Studsande tennisbollar i köket...
... till höger om mig, till vänster om mig, framför mig, bakom mig till vilken nytta? Jag fick bara sitta där och se dum ut... aldrig kom det där varsågodet.
MOR tog sedan fram klickern och en stor skål köttebullar och då tänkte jag att nu blir det nog lite targetträning, men där fick jag tji. Det var något konstigt, det verkade som att hon belönade mig när min haka närmade sig golvet... men lugn & sanshet har minsann inte belönats på länge så jag gav upp och bara glodde på henne tills hon oxå gav upp. Men en timme senare testade hon sitt/ligg & stå på mig och det gick något bättre... men MOR gnäller lite över att jag gärna glider över på ena skinkan när jag legat en stund, men det är väl inte så konstigt, det är ju mycket bekvämare.
Håll ut, det vänder i april hörde jag Tomas Ledin sjunga på dumburken tidigare ikväll... så det är väl till att hoppas att han har rätt!
Värre är det för MIF, för dem är det slutspelat för denna säsong... men dom föll verkligen på mållinjen i kvällens avgörande match mot suveräna Leksand, de var så nära. Men förhoppningsvis går det fler tåg för "babyhawks"!
Imorse...
... sa MOR att vi skulle åka till Lomma & träna ikväll. Men när MOR kom hem så gällde tydligen inte det som sas imorse. Hon skyllde på att det regnade.... men vänta nu, det har väl inte hon bangat för förut. Nä mycket riktigt, det kröp fram senare att hon var lite hängig, frusen & trött. Men gå på stan med LILLMATTE eftermaten det kunde hon minsann, hyggligt, jag skall komma ihåg detta då hon vill ha promenadsällskap en dag/kväll då jag har det som mysigast i bian.
Men min kväll blev en höjdpunkt i alla fall. LILLMATTES kompis kom hit och hade med sig det största örat jag sett i mina dar och med detta var jag så klart sysselsatt väldans länge. Tack Rebecca, det var riktigt smarrigt.
Imorgon är det fredag igen och glädjande är att MOR skall arbeta hemifrån, hon måste tydligen ha lite lugn & ro för att förbereda nästa veckas kursmaterial.
Nu skall jag balja i mig lite vatten innan det är LILLMATTES säng som gäller, det där smarriga örat blev man riktigt törstig av (men det var det värt).
Men min kväll blev en höjdpunkt i alla fall. LILLMATTES kompis kom hit och hade med sig det största örat jag sett i mina dar och med detta var jag så klart sysselsatt väldans länge. Tack Rebecca, det var riktigt smarrigt.
Imorgon är det fredag igen och glädjande är att MOR skall arbeta hemifrån, hon måste tydligen ha lite lugn & ro för att förbereda nästa veckas kursmaterial.
Nu skall jag balja i mig lite vatten innan det är LILLMATTES säng som gäller, det där smarriga örat blev man riktigt törstig av (men det var det värt).
Lite...
... sorgset känns det ikväll för imorgon skall Guinness åka hem och återförenas med sin flock igen.
Så fort dagarna & nätterna gått... men det sägs att tiden går så fort när man har roligt och det kan jag intyga att vi haft, hoppas att Guinness tycker detsamma.
Men förhoppningsvis syns jag & Guinness redan imorgon kväll igen, för våran träningsgrupp sätter nämligen då igång att träna för att fixa momenten i Lkl 2 för vissa (oss t ex) & Lkl 3 för andra under ledning av Lisa på Fart & Fläkt. Detta ser jag & MOR verkligen fram emot.
I förmiddags fick vi ha MOR hemma, jag tycker det är toppen att hon kan jobba hemifrån i vissa krisläge... jag låg under hennes stol i nästan 4 timmar.
Ikväll blev kvällsrundan en tur bortom Södervärn... jag ville gärna visa Guinness var ÄLDREMATTE bor, kan vara bra för honom oxå att veta.
Vi hörs imorrn... nattitnatti.
Så fort dagarna & nätterna gått... men det sägs att tiden går så fort när man har roligt och det kan jag intyga att vi haft, hoppas att Guinness tycker detsamma.
Men förhoppningsvis syns jag & Guinness redan imorgon kväll igen, för våran träningsgrupp sätter nämligen då igång att träna för att fixa momenten i Lkl 2 för vissa (oss t ex) & Lkl 3 för andra under ledning av Lisa på Fart & Fläkt. Detta ser jag & MOR verkligen fram emot.
I förmiddags fick vi ha MOR hemma, jag tycker det är toppen att hon kan jobba hemifrån i vissa krisläge... jag låg under hennes stol i nästan 4 timmar.
Ikväll blev kvällsrundan en tur bortom Södervärn... jag ville gärna visa Guinness var ÄLDREMATTE bor, kan vara bra för honom oxå att veta.
Vi hörs imorrn... nattitnatti.
Fredag & lördags-...
... rapportering:
Igår var det en massa bus med FAR både inne & ute för han öppnade nämligen inte skolböckerna på hela dagen till min & Guinness stora förtjusning. LILLMATTE kunde tyvärr inte vara så aktiv för hon hade ont i varendaste del av kroppen, men det är smällar man får ta om man håller på med sådana tramsigheter som att åka skidor utför.
På kvällskanten kom ungdomarna hem och underhöll oss. När de åt smarrig kycklingrätt så fick jag & G vars ett smarrigt grisöra. När vi senare på kvällen skulle följa ungdomarna hem så fick MOR & ÄLDREMATTE ett hysteriskt skrattanfall när FAR trampade fel och ju mer han gnällde ju mer skrattade dom. Jag lyckades hålla mig för skratt (om än att det verkligen såg roligt ut), tyckte det var lite taskigt faktiskt att hålla på som dom gjorde. Tror inte MOR & ÄLDREMATTE tyckt att det hade varit lika roligt om det var någon av dem.
