka och därefter gjorde jag som hon önskade allt för husfridens skull.


När vi var klara så frågade Bent MOR om jag var glad för att apportera för att han gärna skulle vilja se hur vårt samarbete fungerade där. Ett fält placerades ut med en 6-8 dummiesar. Jag hämtade in 6 eller 7 st och avlevererade dom riktigt bra om jag får säga det själv.


Helnöjda lämnade vi Lomma idag.


Oh vilken...

... rolig dag, ha ha ha ha...

MOR steg upp tidigt som attan idag (05.45), lite dålig stil att väcka mig vid den tiden (ha, precis som om jag skulle vara speciellt svårväckt). Vi gick ut en runda och sedan började MOR baka en massa matbullar och därefter packades det ihopa en himla massa som tydligen skulle släpas med till Lomma och dagens BG-träning nr 2.

Idag hände det min sagt roliga saker... vi fick en och en göra en massa kuliga saker inomhus. När jag kom in i rummet så var det helt OK att hälsa på ALLA 2-beningar vilket var störtkul, men vi skulle förstås testas på något oxå. Det låg 3 föremål på golvet som skulle hämtas in och man studerades ingående på hur man greppade dessa 3 helt olika material. Det var en tennisboll, ett par gamla ihopknutna Göranjeans samt en tom Coca cola burk. Så här såg det ut när man kom in i rummet:
image459
Jag skilde mig lite från de övriga ekipagen, jag tog inte tennisbollen först, jag valde Görans gamla väldoftande jeans, sedan tog jag bollen, men cola-burken ratade jag en bra stund innan grappade den för att påbörja operation burkdemolering.

När dessa moment var utförda så åkte man tillbaka in i bilen. Dock dröjde bara en liten stund och sedan var det in igen för nästa test. Denna gång rullades/skickades en boll/nalle/godisbit över golvet som plötsligt försvann under ett skynke och då var uppgiften att klura ut hur man skulle få fram dessa olika föremål. Detta var inte det lättaste, jag gav upp ett lite tag och stack bort och uppvaktade Lotta lite, för det är nämligen lite synd om henne för tillfället, hon har ju inte sin älskade nyblivna Curry-mamma hemma hos sig. Men jag återgick sedan till min uppgift och löste dom alla 3.
image460
Återigen tillbaks in i bilen en stund innan man sedan fick komma ut igen för en hel del mycket givande träning utomhus. Idag vill jag lova att GB även fick ordentlig fart på MOR och då tyckte jag genast att hon blev mycket roligare. Men stackarn, hon har legat helt utslagen/vingabruten i soffan sedan vi kom hem och dessutom ojjar hon sig lite över att symaskinen måste tas fram, hennes nya dyra fjällräven byxor fick ta lite väl mycket stryk efter hennes markdykningar. Men jag måste säga att jag även uppskattade denna spontanitet hos MOR idag.

"Lite smolk i bägaren" stod jag för när jag 2 ggr smet till Vira, min söta löpande syster. Men ena gången så fanns tyvärr Bea där vid Viras sida och den andra gången så fanns Margareta där och då vet vi ju alla vad som händer... man har inte en chans och det är bäst att vända tillbaks till tryggheten (MOR) för att slippa deras obehaglighetsgester.

Men över det stora hela, så fick både jag & MOR lite beröm för att det faktiskt har hänt lite saker sedan vi träffades senast. Idag fick vi mera redskap med oss hem i bagaget och vi bestämde i bilen hem att vi skall klara ut det här tillsammans. VI SKALL KÄMPA, VI SKALL SVETTAS OCH HOPPAS PÅ DET BÄSTA!

Idag lyckades MOR fånga Bea på bild dessutom tillsammans med både hennes labbe Corinne och sin snygga kamouflage-hatt:
image461
Känns lite vedmodigt att GB-projektet är över... men hoppas hoppas så klart på kanske kanske en uppföljningsträff någongång i månaden Maj.


