Wallander

... igår kväll.
 Inte visste jag att det kunde vara så trevligt, hade jag visst det hade jag velat följa med flera gånger tidigare. Men MOR berättade för mig att jag bara kan få följa med när det är uteserveringssäsong, annars får inga 4-beningar visa sig på restauranger, väldigt taskigt tycker jag. Men hur som helst, jag, MOR & äldrematte hade det hur mysigt som helst. Jag låg och spanade på allt & alla och höll full koll på om någon råkade missa att maten hamnade i deras mun. Restaurangägaren behövde inte städa runt borden som jag höll koll på, för den städningen skötte jag alldeles utmärkt.

När man är ute & ränner på kvällen så får man sova lite längre på morgonen efter vilket jag gjorde idag, jag väckte inte MOR förrän 8.20. 

Efter de vanliga morgonsysslorna så var jag tvungen att fixa till EM-tipset som skall ge mig ett extra klirr i kassan. Denna gång kommer jag att klå Chrilli (även om han är säker på att ta hem vinstpotten även denna gång). Så klart kommer SVERIGE att stå som slutsegrare, dom vinner över Frankrike med 2-1!

I eftermiddags blev det en lång härlig promenadtur tillsammans med Sigge, Lena & Linus. Vi gick genom Kungsparken ut till Västra hamnen där vi tog en ben-fika-paus. Det bästa med promenaderna till Västra hamnen genom parkerna på somrarna är att man kan svalka av sig på flera ställen på vägen.

Jag förstår att MOR inte kunde låta bli att gulla med gullungen Linus idag... han blir bara gulligare & roligare för varje dag. Vilka glädjetjut han gav ifrån sig när MOR busade med honom:

Närgångna Sigge:

Jag hade mitt nya kylhalsband på mig och det var jätteskönt i värmen:

Imorgon fm blir det träning vid sjöarna.Ryktet säger att det blir många kända ansikten där. Kul, undrar hur många som skall dit för att träna fotgående?

... bullbak hela dan... nej inte riktigt, men i kväll blev det bullbak av. Den långe smale var sugen på kanelbullar och då ställer så klart LILLMATTE upp och bakar det till honom. Men något gick lite snett med degen så MOR fick direkt rycka in när hon kom hem från jobbet. Efterhand som bullarna sedan blev färdiga fick jag bara ligga där och andas in den ljuvliga doften utav nybakta kanelbullar. Men tro inte att man bjöds på någon, nej men 2-beningarna dom bara tryckte in bulle efter bulle inom loppet av några minuter och stönade över hur goda dom var. Nu ligger resterande i frysen och hoppet är släckt. VAR INTE DETTA HÖJDEN AV TJASKIGHET?

Ikväll har MOR tagit fram en svartfågel, vi skall ut och träna lite med den i Magistratsparken imorgon kväll har hon sagt. Det var längesedan jag apporterade någon fågel undras om jag kommer ihåg hur man gör?

... blev det först lite bus med Tarzan.

Sedan gjorde MOR många tappra försök med att försöka få oss på en och samma bild. Det var inte helt lätt Tarzankillen är inte lika van med att posera framför kameran som jag är. Antingen trodde han att kameran var något ätbart eller så var han rädd för att han skulle missa godbiten som MOR höll i handen om han inte följde efter henne. 2 bilder blev helt OK.
Två goa killar på behörigt avtsånd:

Två goa närgågna killar:

... blev det som avslutning på vår LK 1 kurs i måndagskväll. Helene, Zicos matte var domare och Bent instruerade.

Det var bara jag & Lakrits av alla kursare som vågade ställa upp eller det vara bara vi som dök upp i alla fall och så fick vi sällskap av Belizza/Belezza (kär hund kan ha många namn). 

Efter avslutad tävling fick vi alla 3 vars ett pris av domare Helene, en skrattpåse kallad den skrattande kon. När man trycker på denna så kan man inget annat än att bara bara skratta med, väldigt kulig påse.
 
Dock hade MOR betydligt mycket lättare att hålla sig för skratt när Helene högt & tydligt redogjorde för hur vi skött oss tillsammans. Jag tyckte att jag utförde momenten ganska bra, men på de flesta momenten så blev det tydligen för många fel gjorda av MOR som skulle inneburit att jag hade blivit rejält poängsinkad om vi skulle gett oss ut i den riktiga tävlingslydnadssvängen. Ja må då säga att det är tur att vi inte skall bege oss ut, tänk så pinsamt det hade varit, nä vi kommer bara att åka ut och heja på andra.

Slutligen måste jag säga att jag tycker lite synd om er andra som inte kom i måndagskväll, för ni gick miste om världens godaste Rabarberpaj med vaniljsås som Bents fru Eva tillagat och bjöd oss på efter en väldigt blöt tävlingsträningsomgång. 

... ha gått lite bättre än det gjorde idag, men det kunde oxå ha gått sämre.

Men nu har vi gjort vårt försök och konstaterat att vi har lång väg kvar att vandra tillsammans MOR & jag.

7.45 var vi på plats på Frostavallen igen och började med att anmäla oss. Klockan 8.00 var det gemensam samling för alla tävlande för att få reda på en massa matnyttigt inför dagens alla övningar. 