Idag lördag och äntligen chans till lite sovmorgon, men vad sker då... jo Gunniess försöker få liv i oss alla. Han börjar med att pussa på MOR utan större framgång, sedan går han runt om till FARs sida och efter 2 försök så har han lyckats få upp honom. 10 minuter senare var vi ute med FAR på morgonpromenix. Efter frullen och liten morgonlur så var det dags att åka till Lomma och träna lite apportering i goda vänners lag, alltid lika trevligt! LILLMATTE hängde oxå på men FAR & Guinness stannade hemma, de ville hålla lite koll på skidtävlingarna av alla dess slag på TV:n.
Idag var vi följande träningsekipage: Förutom oss själva så var det Margareta, Bell & Spot, Ann-Sofi, Sandy & Calla, Ulrika & Molly, Marie & Lakkan samt Lotta & Jazz..
Dagens glada gäng:
Vi började med lite stadgeövningar... alla skulle sitta lösa medans det kastades markeringar som vi fick hämta en och en. Därefter fick vi sitta och se när en markering kastades och därefter vändes vi ifrån skickades på en dirigering. Klarade man dirigeringen så fick vi man hämta markeringen som belöning.
Kolla vad Calla gör när ingen ser:
Men hon kom strax på att det nog inte var tillåtet:
Syrran hennes tycker bättre om att göra snöänglar:
Sedan anordnades det 2 viltstationer, ett närsök & ett storsök. Jag fick börja på storsöket. Idag apporterade jag totalt 14gånger och tro det eller ej, av dessa så kom jag ända in till MOR med viltet, men att MOR sedan inte är snabb nog att ta emot det kan ju faktiskt inte jag rå för... hon får öva upp sin reaktionsförmåga tycker jag. Men hur som helst, det var ett fall framåt idag i alla fall.
Stolt matte... duktig hund:
Lilla goa Sandy skönk nästan ända ner i snön:
Som ni redan vet så är inte kaniner det bästa jag vet, men alla sätt att bära är bra utom de dåliga:
Men man vänjer sig:
och kan t o m sitta och hålla fast länge länge (om man blir tvingad) och har något varmt att sitta på:
Finns det hjärterum, så finns det stjärterum:
Bell & Spot var för snabba idag eller så stod Margareta ivägen när dom apporterade, men någon bild blev det i alla fall:
... och en på Molly:
Så här vilt kan det gå till när Lakkan är i farten:
Mitt närsök, sökning 1:
Sökning 2:
Sökning 3 (på väg in med kaninen):
Se, jag håller fortfarande:
Sökning 4:
Innan vi lämnade Lomma så fick ta oss en tur i skogen, snacka om flatteröra emellanåt.
När vi kom hem så tog jag & MOR oss en välbehövlig eftermiddagslur och efter den så fick jag & Guinness oss en "omgång" av saxen. Men när Guinness såg klotången så drog han iväg och kom inte fram förräns tången var tillbakalagd i necessären... lite synd för MOR hade tyckt det hade varit bra för honom att bli av med lite päls under tassarna nu när snön bara vräker ner här.
Så här mysigt hade Guinness det sedan hos FAR:
Om vi inte är totalt insnöade imorgon bitti... så skall det bära av till lite träning imorgon oxå.
Igår var det en massa bus med FAR både inne & ute för han öppnade nämligen inte skolböckerna på hela dagen till min & Guinness stora förtjusning. LILLMATTE kunde tyvärr inte vara så aktiv för hon hade ont i varendaste del av kroppen, men det är smällar man får ta om man håller på med sådana tramsigheter som att åka skidor utför.
På kvällskanten kom ungdomarna hem och underhöll oss. När de åt smarrig kycklingrätt så fick jag & G vars ett smarrigt grisöra. När vi senare på kvällen skulle följa ungdomarna hem så fick MOR & ÄLDREMATTE ett hysteriskt skrattanfall när FAR trampade fel och ju mer han gnällde ju mer skrattade dom. Jag lyckades hålla mig för skratt (om än att det verkligen såg roligt ut), tyckte det var lite taskigt faktiskt att hålla på som dom gjorde. Tror inte MOR & ÄLDREMATTE tyckt att det hade varit lika roligt om det var någon av dem.
Idag lördag och äntligen chans till lite sovmorgon, men vad sker då... jo Gunniess försöker få liv i oss alla. Han börjar med att pussa på MOR utan större framgång, sedan går han runt om till FARs sida och efter 2 försök så har han lyckats få upp honom. 10 minuter senare var vi ute med FAR på morgonpromenix. Efter frullen och liten morgonlur så var det dags att åka till Lomma och träna lite apportering i goda vänners lag, alltid lika trevligt! LILLMATTE hängde oxå på men FAR & Guinness stannade hemma, de ville hålla lite koll på skidtävlingarna av alla dess slag på TV:n.
Idag var vi följande träningsekipage: Förutom oss själva så var det Margareta, Bell & Spot, Ann-Sofi, Sandy & Calla, Ulrika & Molly, Marie & Lakkan samt Lotta & Jazz..
Dagens glada gäng:
Vi började med lite stadgeövningar... alla skulle sitta lösa medans det kastades markeringar som vi fick hämta en och en. Därefter fick vi sitta och se när en markering kastades och därefter vändes vi ifrån skickades på en dirigering. Klarade man dirigeringen så fick vi man hämta markeringen som belöning.
Kolla vad Calla gör när ingen ser:
Men hon kom strax på att det nog inte var tillåtet:
Syrran hennes tycker bättre om att göra snöänglar:
Sedan anordnades det 2 viltstationer, ett närsök & ett storsök. Jag fick börja på storsöket. Idag apporterade jag totalt 14gånger och tro det eller ej, av dessa så kom jag ända in till MOR med viltet, men att MOR sedan inte är snabb nog att ta emot det kan ju faktiskt inte jag rå för... hon får öva upp sin reaktionsförmåga tycker jag. Men hur som helst, det var ett fall framåt idag i alla fall.