3 meter...

... längre än så är det inte kvar fram till bilen nu, fasicken vad lättlurad man är!!!

Jag hade himlans bråttom in genom dörrarna idag & sedan gick jag faktiskt också ända fram till MOR & bilen strax efter att jag tömt skålen. Jag kände mig inte helt bekväm med det men gjorde det självmant ändå.

Undrar vad som skall hända när metrarna fram till bilen tar slut? Sätts skålen in i bilen så vet e katten om jag vill vara med på detta längre.

Imorgon lär köttbullarna bytas ut mot kyckling har jag hört ryktas om, låter inte helt fel det heller.

Förresten idag har de första bilderna publicerats på Currys & Jåkers söta små puppiesar. Håll med om att dom är bedårande. MOR har jag verkligen oxå varit så liten?
image447

Efter vår kommer...

... tydligen vinter nuförtiden.

Igår tränade vi Lomma i solsken med inslag av regn, idag var det rena snökaoset när vår Tävlingslydnadskurs hade sin start.Jag var rädd för att 1:a kurstillfället skulle snöa inne när MOR kom hem från jobb och såg ut som en snögumma. Men ingen ringde så vi gav oss iväg, tog oss dit utan några större problem, ja hastigheten var betydligt lägre pga att sikten var sämre men annars gick det bra.När vi kom fram fick jag stanna kvar en stund direkt i bilen. Vår nya instruktör Bent ville prata lite med våra mattar & hussar först och se till att få betalt innan kursen startar. När jag fick komma ur bilen möttes jag av oerhört vackert vinterlanskap. På delar av apellplanen så låg snön alldeles orörd och jag var tvungen att titta lite extra, sedan fick vi skynda oss bort till de andra kursdeltagarna. 5 st var vi idag, förutom mig så var det Lakrits & Zappy, sedan var det en tollare med namn Doglas och en blandrastik vid namn Laika , cockern Milton var den som saknades idag.

Pga av det hårda vintervädret så blev det bara ca en 1/2 timmes kurs idag (ett extra kurstillfälle får vi på slutet). Idag fick vi bara visa upp för Bent hur vår linförighet fungerar. För min/vår del så gick det väl lite si så där, Lakrits fanns ju där på väldigt nära avstånd och jag ville ville... nästan hela tiden.

Påsken börjar närma sig med stormsteg och om jag har hört rätt så verkar det bli en hel del kuligheter under dessa dagar, spårning på lördag, lydnadsträning på söndag och sedan GB-träningen på måndag. 

Undrar vad det kommer att bli för årstid imorgon?


Lite bilder...

... från GB-dagen, Göran & Bea dagen allstå.
Detta är köttbullsGöran (Bea får försöka fångas på bild på nästa träff, hon gömde sig bakom videokamera mest hela tiden):
image435
Matte var tar du vägen undrar Vira:
image436
Nä nu orkar jag inte vänta längre... nu kommer jag:
image437
Här är Elliot passiv, nä kanske inte helt:
image438
Men vad gör det när han bara fullständigt ÄLSKAR sin matte:
image439
Här är "Pondus-Micke" (Görans ord efter inledningspromenaden) med Castor:
image440
och här ligger husse på knä och ber sin hund att ta dummien istället för husses arm:
image441
Hund & matte har bara ögon för varann, vilken kontakt. Du & jag matte! (Ulrika & Isa):
image442
Snyggt... klar 1:a placering i helgen!!! (enligt min mening):
image443
åsså till slut någon bild på mig oxå. Köttbullstestet var gårdagens höjdpunkt:
image444
Här prövade vi på busleken, kanske inte lika kuligt som med Bea...
image445

Vem är hunden?

Ja det var väl det stora ? idag.

Hann inte mer än av bilen och ut och kissa i Lomma sedan åkte jag in i bilen igen. Så det jag nu berättar är det som MOR återberättat för mig.