Jag fick behålla gårdagens startnummer (19) och fick besked om att jag skulle starta på ruta 3. Vi tog följe med Viggo & Isa ner till "hundstoppslinjen" som visade sig gälla för både ruta 3 & 4 så det blev många väntande ekipage på samma plats. Det blev även en lång väntan och jag tänkte för mig själv, vad är det som skall hända egentligen.

Ruta 3: Från utgångspunkten skulle jag gå fot en bit, här gick jag med näsan i backen hela tiden (det luktade så förbaskat gott efter Salsa så jag kunde helt enkelt inte lyda MOR). Sedan skulle jag fixa en lång enkelmarkering på ett stort fält med synlig kastare och synligt nedslag. Men när kastaren kastat och dummien slagit i backen, ja då knallade jag (jag var så på hugget att jag inte kunde vänta på kommandot trots att jag brukar kunna göra det). Direkt 0:ade jag men fick ändå en chans att pröva på dirigeringen till en dummie som var utlagd sedan tidigare. Lite kontaktsvårigheter hade jag, jag ville så gärna hämta dummien som jag visste låg där ute på fältet, så när MOR dirigerade mig så sprang jag först i rätt riktning ca 3 meter sedan vek jag av till vänster och ut på fältet igen och jag ville inte komma in när MOR visslade på mig (det fanns ju en dummie där ute och jag brukar ju få leta tills jag hittar en). Men till slut fick jag ge mig och komma in tommunt.

Ruta 4: Yes, vatten. Jag hade brått som attan på vägen ner, tog nästan hellre följe med skytten än med MOR, så det blev lite väl mycket tjatande från MORS sida. Jag var jättetaggad men MOR sabbade det lite när hon inte trodde att jag fick sitta där jag satt mig. Så när skottet avlossades och dummien for i vattnet, var jag inte lika på hugget och blev riktigt skum på vattnet där det fanns en massa vass och pinnar med mera ivägen, nej usch jag struntade i det, jag passade bara på att doppa mig lite. MOR gjorde ett tappert försök med att hjälpa mig på traven ut till dummien, visst jag simmade en bit ut men sedan vände jag igen. 0:a nummer två var ett faktum.

Ruta 5: Inget fotgående. Med ryggen mot vattnet skulle en enkelmarkering hämtas i en brant uppförsbacke. Jag väntar denna gång på kommandot från MOR innan jag i full galopp drar upp för backen. Jag går i stort sett rakt på den och far med världens fart tillbaka mot en GLAD MOR. Men tyvärr var farten så hög att jag bara inte kunde stanna vid MOR och lämna av, jag for rakt ut i vattnet och när jag ändå var där i kunde jag passa på och ha det litet roligt. Vilket inte blev så bra för poängen... men det blev ingen 0:a i alla fall.

Efter dessa tre moment så verkade MOR till att vara lite trött (eller hon var nog egentligen lite nedstämd) så vi tog en liten fikapaus och samlade nya krafter tillsammans.

Ruta 2: Återigen lite fotgående (gick lite bättre) sedan sattes jag och en bra bit framför mig fanns en gärdsgård. Ett skott avlossades och jag såg bara något som plötsligt damp i backen. Jag blev så paff och tänkte att här måste man noga vara snabb och så knallade jag, men denna gång var MOR med på notorna och stoppade mig bara efter 2 steg, och sedan fick jag kommandot och kunde fortsätta. Jag tvekade inte en sekund att ta mig över muren och bara precis bakom låg dummien och jag tog den snabbt och sprang tillbaka mot MOR som nästan kastade sig hejdlöst framåt för att fånga den när jag envisades med att stanna en meter framför henne. Här 0:ade jag så klart oxå, men fick beröm för att jag gick snabbt över muren och hittade markeringen direkt istället för som många hade gjort, dvs dragit ut på lite större sök (något litet positivt att ta med sig hem).

Ruta 1: Detta var sista rutan - Närsök. Fotgående igen (gick ännu bättre). Väl framme vid utgångspunkten så skickades jag ut med kommandot sök och bara efter ett par meter så blåste MOR en kort närområdessignal och jag hittade en dummie på direkten och kom in fint mot MOR som dock bönade & bad att jag skulle hålla fast tills hon sträckte fram handen, vilket jag oxå gjorde (allt för husfridensskull). Dummie nr 2 gick lika bra att hämta in. Ingen 0:a här inte, men hjälpen = kraftigt poängavdrag.

Alltså summan av kardemumman: jag lyckades bara skrapa ihop ynka 22 poäng (inte mycket att hänga i julgranen) men kan ni tänka er, jag blev inte dagens JUMBO!!!! Så det finns kanske lite hopp om mig och jag KANSKE kan tänka mig att delta på något nytt WT framöver när jag tränats på allt som jag inte kunde idag.

Himla kul arrangemang och bra ordnat var det oxå, TACK FRK Skåne/Blekinge!

... idag fyller min goding Lakrits 2 år!

Pussar i massor till dig och jag hoppas att du får fira dubbelt upp idag.