Stolt matte... duktig hund:
Lilla goa Sandy skönk nästan ända ner i snön:
Som ni redan vet så är inte kaniner det bästa jag vet, men alla sätt att bära är bra utom de dåliga:
Men man vänjer sig:
och kan t o m sitta och hålla fast länge länge (om man blir tvingad) och har något varmt att sitta på:
Finns det hjärterum, så finns det stjärterum:
Bell & Spot var för snabba idag eller så stod Margareta ivägen när dom apporterade, men någon bild blev det i alla fall:
... och en på Molly:
Så här vilt kan det gå till när Lakkan är i farten:
Mitt närsök, sökning 1:
Sökning 2:
Sökning 3 (på väg in med kaninen):
Se, jag håller fortfarande:
Sökning 4:
Innan vi lämnade Lomma så fick ta oss en tur i skogen, snacka om flatteröra emellanåt.
När vi kom hem så tog jag & MOR oss en välbehövlig eftermiddagslur och efter den så fick jag & Guinness oss en "omgång" av saxen. Men när Guinness såg klotången så drog han iväg och kom inte fram förräns tången var tillbakalagd i necessären... lite synd för MOR hade tyckt det hade varit bra för honom att bli av med lite päls under tassarna nu när snön bara vräker ner här.
Så här mysigt hade Guinness det sedan hos FAR:
Om vi inte är totalt insnöade imorgon bitti... så skall det bära av till lite träning imorgon oxå.
Walles B&B...
... har nu besök igen.
I eftermiddags anlände Guinness med sin egen bia och de viktigaste saker han behöver för 8 dagars vistelse.
Det är jättekul att ha sin kompis här, dock är han inte riktigt till att känna igen sedan han sist besökte oss, han har blivit så lugn... jag försökte få igång honom med en boll men inte ens det gick. Så jag valde istället att mysa och det sa han inte nej till.
Först mös vi i LILLMATTES säng:
Sen i Guinness bia:
I eftermiddags anlände Guinness med sin egen bia och de viktigaste saker han behöver för 8 dagars vistelse.
Det är jättekul att ha sin kompis här, dock är han inte riktigt till att känna igen sedan han sist besökte oss, han har blivit så lugn... jag försökte få igång honom med en boll men inte ens det gick. Så jag valde istället att mysa och det sa han inte nej till.
Först mös vi i LILLMATTES säng:
Sen i Guinness bia:
Igår...
... såg det ut så här när vi tränade (några bilder har jag fått av Emma):
Arrangerad bild på mig, det är därför jag ser så lidande ut
Syrran Vira ser inte fullt så lidande ut:
Sandy på ingång från ett lyckosamt sök:
Medans söta Calla snällt fick sitta uppbunden:
Här ligger jag och spanar på var viltet läggs ut:
Titta vilken höjdare Sandy är:
Fina Krut:
Se & lär av Bell sa MOR till mig:
... och när jag & Lakkan senare busade i skogen (bilderna har jag fått av Marie):
Bäst var när FAR kastade snöbollar:
... och när jag lämnade över Lakkans Alla Hjärtans dag present:
Arrangerad bild på mig, det är därför jag ser så lidande ut
Syrran Vira ser inte fullt så lidande ut:
Sandy på ingång från ett lyckosamt sök:
Medans söta Calla snällt fick sitta uppbunden:
Här ligger jag och spanar på var viltet läggs ut:
Titta vilken höjdare Sandy är:
Fina Krut:
Se & lär av Bell sa MOR till mig:
... och när jag & Lakkan senare busade i skogen (bilderna har jag fått av Marie):
Bäst var när FAR kastade snöbollar:
... och när jag lämnade över Lakkans Alla Hjärtans dag present:
Vem skall man inte träffa på ALLA HJÄRTANS DAG...
... om inte sin kæreste!
Efter att jag fått en timmes vila efter jaktträningen så åkte vi iväg till Lakkan & Marie. Ja kan ni tänka er... FAR hade oxå lust att följa med!
Först gick vi en lång skogsrunda och vi kunde springa lösa hela rundan, stötte inte på några andra skogsentusiaster. Vi sprang & sprang och det kändes som om jag hade massor utav överskottsenergi, men jag blir så glad när jag får vara ute i skogen och än gladare när det finns massor utav snö OCH när jag får ha Lakkan vid min sida.
När vi kom hem så överlämnade jag min Alla
-sdag present (kanske kommer det en bild på hur jag överlämnade det imorgon). Visst är det väl så att man ger bort rosor & choklad denna dag? Ja riktiga rosor blev det inte men väl dock på kortet, ej heller riktig choklad men dock en stor påse med "hundchoklad".
Det blev sedan TACOS och hallon/jordgubbar tillefterrätt för tvåbeningarna och för mig & Lakkan blev det grisörn light.
Himlans trevlig dag & kväll det blev det idag!
Efter att jag fått en timmes vila efter jaktträningen så åkte vi iväg till Lakkan & Marie. Ja kan ni tänka er... FAR hade oxå lust att följa med!
Först gick vi en lång skogsrunda och vi kunde springa lösa hela rundan, stötte inte på några andra skogsentusiaster. Vi sprang & sprang och det kändes som om jag hade massor utav överskottsenergi, men jag blir så glad när jag får vara ute i skogen och än gladare när det finns massor utav snö OCH när jag får ha Lakkan vid min sida.
När vi kom hem så överlämnade jag min Alla
-sdag present (kanske kommer det en bild på hur jag överlämnade det imorgon). Visst är det väl så att man ger bort rosor & choklad denna dag? Ja riktiga rosor blev det inte men väl dock på kortet, ej heller riktig choklad men dock en stor påse med "hundchoklad".Det blev sedan TACOS och hallon/jordgubbar tillefterrätt för tvåbeningarna och för mig & Lakkan blev det grisörn light.
Himlans trevlig dag & kväll det blev det idag!
Det är så...
.... härligt att gå i skogen... skogen!
Vädret har varit strålande fint idag, klarblå himmel och sol. Då kan man ju bara inte sitta inne, så FAR & jag drog till Bokskogen. Snacka om att vi blev överraskade... där fanns massor utav snö.
FAR glömde kameran, men jag tror inte att han hade hunnit fånga mig på bild ändå för fy farao vad jag sprang i en hel timme minst.
Kvällen för övrigt har varit lugn, FAR har sett på spåret och MOR somnade som vanligt i soffan.