Efter att Göran & Bea presenterat sig och berättat lite om projektet så visades filmen om och med Enzo & Camilla in action. Det var väldigt intressant att se, hur det började och vilka framsteg som gjordes under resans gång fram till slutstationen. Snacka om att ha knäckt koden till ett ypperligt samspel.

Innan det sedan var dags att påbörja själva filminspelningen så fick "filmstjärnornas" mattar & husse fylla i ett litet papper om vad dom ansåg vara ett problem och en turordning gjordes upp.

Först ut blev Vira, sedan Elliot, Castor, jag själv & sist Isa. Alla mattar + Castors husse deltog med stor entusiasm och gav både ris & ros till varje ekipage tillsammans med Göran & Bea. Jättenyttigt!

Jag hade nästan gett upp hoppet om att något roligt skulle hända när MOR äntligen kom och hämtade mig och sa: Nu killen skall vi visa upp våra sämsta sidor tillsammans.

1:a momentet blev att kolla hur jag uppförde mig i möte med annan hund. Detta klarade jag bra, visst var raggen uppe men inget annat.

2:a momentet blev lite promenad under olika former. Här blottade jag/vi oss, jag visade med hela mitt kroppsspråk att MOR är skittråkig när det gäller att gå fot. Men jag fick lite fria tyglar oxå och då drog jag bort och hejade på "publiken" vilket jag hade tillåtelse till att göra. Men så fort MOR kallade så sprang jag tillbaka, dock icke ända fram varje gång. Det pratades väldigt mycket om var belöningen finns för mig i detta moment, ja det kan man ju undra. Bea bad att få låna mig lite, förlåt MOR men jag säger bara FAN vad rolig hon var! MOR gjorde ett tappert försök hon oxå men det avslutades tyvärr med en miss från hennes sida, hon trodde hon kunde belöna mig genom att slänga i väg sin handske. Jag tyckte det var jätteroligt och det tog en bra stund innan jag fattade att MOR inte alls uppskattade att jag inte ville lämna tillbaka handsken till henne. Dock löste vi uppgiften själva, vilket vi får se som lite positivt.

3:e momentet blev ett undersökningsmoment. Bea var framme och klämde och hade sig på mig, detta var helt OK hon hade ju visat för mig att hon inte var läskig utan bara kulig. För att kolla om jag betedde mig likadant mot någon mer främmande så kom en "stöddig" husse fram till mig och gjorde samma sak. Jag kan inte säga att jag var lika bekväm men det var helt OK det oxå.

4:e momentet, vilket moment, köttbullssök. Göran gick ut & visade att han hade en köttbulle i handen och att den sedan hamnade i gräset någonstans. Jag satt okopplad och väntade på startsignalen från MOR och sedan sökte jag upp den snabbt och okomplicerat. Momentet skulle sedan göras lite svårare, flera köttbullar hade placerats ut medans MOR och jag gick iväg på annat håll. Detta var inga problem alls, jag fixade det superbra. Zicos matte beskrev mig väldigt trevligt på detta moment: Målvedveten, koncentrerad & fokuserad.

Passivitetsproblem, nej det var det ingen som kunde påstå att jag har.

Jag är en cool & lugn kille fick jag höra, men jag & MOR har lite svårt med kommunikationen/samarbetet. Så nu har vi 2 veckor på oss att träna & försöka förbättra kontakten oss emellan. MOR har fått lite verktyg, ett är tydligen att hon skall busträna med mig såsom Bea gjorde, dvs putta och ha sig. Sedan skall tydligen konerna som MOR har liggandes i byrålådan komma till användning i någon form. "Hoppa-in-bilen-grejset skall vi oxå försöka lösa. Undrar vad oddset kan bli på detta?

Sammanfattning:
Göran var en hyvens köttbullskille, Bea var en busrolig tjej, hon visste precis var min startknapp satt/sitter, hon fick verkligen igång mig. Hoppas att hon visade MOR ordentligt, dvs var knappen sitter alltså!