Din tillgivne Wallander

... rosetten bärgad och den blev i MORS älsklingsfärg och dagens mål uppfyllt med råge!

Målet för idag var att det i kritiken inte skulle stå att jag har lösa tassar och det gjorde det inte heller, det stod så här:
Trevlig 2-årig hane. Maskulint huvud, aningen kort hals, stark rygg, tillräcklig benstomme, bra vinklar fram och bak. Rör sig något tungt och aningen instabilt fram. Bra pälskvalitet. Välpresenterad.

Dagens händelseförlopp:
8.45 bar det iväg, första stoppet blev i Gårdstånga där vi hämtade upp Lotta (Currys matte) & Isa. Vi anlände till Frostavallen strax innan 10 som var starttiden för dagen arrangemang.

Varmt & trevligt välkomnande fick vi av nummerlappsutelare Ingela (Tessies matte som nog har slutat blogga, eller?). Eftersom vi kom precis till "invigningen" så trodde man att vi lämnat wo i sista stund pga MORS nerver, men det var ingen fara alls idag, "Cool down-pillan" som hon käkade imorse var verkligen toppen, ingen nervositet så långt ögat kunde nå. Det blir nog en sådan imorgon oxå kan jag tro.

Det dröjde ett bra tag innan det var våran tur. Först ut var alla valpar och där i tikklassen fick jag syn på en kär liten vän, Spader Damens Quick Quaint Quail i vardagslag kallad Grappa. Hennes bror min bäste vän Guinness var oxå med men endast för att heja denna gång. Kul att träffa på dig på annan plats än i Magistratsparken.

Därefter blev det Jaktklasskillarnas tur och där var många kända kompisar, Anthriscus Captain Black Bellamy "Bell", Anthriscus Captain Blood "Spot" , LP2 Hovhills Charmknutte "Zico" & SVCH Spader Damens Merlin The Wizard "Sudden".  Segrare i denna grupp blev snygge Bell & Spot blev 3:a, grattis ännu en gång! Förlåt ni andra, men jag är inte riktigt säker på era placeringar så därför vill jag inget skriva om det skulle vara fel.

Sedan var det min och 8 andra killars tur att "göra upp" i Öppenklassen. Här var det bara Spader Damens Strokkur "Östen" som jag känner lite grann från innan och honom har jag full koll på för han placerade sig precis framför mig, dvs på 4:e plats.

Margareta var den som höll i snöret idag (hade MOR visst detta i förväg hade kunde hon sparat in på en av de dyra Cool down-pillerna) och då gällde det minsann att skärpa till sig ordentligt och det måste jag ha klarat hyfsat bra eftersom att jag fick bli kvar i ringen när 3 andra fick lämna den. Även om jag sedan ganska snabbt blev hänvisad till 5:e platsen så är jag nu en stolt kille och ägare till en första prisrosett i färgen lila.

Sedan var det dags för tjejerna att visa upp sig. Unghundarna fick börja och där spanade jag in Spader Damens Proud Mary "Vittra" som knep en 4:e plats. I jaktklassen höll jag ett extra öga på Anthriscus Grace O´ Malley min vän Isa som tyvärr inte kunde charma domaren tillräckligt idag. I öppenklassen spanade jag in Il Sano´s Linlithgow "Salsa" (som tog hem ett 3:e pris med HP, Grattis!) samt SVCH Meitas Tessie Tomtebloss "Tessie" (Tessie & jag lärde känna varann när vi lärde oss spåra ihop). Tessie hälsa din husse att han skötte sig jättebra tillsammans med dig i ringen (dom utan för ringen borde ha hållt klaffen och låtit er sköta ert).

Championklass/Veteranklass/Superveteranklass gick oxå av stapeln innan det var dags för mig och MOR tillsammans med de andra Anthriscusarna att visa upp oss tillsammans i Uppfödargruppen. Vi fick bra kritik, men domaren sa att det fick bli Kennel Moonstruck som segrade.

Sedan var det roliga slut för dagen.

Nu är det godnatt som gäller, skall upp jättetidigt imorgon för då är det dags att återigen bege sig till Frostavallen för mitt livs första Workingtest och man kan idag undra hur det skall gå... men det lär vi ha svar på imorgon.

En liten bild på mig och min stolta MOR... kanske kommer det fler imorgon:

... fin så får man lida pin sägs det, men så ser inte jag på det hela.

Ikväll kom MOR hem sent från jobbet så jag trodde faktiskt att badet skulle bränna inne, men MOR sa att det var tvunget och tur var nog det för skiten rann av mig och det hade inte varit trevligt att komma som en lortGRIS på en HUNDutställning.
 
När jag väl kommit i badkaret och MOR börjat schamponera mig jag så njöt jag i fulla drag. Ju mer hon masserade ju mer njöt jag. Innan jag fick lämna badkaret blev jag ordentligt torkad men trots det så blev det rejält blött omkring mig efter idogt skakande.

Nu har MOR gjort vad hon kan för att få mig i trim på alla sätt och vis inför 2008 års

Skånska dubbelarrangemang på Frostavallen denna helg. Nu är det upp till mig, dvs att visa upp mina bästa sidor både lördag & söndag.