Nu sitter jag upp och väntar på LILLMATTE som är ute och festar... jag har lovat MOR & FAR att ha lite koll på när hon kommer hem och så.
Imorgon är det jaktträningsdax igen... viltet ligger på tining i köket och jag kollar av med jämna mellanrum så att det ligger kvar.
Vädret har varit strålande fint idag, klarblå himmel och sol. Då kan man ju bara inte sitta inne, så FAR & jag drog till Bokskogen. Snacka om att vi blev överraskade... där fanns massor utav snö.
FAR glömde kameran, men jag tror inte att han hade hunnit fånga mig på bild ändå för fy farao vad jag sprang i en hel timme minst.
Kvällen för övrigt har varit lugn, FAR har sett på spåret och MOR somnade som vanligt i soffan.
Nu sitter jag upp och väntar på LILLMATTE som är ute och festar... jag har lovat MOR & FAR att ha lite koll på när hon kommer hem och så.
Imorgon är det jaktträningsdax igen... viltet ligger på tining i köket och jag kollar av med jämna mellanrum så att det ligger kvar.
Tänk att det var vi...
... som knep 3:e platsen på Lomma BK's lydnadsbarometer!!!!
Helt otroligt... det kan inte ha varit många som rapporterat in sina resultat... men å andra sidan så får de skylla sig själva, vi blev glada för priset i alla fall :-)
Titta så fint:
Sigge & Lena knep 2:a platsen, dom slog oss med en ynka poäng (och ändå är vi så snälla och tar hem deras pris). GRATTIS till er båda!
Heléne & Zico tog som vanligt hem en hel drös med priser... dom kan verkligen dom två!!!! GRATTIS till oxå!
När vi ända var i Lomma så passade vi på att träna lydnad och idag gick det faktiskt lite lite bättre. Men kvällens höjdpunkt var när jag & Lakkan fick ta oss en lite sväng i skogen innan årsmötet.
Imorgon är det fredagen den 13:e... är ni skrockfulla mina kära bloggvänner?
Helt otroligt... det kan inte ha varit många som rapporterat in sina resultat... men å andra sidan så får de skylla sig själva, vi blev glada för priset i alla fall :-)
Titta så fint:
Sigge & Lena knep 2:a platsen, dom slog oss med en ynka poäng (och ändå är vi så snälla och tar hem deras pris). GRATTIS till er båda!
Heléne & Zico tog som vanligt hem en hel drös med priser... dom kan verkligen dom två!!!! GRATTIS till oxå!
När vi ända var i Lomma så passade vi på att träna lydnad och idag gick det faktiskt lite lite bättre. Men kvällens höjdpunkt var när jag & Lakkan fick ta oss en lite sväng i skogen innan årsmötet.
Imorgon är det fredagen den 13:e... är ni skrockfulla mina kära bloggvänner?
På bilbesiktning...
... med MOR mitt på ljusa dan.
Jag blev så glader när det var MOR som kom hem först idag, ett tag kändes det nästan som om svansen skulle gå av... den lixom gick fortare än fortast, men som tur var avtog intensiteten efter ett litet tag av lycka.
Vi begav oss iväg ganska på direkten. Vi var på plats en kvart för tidigt men vi behövde inte vänta så jättelänge innan vårt reg nr kom upp på tavlan och vi välkomnades att köra in i port 4 (ja inte in i självaste porten utan så klart in i genom när porten väl öppnats). MOR stannade bilen och jag fick hoppa ur. Lite läskigt tyckte jag det var där inne när de drog fram stora slangar och bilarna lät förskräckligt. Men så kom besiktningstjejen fram till mig från bilen bredvid och sa: "Åh, é du en sådan där fin kille som tycker om alla?" Jag besvarade givetvis frågan på direkten genom att pussa på henne. Vår besiktningskille sa då: "Ja tänk att det finns några som även gillar besiktningsmän". Då svarade MOR: "Jag har heller inget emot dem" och minuten senare så fick vi vårat "diplom" (ett diplom får man när det inte fanns en endaste anmärkning).
Nä nu är det snart träning som gäller och sedan skall vi visst mottaga något litet pris på klubbens årsmöte.
Vi ses & hörs lite senare...
Jag blev så glader när det var MOR som kom hem först idag, ett tag kändes det nästan som om svansen skulle gå av... den lixom gick fortare än fortast, men som tur var avtog intensiteten efter ett litet tag av lycka.
Vi begav oss iväg ganska på direkten. Vi var på plats en kvart för tidigt men vi behövde inte vänta så jättelänge innan vårt reg nr kom upp på tavlan och vi välkomnades att köra in i port 4 (ja inte in i självaste porten utan så klart in i genom när porten väl öppnats). MOR stannade bilen och jag fick hoppa ur. Lite läskigt tyckte jag det var där inne när de drog fram stora slangar och bilarna lät förskräckligt. Men så kom besiktningstjejen fram till mig från bilen bredvid och sa: "Åh, é du en sådan där fin kille som tycker om alla?" Jag besvarade givetvis frågan på direkten genom att pussa på henne. Vår besiktningskille sa då: "Ja tänk att det finns några som även gillar besiktningsmän". Då svarade MOR: "Jag har heller inget emot dem" och minuten senare så fick vi vårat "diplom" (ett diplom får man när det inte fanns en endaste anmärkning).
Nä nu är det snart träning som gäller och sedan skall vi visst mottaga något litet pris på klubbens årsmöte.
Vi ses & hörs lite senare...
Långpromenad...
... i blötsnö & snålblåst blev det för mig & MOR ikväll.
FAR var med de första 500 metrarna sedan gav han upp... för vi gick för fort!!! Så vi fick gå den långa rundan själva.
När vi kom hem var vi rejält blöta & frusna, jag placerade mig i bian och MOR i soffan med filten långt upp över öronen för att försöka få upp temperaturen i kroppen.
Imorgon är det dags att åka till Fart & Fläkt igen och jag vet att MOR införskaffat sådant där extra dyrt specialträningsgodis som skall få mig att INTE kunna motså att hålla kontakten, vi får väl se om det lyckas.
Nu kallar FAR... dags för nattarundan!
På återseende!