På Annandag Påsk så skall vi träffas igen, då skall Göran & Bea ha granskat filminspelningarna och förhoppnings så kan vi visa upp lite bättre samarbete.

Imorgon...

... skall något annorlunda visst hända.

Jag, Elliot, Castor & Vira (tror bara det blev vi 4:a) skall tydligen utsättas för något i ett projekt som heter: "Vem är hunden" Hm, låter lite kymigt, men jag är med på allt kuligt och detta blir säkert kuligt. Brorsan Enzo har utsatts för detta under lite längre tid redan, för oss blir det vid 2 tillfälle. Vi skall träffas kl 09.00 i Lomma BK:s klubbstuga. Det kommer förmodligen börja med att Göran & Bea presenterar sig själva och hur de tänkt sig det hela. Sedan lutar det åt  att vi får kolla in brorsan Enzo på film under tiden som det skall fikas. Det lär bli rätt många både 2- & 4-beningar som kommer att vara med under dagen, så risken är stor att det blir mycket "publik" om inte de andra väljer att träna annat under tiden som "vi" utsätts.

Jag har hört talas om några viktiga saker inför morgondagen och det viktigaste är: TAG MED GODIS & ev täcke TILL HUNDEN!

2-beningarna bör se till att klä sig varmt och inte glömma mössa & vantar, regnkläder kanske oxå är bra. Detta gäller även LILLMATTE, hon får absolut inte glömma sina torgvantar för det lär bli kallt om fingrarna annars när hon hela dagen skall agera fotograf.   

Jag har lite svårt för att koppla av just nu, oavsett var jag än lägger mig i lägenheten så finns det en underbar doft av nybakade vaniljbullar, det går alltså inte komma till ro, doften gör mig konstig. 

Elliot, MOR har berättat för mig att du skall få en alldeles egen bulle imorgon, hon vill hjälpa dig att att öka lite i vikt... rykte går nämligen att du är lite "spinkig".  Visst det är svårt att gå upp i vikt om man knappt äter något, finns det verkligen inget som du gillar jätte mycket som du kan få varje dag?  

Förresten, visst är det coolt värre att ha en brorsa som är filmstjärna redan i så unga år, det är det minsann inte alla som kan skryta med!

10:or hit...

... & 10:or dit, ja det kan vara av stor betydelse i en riktig lydnadstävling.

Idag på den avslutande lydnadskursgången så hade vi en liten träningstävling.

Vi var 9 st som startade. Det började med att alla 2-beningar fick dra ett startnummer, MOR drog såklart nr 1, vilket betydde att vi fick börja.
 
Första & andra momentet utfördes tillsammans med halva gänget, resterande utfördes en & en.

Så här blev mitt resultat utifrån mina baskunskaper och med lite hjälpmedel/mutor:
Moment /Betyg
1. Platsliggning/10
2. Tandvisning/10
3. Linförighet/8                Släpar
4. Platsläggande/8           Seg i starten
5. Inkallande/10
6. Stående/10
7. Apport /10
8. Hopp över hinder/9      Avslut

Synd att jag inte riktigt tycker att det är skitkul att följa med i MORS tempo när momentet är Linförighet. Att jag var seg i starten på platsläggandet under gång, berodde helt & hållet på MOR, hon måste ju se så att jag är med på noterna innan hon startar. När det gäller hopp över hindret så får jag ta på mig den lilla betygsmissen, jag brukar avsluta snyggt & prydligt, men glömde bort mig lite idag.

Helhetsintrycket blev en 10:a, så jag & MOR blev nöjda, vi gjorde i alla fall så gott vi kunde.

Att det sedan gick mycket bättre för "vissa andra" var inte så överraskande för oss, det hade vi bara räknat med.

När vi åkte hem så slapp jag för en gång skull att lyssna på Radio Energy, jag fick lyssna på en duktig sångerska vid namn Ellinor Asp, känner du henne Lakrits?

Tidigare inlägg Nyare inlägg