Jag skall göra så gott jag kan och på söndag vet vi hur långt det räckte.

Skänk oss gärna en tanke... jag tror både jag & MOR kan behöva det!

... har det minsann tränats lite extra.

Igår kväll var vi i Lomma tillsammans med Spot & Margareta och Isa & Ulrika för att delvis träna lite i vattnet & lite på land. Vi började med att promeneranera ner mot "Lomma Beach" tillsammans, vi stannade till vid en liten mindre damm och Spot fick den stora äran att börja och han fixade det hur bra som helst. Isa fick gå ut som nr 2 och vad det är härligt att se på när hon kastar sig hejdlöst ut i vattnet och simmar sedan lugnt och metodiskt ut och hämtar in dummien, inga bekymmer där inte. Sedan blev det min tur, "utet" = var helt OK men resterande delar fanns det ett & annat att säga om. Men alla är vi barn i början, eller ?

Sedan förflyttade vi oss till furet och tränade lite på markeringar & sök. Jag inledde med en obligatorisk runda vid avlämnandet, men jag blev totalt nonchalerad av alla, dvs ingen gav mig någon uppbackning, så jag såg inget annat val än att ta dummien med mig bort till MOR. Sedan fungerade resterande hämtningar/avlämningar hyfsat för mig och så klart väldigt bra för de mer rutinerade ekipagen. Avslutningsvis så ville jag visa upp att jag har börjat att förstå att stoppsignalen betyder stanna/sitt och ibland oxå att kontakt skall tagas med MOR för att få ett nytt kommando. Det är inte alltid det fungerar när man skall visa saker, men igår funkade det :-) 

Idag åkte vi återigen till Lomma, förutom Spot & Margareta så var Jazz & Lotta oxå med (det skall börja tränas i tid minsann). Jag fick äran att börja och jag hämtade in och avlevererade 2 enkelmarkeringar t o m sittande vid MORS vänstra sida. MOR skulle sedan kasta 2 enkelmarkeringar till Spot, men tyvärr blev den andra inte så lyckad och Spot fick jobba rejält för att hitta den, MOR lovar bättring till nästa gång Spot (om hon får fler chanser?).

Nästa moment blev en stoppsignalsträning på ett för mig nytt sätt, jag fick inte hämtade den först kastade dummien utan MOR dirigerade mig till en som kastades när jag stannat och satt mig. Dirigeringen klarade jag bra, avlämningen något sämre.

Efter ännu en förlyttning blev det lite sök med betyg "G". Här visade Jazz upp sina färdigheter, han hämtade en av mina tunga dummiesar och bar den en bra bit men avlämningen till sin matte var ingen höjdare, lite dåligt när man är 10 v, tycker ni inte det?

Efter detta braiga träningspass så belönades vi med bus i skogen och som jag sprang, jag sprang som om det var sista gången...

Egentligen borde jag badas först på lördag morgon för att det skulle vara en fördel för mig, men MOR & jag har konstaterat att det blir lite väl tidigt att stiga upp så badet får alltså ske imorgon kväll, det får alltså bära eller brista på fluffigheten.

... varit för MOR så hade jag nog varit minst i Lydnadsklass III vid det här laget! Hela tiden lägger hon käppar framför benen på mig.

MOR gör fel när hon skall göra helomvändningar, säger hopp & sitt i fel läge, gör fel när jag lagt mig snabbt ner under gång mm. Fattar ni nu varför jag inte kommit längre i dessa sammanhang?

Men för att inte MOR nu skall tappa sugen så måste jag berömma henne för en sak som hon faktiskt lyckades bra med idag och det var på inkallningen. Hon säger bestämt till mig att sitta och stanna kvar och sedan går hon med bestämda steg utifrån mig och vänder sig inte förräns hon bestämt sig för att stanna och vända sig om och bestämt kalla in mig.

Nästa vecka får MOR sista chansen att visa upp att hon kan bättre än så här, då skall vi tillsammans upp till bevis även om det bara kommer att vara på låtsas.

... idag är jag nyfriserad och har t o m fått tänderna fixade.

Så ni grabbar som tänker visa upp er på lördag får nog allt se upp lite nu... Men tro inte att jag avslöjar något, jag tänker hålla er lite på halster så därför blir det inga avslöjande bilder. Ni får se mig "in live" först på lördag.

... idag är det Sigges  & Östens födelsedag!

Stort GRATTIS på 5-årsdagen till er båda.

Ha en bra dag!

... upplevelse.

Jag har sovit hos ÄLDREMATTE inatt för att jag var med henne hemma hos hennes snälla/ goa kompisar Pierre & Annika igår kväll. Vi tittade på hockey matchen på TV mellan Sverige & Canada och jag måste berätta att det var ett himlans liv på Annika under matchens gång. Men när slutsignalen ljöd och Sverige stod som förlorare då var det annat ljud i källan, då var det slut på det roliga och jag och ÄLDREMATTE traskade hemåt.