FAR var med de första 500 metrarna sedan gav han upp... för vi gick för fort!!! Så vi fick gå den långa rundan själva.
När vi kom hem var vi rejält blöta & frusna, jag placerade mig i bian och MOR i soffan med filten långt upp över öronen för att försöka få upp temperaturen i kroppen.
Imorgon är det dags att åka till Fart & Fläkt igen och jag vet att MOR införskaffat sådant där extra dyrt specialträningsgodis som skall få mig att INTE kunna motså att hålla kontakten, vi får väl se om det lyckas.
Nu kallar FAR... dags för nattarundan!
På återseende!
Inomhus-...
... träning.
Idag har jag "jagat" duvor & kaniner och när jag kom in fint, satt fint & höll stilla så kom klicket och klicket är värdefullt är ju lika med gottigottgottgodis. Så så klart utförde jag mer än gärna momenten flera gånger.
Sedan lade MOR en target uppe på en flyttlåda i köket. Jag är helt övertygad om att hon inte trodde att jag skulle lyfta på tassen och trampa på den... men se det gjorde jag snabbt och lätt som en plätt (ha ha det var väl inget svårt!). Synd bara att MOR inte sedan kunde utöva denna övning lite, det hade jag tyckt varit kul... men hon har sådan kass fantasi och så har hon mage att påstå att jag har svårt för att lära mig saker, hm.... jag kan ju inte precis lära mig det själv heller.
Idag har jag "jagat" duvor & kaniner och när jag kom in fint, satt fint & höll stilla så kom klicket och klicket är värdefullt är ju lika med gottigottgottgodis. Så så klart utförde jag mer än gärna momenten flera gånger.
Sedan lade MOR en target uppe på en flyttlåda i köket. Jag är helt övertygad om att hon inte trodde att jag skulle lyfta på tassen och trampa på den... men se det gjorde jag snabbt och lätt som en plätt (ha ha det var väl inget svårt!). Synd bara att MOR inte sedan kunde utöva denna övning lite, det hade jag tyckt varit kul... men hon har sådan kass fantasi och så har hon mage att påstå att jag har svårt för att lära mig saker, hm.... jag kan ju inte precis lära mig det själv heller.
Undrar vad Margareta...
... gjorde med MOR i eftermiddags?
MOR körde hemmifrån strax efter 14-snåret. Jag visste att hon skulle hemom till Margareta och få en behandling av något slag innan det var dags för dem att åka på jaktprovsinformation av Håkan Rilöw och senare FRKs årsmöte.
Men hon måste ha fått ett rejält slag för när hon kom hem kl 19 och efter att hon fått lite köttfärslimpa a la FAR i magen så däckade hon och sedan såg jag inte henne i vaket tillstånd förräns nu precis när hon skulle förflytta sig mellan soffan & sängen.
Jag ville gärna ha fått lite rapport om jaktprovsinformationen... men det får jag väl ta med henne imorgon.
En trevlig grej var att FRK uppmärksammade att jag blivit Viltspårschampinjon under 2008 och ett fint diplom i röd ram finns nu oxå i mina ägor :-) men nu återstår att se hur lång tid det tar innan det sätts upp på väggen (MOR & FAR är inte alltid de snabbaste fixarna).
MOR körde hemmifrån strax efter 14-snåret. Jag visste att hon skulle hemom till Margareta och få en behandling av något slag innan det var dags för dem att åka på jaktprovsinformation av Håkan Rilöw och senare FRKs årsmöte.
Men hon måste ha fått ett rejält slag för när hon kom hem kl 19 och efter att hon fått lite köttfärslimpa a la FAR i magen så däckade hon och sedan såg jag inte henne i vaket tillstånd förräns nu precis när hon skulle förflytta sig mellan soffan & sängen.
Jag ville gärna ha fått lite rapport om jaktprovsinformationen... men det får jag väl ta med henne imorgon.
En trevlig grej var att FRK uppmärksammade att jag blivit Viltspårschampinjon under 2008 och ett fint diplom i röd ram finns nu oxå i mina ägor :-) men nu återstår att se hur lång tid det tar innan det sätts upp på väggen (MOR & FAR är inte alltid de snabbaste fixarna).
Goaste "spårgubben" Ingvar...
... har lämnat oss alla alldeles för tidigt efter en längre tids sjukdom.
Wallander var inte den tuffaste killen i spåret precis de första gångerna, förutom blod- & klövdoften ja t o m stubbar och knakande buskar & träd gjorde honom förskräckt. Ingvar fattade rätt beslut direkt och lät Wallander börja sin spårkarriär i lite snällare terräng istället. Ja Ingvar t o m kröp bredvid Wallander en gång för att han skulle visa att man skulle ha nosen i marken för att bli en bra spårhund och här lade Ingvar grunden är jag helt övertygad om. 4:e kursgången så visste Wallander precis vad som gällde.
När 10:e kursgången var slut så kändes det tråkigt och vi anmälde oss igen till nästa spårkurs som blev precis lika rolig den. Alla fikapauser innehöll massor av skratt och Ingvar bjöd verkligen på sig själv. Det blev sedan naturligt att Wallander gjorde sitt Anlagstest med Ingvar som domare. Ingvar var proffessionell som domare, här var det ordning och reda från provstart till provslut och sedan kom goa glada skämtgubben fram direkt därefter. Efter andra kursens slut så fortsatte vi att ha kontakt och träffades lite här & där. Några öppenklasspår gick Wallander också för Ingvar och när det var dags för ett ordinarieprov och chans till champinjontiteln så tilldelades vi med glädje Ingvar som domare. När Wallander stod med klöven i munnen och Ingvar berättade att Wallander klarat provet så tror jag att Ingvar gladdes precis lika mycket som vi.
Tidigt på våren 2008 så åkte vi till Järavallen och hälsade på när Ingvar och Anita höll en annan kurs. När vi närmade oss fikabordet där alla kursare satt samlade så behövde vi knappt presentera oss, alla visste redan vem vi var. Ingvar hade berättat om rädde Wallander som växt upp till en Champion. Kunde Wallander fixade det så kunde alla andra, det var mottot!