Imorse fick ÄLDREMATTE ställa klockan för att både hinna gå ut med mig & ge mig mat innan MOR kom och hämtade mig 08.15. Jag hade faktiskt ingen aning om vad roligt som skulle ske idag. Jag anade att vi skulle hämta någon annan eftersom att min mellanvägg var isatt. Vi körde inte så himla långt innan bilmotorn stängdes av, några minuter efter hörde jag en bekant röst, Margaretas. Det visade sig att jag & Spot skulle få lite vattenträning uppe vid sjöarna.

Lite ovant var det för Spot att behöva hoppa in i en trång bur och dessutom i min bil, men han finner sig i det mesta och fanns sig direkt till rätta:


Vi fick först promenera en bit, sedan fick vi doppa oss innan apporteringsträningen tog sin början.



Jag fick äran att börja. Margareta kastade först ut en vanlig dummie, jag sprang glatt ner till vattnet och simmade lika glatt ut och hämtade denna i handtaget. När jag, fick fast mark under tassarna, skakade jag mig så att jag tappade dummien, men jag tog upp den igen och sprang vidare upp/in mot "skogen" där MOR fanns. Så fort jag fick syn på MOR så släppte jag dummien. Detta scenario utspelade sig två gånger sedan bytade vi till en dummie utan handtag och förflyttade oss närmre vattnet. Detta fungerade bättre gällande dummiegreppandet men när jag kom upp på land så tog jag en sådan där rundtur, den blev av någon anledning inte lika långvarig som den brukar. De två nästkommande försöken fungerade mycket bättre... men då utgick jag uppifrån "skogen" och MOR stod kvar. När jag kom upp ur vattnet så skakade jag mig men behöll dummien kvar i munnen tills jag var en hårsmån från MOR.  

Sedan var det Spots tur och han skötte sig från början till slut på sina försök. Jag försökte att se och lära.

Vår tur fortsatte sedan runt den stora sjön och jag fick 2 nya försök på en ny plats, men där fungerade det sämre.

Detta var mitt första riktiga vattenträningsapporteringstillfälle (vilket långt ord). Jag undrar om MOR förväntat sig något annorlunda beteende utav mig, tror knappast det. Så även här krävs det allt lite (många) fler tillfälle tror jag innan poletten kommer att trillar ner, men vi startar här och nu.

Stort TACK Margareta för dagens lektion!

... och kvällsmys.

När jag & LILLMATTE var på väg hem ifrån Pildammarna i eftermiddags så gick vi så klart igenom Magistratsparken. Plötsligt stannar LILLMATTE mig och ber att jag skall sätta mig ner, jag fattar ingenting. Sedan säger hon: VAR E MOR? På 2 röda sekunder hade jag lokaliserat MOR på en filt en bit ifrån grusgången och satt rekordfart mot henne. Jag tror nästan att hela parken stannade upp ett par sekunder för att studera mitt glädjefnatt.

MOR hade med sig kallt vatten och ordnat en bra plats i skuggan åt mig, det uppskattade jag.

Rätt som det var när jag låg där och höll koll på omgivningen så kom "Herr & Fru And" och jag lovar dom var väldigt närgågna av sig. Jag var på "G" och väntade på MORS apportkommando... men det kom aldrig, undrar varför?

Jag bjöds oxå på några godbitar, dock fick jag sukta lite efter dom:

På kvällskanten så kom Lakrits & Marie på stadsbesök och ÄLDREMATTE hängde på när hon hörde att det skulle bli TJOCKKORVSTESTANDE. Idag besökte vi Heleneholms gatukök och jag måste påstå att detta var den godaste korven jag ätit hitintills, undras om inte Lakrits håller med mig... 

Innan vi skildes åt så gjorde 2-beningarna ytterligare ett stopp på vägen för att inhandla glass åt sig och här var det inte ens minsta tal om att dela med sig inte, ni skulle sett som dom satt där på bänken och slafsade i sig.

Men jag gick inte lottlös hem, jag fick en godispåse med mig, tack så hjärtligt!

... i Stadsparken med omnejd.

MOR & jag åkte hemmifrån strax innan 19.15. Vi var tvungna att tanka lite soppa först för annars hade vi inte kommit ända fram till Lund och då hade vi inte kunnat träffa Elliot & Ann och då hade inte dom fått sina saker som dom beställt. Det var kö på JET-macken så klart, fattas bara när soppan var hela 30 öre billigare/liter än på Statoil. Vi trodde vi skulle bli lite försenade men hann fram nästan på minuten faktiskt.

I stadsparken fanns en massa fåglar i stora burar, jag blev ganska fascinerad faktiskt, alla var  dock inte lika lätta att upptäcka.
Spaning på "G":

Jag ser dom gör ni? Kolla efter den lilla röda näbben.

På slutet av rundan så gick vi ner mot fontänen och jag tänkte Jiipiiee nu blir det bada av, men ack inte.... det skulle bara tas foto av oss framför:

 

... idag är det någons födelsedag.

Stort GRATTIS på dig!

Ps. Hoppas vi ses under dagen så att jag kan pussa lite extra på dig.

Kram från både mig & MOR

... en fråga från MOR idag som jag inte kunde svara på direkt och jag bad om lite betänketid.

Frågan löd:
Wallander, varför skakar du dig i vattnet eller så fort du får mark under tassarna dina när vi är ute och vattenapporteringstränar och inte när du badar i någon av Malmös fontäner?

Ja, detta tål att tänkas på.

... men träning dock ändå.

Vi hade bestämt träff med Marie & Lakrits till klockan 19 och vi fick börja med lite stadgeövningar efter att vi båda först suttit uppbundna ett litet tag. Dessa övningar fungerade ganska skapligt. Sedan gick vi över till lite utställningsövningar och där gick det inte fullt lika bra. Jag & MOR har lika svårt för att springa på ett bra & snyggt sätt . Att sedan både stå fint & vifta på svansen samtidigt, nä det klarar jag inte... jag är ju en kille.

MOR ville sedan kort testa och se om jag kunde koncentrera mig på att söka upp 5 dummiesar i ett fält av 12 inne i furet. Jag kände mig riktigt laddad, stack iväg på den första snabbt efter MORS kommando. Dock blev det rätt snabbt totalstopp vid en av björkarna, jag tvekade ett tag men när MOR manade på mig så tog jag mig ett litet smakprov av vad en "kärvänlig" 2-bening hade lämnat efter sig. MOR insåg snabbt sitt misstag och manade på mig att söka vidare vilket jag gjorde. Men lite konstigt kan man tycka, dvs ibland får man inte alls smaka på vissa "godsaker" för MOR och idag så tvingar hon mig nästan först.  

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig varje gång som jag skall avlämna den första dummien, jag får lixom fnatt och bara drar förbi MOR och stänger öronen. När MOR sedan bara beger sig iväg efter ett antal försök att locka mig till sig ja då blir jag lite spak och gör sedan som MOR säger. Jag hämtar sedan in flera utan dummiesar utan trams och jag brydde mig inte ens om att det kom 2 hästar på stigen ovanför när jag jobbade. Detta blev jag premierad för och oxå att stoppsignalen fungerade bra.  

Jag undrar om det är någon av er mina bloggläsare som har betett sig som mig och som hittat en lösning? Det känns nämligen som om det börjar bli hög tid att bryta mitt beteende nu, snart kan det vara för sent är jag rädd för. Tänk om MOR tröttnar på mig och mitt beteende så att jag inte får göra något roligt alls utan att alltid vara i lina/koppel... det skulle ju inte vara så kuligt..

Lakrits & Marie, tack för trevligt träningssällskap ikväll!

... gått bra för mina kompisar i helgen :-)
Idag var det Lakrits tur att visa upp sin färdighet i viltspårande.

Vi har haft avslutning med viltspårsföreningen och den avslutas alltid med en officell spårtävling.

Lakrits fick en stark 1:a och det räckte idag till ett andra 2:a pris i tävligen och att i ett år få ha Anns vandringspris i sina ägor.
Stolt Lakrits med lika stolt matte:

Dagens domarkvartett:

Årets vinnare, 1:an fr vänster:

Ingvar, en trött men nöjd grillmästare (som tidigare tagit en 1:a med Oskar):


Min egen insats var tyvärr inte den bästa idag... jag nollade inte... men fick inte bättre än en 3:a eftersom att domare Jan-Egon fått tillrättavisa mig inte bara en gång utan 2 gånger. Men kritiken för det totala spårandet blev trots allt ändå rätt så bra.

... föremål!

Jag trodde att jag hittat något smarrigt på balkonggolvet ikväll, men jag var lite tveksam till om det var något ätbart för det rörde lite på sig. Jag stod och funderade en stund men denna stund blev för lång... MOR hann komma och undra vad det var jag stod och glodde på. Hon tog upp det lilla krypet i sin hand och upptäckte till sin stora förskräckelse att det var en stor fet jävla fästing. Vi sprang det fortaste vi kunde till toaletten och den jäkelen blev dränkt i toalettstolen.

OM fästingar tycker vi INTE och det stora FRÅGETECKNET är fortfarande, hur har den hamnat på balkonggolvet? MOR tror att jag haft den med mig in... varför skulle jag ha det... jag gillar dom ju inte ens!

... Ribersborgs "gatukök" hade god TJOCKKORV.

Som ni säkert redan listat ut så har Lakrits & Marie varit på stadsbesök ikväll. Vädret var strålande så vi bestämde oss för att promenixa ut till Ribban och pröva deras korvar. På vägen ut fick vi syn på "MOSTER KERSTIN" på hennes altan och vi var ju så klart tvungna att gå och hälsa på henne och det var tur för där fick vars en godbit.

Vi fick en härlig & trevlig runda på nästan 2 timmar och jag är nu så trötter att jag redan tänker gå och knyta mig.

... pinsamt men effektivt!

(Bilden tagen av Marie)

... det jag klarade av igår var det nog ingen som trodde att jag skulle klara, allra minst MOR.

Igår på förmiddagen fick jag lite lugn & ro för mig själv när MOR var på jobbet och FAR & LILLMATTE i skolan.