En annan rolig episiod var den gången då vi dök upp på en kursgång och regnet fullständigt vräkte ner. Wallander hade många gånger tidigare sprungit bort till Ingvar med den tomma blodflaskan och fått den påfylld... men denna gång tvärvägrade han när Ingvar kom ut ur bilen i ett orangt regnställ (Wallander tycker inte om organgefärgade 2-beningar). Ingvar lockade och pockade med både det ena och det andra, svansen gick som en "trumpinne "på Wallander men han lät sig inte "övertalas" så lätt. Efter ett bra tag gick han med Ingvar en bit men när de vände tillbaka mot mig så höll han nästan på att dra omkull Ingvar för att slippa ifrån honom.
Våren 2008 gick vi med i S:a Sallerups viltvårdsförening för att hålla spårandet vid liv och även där träffade vi Ingvar & Anita varje gång. Att hitta var man skulle lägga spåren bland alla spårmarkerna i Hörby utan att köra/gå vilse var inte det lättaste men så klart var det bara att fråga Ingvar som med ett leende på läpparna gång efter gång hjälpte oss tillrätta.
I somras våldgästade jag & Marie (Lakrits matte) dem i husvagnen en söndag när vi var på väg hem från Hundplugget. Vi hade med oss kladdekaka, vispgrädde & nyplockade hallon, snacka om att vi blev varmt välkomnade. Vi stannade i över en timme och hade supertrevligt.
När vi sedan kom med på en jaktkurs på Järavallen på sensommarn/hösten 2008 så hade Ingvar & Anita en spårkurs på samma ställe och jag & Wallander åkte dit tidgare bara för att få en liten pratstund med dem innan.
Jag fixade också deras dator i slutet på senhösten och det uppskattade dom verkligen.
Jag & Wallander saknar Ingvar oerhört mycket. Lika glada som vi var när vi lärde känna honom, lika ledsna är vi nu och så klart går våra innersta tankar till Anita & Oskar.
Usch, vad livet kan vara hårt OCH orättvist ibland.
Jag vill bara dela med mig lite av allt roligt till er som aldrig fick lära känna denna fantastiska man:
För ca 2 år sedan så blev vi introducerade in i viltspårsvärlden av Ann, Elliots matte (Wallanders bror). Vi anmälde oss till en viltspårskurs och fick då den stora äran att stifta bekantskap med Ingvar, Anita och bruna flatten Oskar. Redan vid hälsningcermonin så klickade det direkt mellan oss, vi fick en otrolig kontakt och vi såg verkligen fram emot varje spårskurs med glädje.
Wallander var inte den tuffaste killen i spåret precis de första gångerna, förutom blod- & klövdoften ja t o m stubbar och knakande buskar & träd gjorde honom förskräckt. Ingvar fattade rätt beslut direkt och lät Wallander börja sin spårkarriär i lite snällare terräng istället. Ja Ingvar t o m kröp bredvid Wallander en gång för att han skulle visa att man skulle ha nosen i marken för att bli en bra spårhund och här lade Ingvar grunden är jag helt övertygad om. 4:e kursgången så visste Wallander precis vad som gällde.
När 10:e kursgången var slut så kändes det tråkigt och vi anmälde oss igen till nästa spårkurs som blev precis lika rolig den. Alla fikapauser innehöll massor av skratt och Ingvar bjöd verkligen på sig själv. Det blev sedan naturligt att Wallander gjorde sitt Anlagstest med Ingvar som domare. Ingvar var proffessionell som domare, här var det ordning och reda från provstart till provslut och sedan kom goa glada skämtgubben fram direkt därefter. Efter andra kursens slut så fortsatte vi att ha kontakt och träffades lite här & där. Några öppenklasspår gick Wallander också för Ingvar och när det var dags för ett ordinarieprov och chans till champinjontiteln så tilldelades vi med glädje Ingvar som domare. När Wallander stod med klöven i munnen och Ingvar berättade att Wallander klarat provet så tror jag att Ingvar gladdes precis lika mycket som vi.
Tidigt på våren 2008 så åkte vi till Järavallen och hälsade på när Ingvar och Anita höll en annan kurs. När vi närmade oss fikabordet där alla kursare satt samlade så behövde vi knappt presentera oss, alla visste redan vem vi var. Ingvar hade berättat om rädde Wallander som växt upp till en Champion. Kunde Wallander fixade det så kunde alla andra, det var mottot!
En annan rolig episiod var den gången då vi dök upp på en kursgång och regnet fullständigt vräkte ner. Wallander hade många gånger tidigare sprungit bort till Ingvar med den tomma blodflaskan och fått den påfylld... men denna gång tvärvägrade han när Ingvar kom ut ur bilen i ett orangt regnställ (Wallander tycker inte om organgefärgade 2-beningar). Ingvar lockade och pockade med både det ena och det andra, svansen gick som en "trumpinne "på Wallander men han lät sig inte "övertalas" så lätt. Efter ett bra tag gick han med Ingvar en bit men när de vände tillbaka mot mig så höll han nästan på att dra omkull Ingvar för att slippa ifrån honom.
Våren 2008 gick vi med i S:a Sallerups viltvårdsförening för att hålla spårandet vid liv och även där träffade vi Ingvar & Anita varje gång. Att hitta var man skulle lägga spåren bland alla spårmarkerna i Hörby utan att köra/gå vilse var inte det lättaste men så klart var det bara att fråga Ingvar som med ett leende på läpparna gång efter gång hjälpte oss tillrätta.
I somras våldgästade jag & Marie (Lakrits matte) dem i husvagnen en söndag när vi var på väg hem från Hundplugget. Vi hade med oss kladdekaka, vispgrädde & nyplockade hallon, snacka om att vi blev varmt välkomnade. Vi stannade i över en timme och hade supertrevligt.
När vi sedan kom med på en jaktkurs på Järavallen på sensommarn/hösten 2008 så hade Ingvar & Anita en spårkurs på samma ställe och jag & Wallander åkte dit tidgare bara för att få en liten pratstund med dem innan.
Jag fixade också deras dator i slutet på senhösten och det uppskattade dom verkligen.
Jag & Wallander saknar Ingvar oerhört mycket. Lika glada som vi var när vi lärde känna honom, lika ledsna är vi nu och så klart går våra innersta tankar till Anita & Oskar.
Usch, vad livet kan vara hårt OCH orättvist ibland.
jipiiiieeee....
... VI ÄR MED BIL IGEN!!!!!
KöksKaninen...
... åkte fram ikväll, fasicken vad kul tänkte jag.
Men resultatet blev nog inte helt vad MOR tänkt sig och då blev det inte vad jag tänkt mig heller.
MOR tog oxå fram klickern och belöningsskålen och fyllde den med godsaker. Placerade ut kökskaninen, lite svåråtkomligt och sedan gick vi iväg från köket. Jag blev skickad och for iväg som ett skott... men kaninen var döäcklig... jag tvekade länge... fattade tillslut mod och plockade upp den och begav mig iväg till MOR. Så fort jag fick syn på MOR så droppade jag den. Konstigt jag fick inget klick och inget godis och proceduren bara gjordes om. Ok, tänkte jag, jag får väl hålla fast fanskapet en gång så att både jag & MOR blir nöjda och minsann då kom klicket & belöningen. Men tydligen räckte det inte, jag skulle tvingas till detta ännu en gång... men nä där gick gränsen, jag sket i om det inte blev mer godis och bestämde mig för att hon minsann kunde hämta den där kaninen själv. Muttrande för sig själv så gick MOR ut och tog upp den med buller & bång, packade in den i tidningspappret igen och ner i plastpåsen och in i frysen och så säger hon: "Lilla gubben tro inte att du skall komma undan så lätt... vänta du bara!!!! Undrar vad hon menar att jag skall vänta på... hon sa det med en len röst så då måste det vara något positivt :-) men hon sa aldrig vilken dag.... så det är lika bra att jag kryper till kojs nu då.
Men resultatet blev nog inte helt vad MOR tänkt sig och då blev det inte vad jag tänkt mig heller.
MOR tog oxå fram klickern och belöningsskålen och fyllde den med godsaker. Placerade ut kökskaninen, lite svåråtkomligt och sedan gick vi iväg från köket. Jag blev skickad och for iväg som ett skott... men kaninen var döäcklig... jag tvekade länge... fattade tillslut mod och plockade upp den och begav mig iväg till MOR. Så fort jag fick syn på MOR så droppade jag den. Konstigt jag fick inget klick och inget godis och proceduren bara gjordes om. Ok, tänkte jag, jag får väl hålla fast fanskapet en gång så att både jag & MOR blir nöjda och minsann då kom klicket & belöningen. Men tydligen räckte det inte, jag skulle tvingas till detta ännu en gång... men nä där gick gränsen, jag sket i om det inte blev mer godis och bestämde mig för att hon minsann kunde hämta den där kaninen själv. Muttrande för sig själv så gick MOR ut och tog upp den med buller & bång, packade in den i tidningspappret igen och ner i plastpåsen och in i frysen och så säger hon: "Lilla gubben tro inte att du skall komma undan så lätt... vänta du bara!!!! Undrar vad hon menar att jag skall vänta på... hon sa det med en len röst så då måste det vara något positivt :-) men hon sa aldrig vilken dag.... så det är lika bra att jag kryper till kojs nu då.
Annorlunda...
... morgon!
LILLMATTE steg upp först av alla och var den som tog ut mig på morgonrundan. När vi kom tillbaka så steg FAR upp men MOR kom inte. Nä hon dök upp först efter 10-snåret. Det verkade som att hon vaknat på rätt sida för hon verkade lite gladare. Länge satt hon sedan i köket och åt frukost och läste tidningen och jag värmde hennes fötter.
Sedan blev det 3 timmars "mamma/pappa-terapi" med LILLMATTE - hon kan inte komma över den långe smales uppbrott från det nästan 3-år långa kärleksförhållandet. Förhoppningsvis var detta sista urladdningen... och att hon nu kan gå vidare med allas vår stöttning. Det är inte lätt att bli lämnad och vara ensammast i världen. Men jag hoppas innerligt att LILLMATTE vet att vi bara vill henne väl även om hon inte gillar det som sägs just nu och så klart finns det någon annan där ute som vill ha dig LILLMATTE. Du är den finaste LILLMATTEN som finns!
I eftermiddags åkte saxen fram... men jag tror minsann MOR glömt lite hur man skulle göra. Hon verkade så himlan bakvänd. Men det var skönt att bli av med lite här och var i alla fall och när jag kollade mig i spegeln så såg det inte helt för jäkligt ut. Tur för MOR för imorgon skall jag träffa Lakkan och det är viktigt att se bra ut inför henne. Hon skall snart börja löpa (kanske redan imorgon) och jag skulle inte klara av om hon ratar mig för att jag inte är så snygger i konkurrens med t ex de äldre killarna som vi oxå träffar imorgon.
Ikväll var det ingen som orkade laga någon tvåbeningsmiddag så dom skickade iväg mig till Pizzabagarn och det fixar jag ju lätt som en plätt. De ringer & beställer, sedan hämtar jag:
Nu skall jag vila mig iform, vi skall iväg till Berit & Vira på en heldag imorgon. Det skall bli jätteroligt, massor med övningar är redan planerade av Margareta. Sedan kommer Stockholmsbrorsan Castor och Ängeholmsbrorsan Enzo oxå förutom alla de andra som vi träffar ganska regelbundet. LILLMATTE förljer oxå med och tar den braiga kameran så det hela kan bli bra bilddokumenterat. Marie & Lakkan hämtar oss 09.00 imorgonbittiga, förhoppningsvis blir det sista gången de blir "tvugna" att hämta oss... har vi tur så får vi bilen tillbaka i veckan som kommer.
Nattinatti!
LILLMATTE steg upp först av alla och var den som tog ut mig på morgonrundan. När vi kom tillbaka så steg FAR upp men MOR kom inte. Nä hon dök upp först efter 10-snåret. Det verkade som att hon vaknat på rätt sida för hon verkade lite gladare. Länge satt hon sedan i köket och åt frukost och läste tidningen och jag värmde hennes fötter.