På eftermiddagen så förstod jag att det var dags för FAR att gå och jobba och jag väntade på att någon skulle komma hem för jag lämnas ju aldrig ensam mer än en gång/dag när jag måste vara ensam hemma. Minuterna tickade iväg och FAR vankade lite fram och tillbaka och så äntligen sattes en nyckel i låset. Vem skulle komma hem till mig? Det var MOR och lyckan var fullkomlig.

Klockan var bara tre och vädret var jättefint så vi bestämde träff med G&G i M-parken och så slog vi ihjäl en bra stund där.
Mat i magen fick jag redan klockan fem för att det var måndag vilket är lika med kursande. Vi åkte iväg redan klockan sex för att vi skulle hinna gå en liten runda innan kursen började. Jag fick stundtals vara lös & MOR prövade stoppsignalen som fungerade sådär lite lagom bra. På slutet av rundan fick jag göra ett 4-dummie-närsök som gick riktigt hyfsat.

Kursen idag startade med att all fyra 4-beningar fick sitta/ligga uppbundna medans 2-beningarna bara verkade stå och prata om en massa oväsntligheter. Efter en stund hämtade MOR mig & direkt handlade det om kontakt & åter kontakt. Hyfsat bra men framförallt bättre än tidigare och detta förmodligen beroende på att mina förväntningar höjts medans jag fick ligga och vänta. När vi var klara med vår lilla uppvisning så bands jag upp igen medans de andra fick göra samma sak. Innan pausvilan så fick vi tillsammans återigen köra kontaktövningar. Efter pausen blev det några hopp och inkallningar. Men vi fick oxå testa hur stoppsignalen fungerade för oss. Först ut blev jag och MOR skrattade och sa till dom andra att nu skall ni få se på något roligt. Bent går ut en bra bit ifrån oss, kastar en dummie en bit ifrån sig, jag får klartecken från MOR att hämta den. Jag sätter fart men hinner bara springa ett par meter då MOR blåser i pipan, jag stannar direkt, sätter mig ner när MOR kommenderat mig "SITT" sedan ber hon mig titta på henne vilket jag gör jätte snabbt och får då klartecken att få hämta dummien. Jag lämnar dessutom av dummien till MOR eftersom att hon lockar mig till sig på det där galna sättet, dvs liggande med armar & ben i luften. Ha ha, där fick MOR så hon teg en stund, där visade jag allt att jag kunde något som hon inte trodde att jag var kapabel till. Hon trodde nog bara att det var nybörjartur så jag fick bevisa att jag kunde ytterligare en gång och det gick inte sämre då. FAN VAD KUL att få överraska även positivt ibland.

Fotograf Eva var i farten under hela kursen, så det kommer nog några bilder här senare när jag varit inne och "snott" några. Nästa vecka blir kursen lärarlös (fattar inte att man kan välja Barcelona framför oss) men men vi får köra på själva... det är säkert någon som vill hänga på?

... hönsgården!
Här ligger jag framför tre snygga töser, fr v Lakrits, Vira & Fanny:


Idag har vi varit på Ängshög igen och tränat lite. 

Vi började på ängen bakom bostadshuset, började med lite markeringar och dessa gick bra, avlämningarna gick allra bäst när MOR satte sig ner i det våta gräset.
Ibland är det lite tråkigt att ligga och vänta på sin tur:

När de andra tränade på stoppsignalen på ett för mig för avancerat sätt så gjorde vi det lite enklare MOR & jag. När vi var klara så fick jag lite passitivitetsträning tills de andra var klara.

Idag fick vi oxå vattenapportera lite. Vilka lyckostar dom är Vira & Fanny som har en damm så nära sig att utnyttja till träning. Jag är ingen jättevan vattenapportör så jag tog det lilla lugna. Jag simmade ut och hämtade in apporterna och det var det viktigaste. Vadarbyxorna borde MOR haft på sig för hon kunde inte hejda skakningarna trots tappert försök med resultatet att hennes skor fylldes med vattensörja. Ja så kan det gå!

Vira, Fanny & Lakrits gjorde även här mer avancerade apporteringar, som långa apporteringar över hela dammen. Jag satt & tittade på och kommer förhoppningsvis oxå att kunna simma så långt ut så småningom. Men vi skyndar långsamt, det är nog min melodi.

... från dagens spårande.

Först ut, Lakrits & Marie... Här startar det nog jag måste kolla:

Lakrits kollar oxå noga:

På väg med nosen där den skall vara... i backen alltså:



Hm, vänta lite... det måste vara häråt:

Japp här låg klöven:

2 stolta "spårare":

Sedan var det min & MORS tur... titta direkt fick MOR ducka för en gren:
Här snubblade MOR och fick mig ur balans så jag fick ta en extra runda:


"In i dimman", nej jag menar skogen:

och här började snårigheterna (svårigheterna för MOR):


Titta, kameran kan inte en se oss, så nårigt var det:

Inga problem att ta följe igen:

Snurpelle igång:


Jo då MOR, jag fann skatten till sist, det är faktiskt sant, se själv:
Något redigerad bild, jag vill  bara ha med lyckosamma spårare i min lilla bildkavalkad:

... spåra livet ut ... spåra hela tiden för att det är så himla kul!
(melodi: Ooa hela natten)