Sedan blev det 3 timmars "mamma/pappa-terapi" med LILLMATTE - hon kan inte komma över den långe smales uppbrott från det nästan 3-år långa kärleksförhållandet. Förhoppningsvis var detta sista urladdningen... och att hon nu kan gå vidare med allas vår stöttning. Det är inte lätt att bli lämnad och vara ensammast i världen. Men jag hoppas innerligt att LILLMATTE vet att vi bara vill henne väl även om hon inte gillar det som sägs just nu och så klart finns det någon annan där ute som vill ha dig LILLMATTE. Du är den finaste LILLMATTEN som finns!
I eftermiddags åkte saxen fram... men jag tror minsann MOR glömt lite hur man skulle göra. Hon verkade så himlan bakvänd. Men det var skönt att bli av med lite här och var i alla fall och när jag kollade mig i spegeln så såg det inte helt för jäkligt ut. Tur för MOR för imorgon skall jag träffa Lakkan och det är viktigt att se bra ut inför henne. Hon skall snart börja löpa (kanske redan imorgon) och jag skulle inte klara av om hon ratar mig för att jag inte är så snygger i konkurrens med t ex de äldre killarna som vi oxå träffar imorgon.
Ikväll var det ingen som orkade laga någon tvåbeningsmiddag så dom skickade iväg mig till Pizzabagarn och det fixar jag ju lätt som en plätt. De ringer & beställer, sedan hämtar jag:
Nu skall jag vila mig iform, vi skall iväg till Berit & Vira på en heldag imorgon. Det skall bli jätteroligt, massor med övningar är redan planerade av Margareta. Sedan kommer Stockholmsbrorsan Castor och Ängeholmsbrorsan Enzo oxå förutom alla de andra som vi träffar ganska regelbundet. LILLMATTE förljer oxå med och tar den braiga kameran så det hela kan bli bra bilddokumenterat. Marie & Lakkan hämtar oss 09.00 imorgonbittiga, förhoppningsvis blir det sista gången de blir "tvugna" att hämta oss... har vi tur så får vi bilen tillbaka i veckan som kommer.
Nattinatti!
Lite motigt...
... har det varit både igår & idag.
Varken jag eller MOR är på riktigt humör, jag är väl rastlös för att vi knappt har gjort något roligt. Det lilla tränandet i köket, dvs lite sitt hit & lite ligg dit blandat med lite stå tycker inte jag räknas.
MOR är gnälligare än vanligt och går bara och småsurar över allt & alla. Men ikväll sa jag till henne på skarpen att nu får hon banne mig skärpa till sig för annars skall hon få se på annat. Nu är det helg, 2 dagars härlig ledighet och då går det inte att ligga på soffan och småtjura när det finns mycket roligare saker att göra... träna sin hund t ex. Jag hoppas verkligen att MOR vaknar upp på den rätta sidan imorgon bitti.
Varken jag eller MOR är på riktigt humör, jag är väl rastlös för att vi knappt har gjort något roligt. Det lilla tränandet i köket, dvs lite sitt hit & lite ligg dit blandat med lite stå tycker inte jag räknas.
MOR är gnälligare än vanligt och går bara och småsurar över allt & alla. Men ikväll sa jag till henne på skarpen att nu får hon banne mig skärpa till sig för annars skall hon få se på annat. Nu är det helg, 2 dagars härlig ledighet och då går det inte att ligga på soffan och småtjura när det finns mycket roligare saker att göra... träna sin hund t ex. Jag hoppas verkligen att MOR vaknar upp på den rätta sidan imorgon bitti.
Kärt återseende...
... blev det ikväll när Chrilli kom på besök från Götet.
Jag kände knappt igen honom... mer än halva killen var ju för jissenamn försvunnen, men det klädde honom verkligen.
Jag svansade omkring honom och visade upp så många av mina saker som jag hann med innan det var dags för pannkaksätning. MOR hade gräddat ett helt berg, jag trodde minst att det skulle komma ett helt regemente på besök. Men berget minskade och kvar på tallriken låg endast 4 kvar när alla var mätta och belåtna.
Efter en ganska kort men trevlig pratstund så var Chrilli tyvärr tvungen att åka vidare Men det var roligt att han ville hälsa på hos sin gamla "Malmö-familj".
Kvällspromenad...
... i god väns lag!
Ikväll följde Sigge med oss ut på en långrunda i Pildammarna. Hans matte låg nerbäddad med en alldeles för hög kroppstemperatur och hans husse & lillhusse ja dom behövde oxå hålla sig kvar inomhus i värmen. Men Sigge han behövde få komma ut och lufta sig han och det var ju hur kul som helst med lite sällskap.
Men jag blev lite putt efter halva rundan, FAR lät Sigge bära hans handske, den som jag annars alltid får bära. Tro nu inte att han överhuvutaget ens tänkte tanken på att jag kunde få bära den andra, ah nä då hade han frusit om den handen eftersom att han höll Sigges koppel i den. Men när vi återlämnat Sigge så fick jag förfrågan om att bära handsken, jag tänkte först fortsätta tjura men vad hade det tjänat till? Ingenting mer än att jag fått skylla mig själv och fått gått bärlös hem den sista biten.
Annars har det bara varit lugnakvällen och det är skönt att det är så på fredagar tycker jag.
Förresten, jag måste berätta en sak: LILLMATTE har fått gjort ett par skoinlägg som hon flyttar runt i olika skor/stövlar för att avlasta sina benhinnor lite. Dessa inlägg har varit borta ett bra tag men idag kom LILLMATTE på var dom förmodligen tagit vägen. Troligtvis är dom på tippen där oxå LILLMATTES uppslitna stövlar finns. MOR tyckte att stövlarna hade blivit gräsligt fula/söndriga och hon retade sig lite på att dom bara låg slängda på hallgolvet, så en morgon fick de helt enkelt följa med ner till soprummet. MOR blev ganska snopen när LILLMATTE påpekade att i dom låg inläggen, ja så kan det gå när inte kollen är på!