Varje gång vi spårar så är det jag som får göra grovgörat, MOR har bara att hänga på där bak i linan och göra ingenting. Det var likadant idag och ändå har MOR mage att gnälla över att det var en jobbig terräng. Hon snubblade förjämnan och stoppade upp mig, vilket gjorde mig lite okoncentrerad. När det blev snårigt värre och svårt att ta sig fram så gnällde trots att jag verkligen försökte ta henne igenom på den bästa vägen. Ja hur man än vrider på sig så har man ändan bak! Jag måste dock erkänna att jag tappade bort spårslutet, det doftade inte som det brukar och jag kände mig iakttagen och var tvungen att söka av en stor yta innan jag bestämde mig för att försöka vänta ut det som jag kände mig iakttagen av. Men MOR var inte lika pigg på att stå där och vänta så hon bad mig att söka upp klöven så att vi kunde komma ur skogen någongång och lydig som jag är så fixade jag det på 2 röda. Tyvärr fixade inte 2-beningarna oss ut ur skogen lika snabbt och min hjälp fick dom minsann inte, för när jag slutat spåra så har jag slutat. Men tillslut så hittade dom en skogsslinga som ledde oss ut mot den stora mindre vägen som sedan fick leda oss den långa vägen tillbaka till bilen där Lakrits tålmodigt satt och väntade på oss.

... eftermiddag.

Idag har MOR varit ledig fast att det har varit en vanlig arbetsdag. Vi tog sovmorgon till klockan 8 och vilken skillnad det är att gå ut vid den tiden jämfört med klockan 06.30 som vi brukar, det vimlar av både 2 & 4-beningar.

Förmiddagen sprang iväg... MOR var bl a på posten och hämtade ett paket med några konstiga änder/dummiesar som vi tydligen skall använda oss av när vi skall träna vattenapportering. De lär vara avsedda speciellt för vattenträning, skall bli spännande att få hämta in dem så småningom.

När klockan började närma sig 13.00 så började MOR byta kläder och packa ryggan och pratade med FAR om att åka och lägga spår. Ja ha tänkte jag, då är det lika bra att gå och lägga sig och ta en eftermiddagslur. Men när MOR stod färdig i hallen så kallade hon på mig. Hipp Hipp Hurra jag skulle få följa med. Efter att vi kört en stund så kände jag igen en bekant del, vi körde över färristen till Lakritsskogen... men nu hade vi väl allt kört lite fel tänkte jag. MOR parkerade bilen och efter en liten stund kom hon ut med Lakrits och Lakrits fick hoppa in till mig. Men Marie då, var var hon, skulle inte hon med? Nej, det visade sig att hon körde från sitt jobb direkt till Kyllingahus.

När alla spåren var lagda, efter lite besvär med bäckar, trasiga spongar, sörjigheter mm så fick vi komma ur bilarna igen för att få oss en rejäl rastningstur. Vi sprang fort fort och jagade varann omvatannat, ibland var jag först & ibland Lakrits. På tillbakavägen fick min känsliga nos vittring på vatten och jag drog iväg. När jag badat färdigt kom jag snällt tillbaka.  Duktigt va?

När resterande blod var återlämnat på samlingsplatsen så var det dags att åka hemåt. När vi skulle gå upp ur garaget så gick vi inte upp vår vanliga väg, vi tog utgången via garageporten. Jag trodde knappt mina ögon, Lakrits bil stod parkerad där på andra sidan gatan. Hon var alltså med oss hem oxå.  

När vi kom upp i lägenheten så busade vi först lite, fick sedan lite mat i magen för att busa lite till medans MOR lagade mat till 2-beningarna och sedan lite till och lite till medans 2-beningarna åt. Först vid 21-tiden tog batterierna slut för oss båda av naturliga själ.

Detta var verkligen en dag fylld av överraskningar... hoppas jag får uppleva sådana dagar fler gånger. SKITLAJBANS!

... och demonstrationstågande på Malmös gator har delvis stått på schemat idag.
 
Eftersom jag inget plakat kunde bära så lät jag så här (jag har kapitulerat och vill att alla skall veta det):

Upp till kamp emot MOR

Sista striden har vatt,

ty jag förlora till sluuuuut

så nu kastar vi oss ut!

(melodi: Internationalen)

... inget för mig, synd för jag hade gärna tagit mig en liten titt på MAJBRASAN.

Gårdagskvällen började med att jag fick följa med LILLMATTE och hennes kompis familj ut & grilla i M-parken. Där var det lugnt och stilla och jag uppförde mig exemplariskt. Det var en lite kylig kväll så vi stannade inte så jätte jätte länge utan flyttade senare inomhus. Efter 21-snåret så kom MOR & FAR och hämtade mig och tanken var att vi skulle ha gått till Pildammarna och kollat in MAJBRASAN, men så blev det inte. Ju närmre vi kom parken ju stökigare blev det, det vimlade av överförfriskade/högjudda 2-beningsvalpar så vi vek av och begav oss hemåt igen. Det jag gillar skarpt hos min flock är att de alltid tar hänsyn till vad som är lämpligt & inte lämpligt för mig och de skulle aldrig utsätta mig för några obehagligheter som de kan styra över.