Oj säger...
Den nya kursen blir nog lika tuff för både mig & MOR är jag rädd.
Karin x 2 (lätt att komma ihåg vad kursledarna heter när dom heter samma namn) har satt ihop ett digert program, där vi skall ha lärt oss en massa nya moment när kursen efter 6 ggr är slut.
Idag stod Linförighet på arbetsplanen. Det här med hur ens matte/husse skall gå/röra sig tillsammans med oss är jätte viktigt. Kan vara ganska svårt att lära in rätt om man direkt börjar med att ha hunden bredvid sig. Så därför sattes vi doggisar in i bilarna och så fick 2-beningarna träna på att "gå" utan hund. Det hördes många skratt bort till bilarna där vi satt och väntade. När vi fick komma ut så blev det en ganska intensiv träning. Framför allt så lades fokus på starten. Kommandot för uppmärksamhet = FOT, när jag sedan är redo, dvs har fått ögonkontakt med MOR så skall jag agera direkt när MORs vänstra ben sättes fram. Starten och gången rakt fram fungerade ganska bra, dock satte jag mig inte direkt varje gång när MOR stannade och inte klossintill heller varje gång. Svänga höger/vänster gick inte så bra. Hela momentet fick vi i läxa tills nästa vecka, vilket kräver lite träning varje dag.
Vi fick oxå hoppa över hinder, det klarade jag bra förutom att jag blev tillrättavisad för att jag inte satte mig tillräckligt rakt samt nära MOR.
Fr o m denna kurs så skall det snålas lite med belöningsgodiset, men jag kan nöja mig med pussar oxå kom jag på.
På tal om pussar, det blev dåligt med det idag Lakrits. Förresten jag såg dig knappt, vi kan verkligen säga att vi fick hålla oss på vår kant idag, men kanske lika bra det så länge du löper.
Elliot, jag måste säga att du blev en riktigt stilig kille efter din frisering igår, nu liknar du en Flatte igen (vilket jag definitivt inte jag gör för ttillfället )!
Summering: Det var kul att återigen vara i Lomma och träna och träffa kompisar gamla som nya. 12 st är vi totalt, hälften flattar & hälften blandade raser.
Nästa vecka, skall vi fortsätta träna den på den viktiga ögonkontakten + öva platsliggning i grupp samt ha tandvisning (hoppas inte att karin x 2 kommer att lägga märke till att jag skulle behöva tandställning).
Ps. Sigge, synd förresten att vi inte kom i samma grupp/dag för då hade vi kunnat samåkt och haft sällskap av varann då man tvingas ligga ochh vänta i bilen av olika anledningar.
Då var det roliga slut ....
Jag tyckte faktiskt att "han där uppe" gott kunde ha bjudit på lite bättre väder idag, det var inte många sekunders uppehåll på de timmar vi höll på.
Vått, vått & åter vått!
Vem är vem, svårt att se kanske?
Fr vänster: Marie, Catarina, Ingvar, Lena & Ann. Saknas gör Helena (var och torkade håret, skulle tvunget vara fin när vi skulle till TEBAefteråt) & MOR Helene (hon stod bakom kameran som vanligt).
Det sägs att det inte finns något dåligt väder utan bara dåliga kläder. Jag vet inte riktigt om jag håller med ens som hund! En sak är säker i alla fall, MOR måste inhandla ett nytt regnställ, för det hon hade idag, kan definitivt inte ingå i den kategorin. Hon var blöt ända in på bara kroppen. Inte konstigt att hon sitter och nyser nu.
Själva spårningen gick bra, men det var ett ganska svårt spår du lagt Lena, hade du haft kompassen med så hade det nog gått bättre..... men det gör inget, det var kul ändå!!!
MOR, står här bredvid mig nu och vill gärna ställa en kontrollfråga till dig Lena: Hur markeras ett spårslut?
Vad menar hon egentligen med denna fråga, det är väl klart att du vet efter alla dessa kursgånger, eller?
Du en duktig tjej Lakrits. MOR berättade för mig att du fixat spongarna & de 4 vinklarna som en baggis när du fick gå det "kuliga spåret".
Diplomet vi fick skall snart vara uppe på väggen, men MOR hade ingen passande ram hemma. Det smarriga benet ligger redan i min lilla mavve.
Regnet det bara öste ner ...
Ja, nu var det ju faktiskt så att det inte bara var jag som blev blöt, vi blev det allihop både 4-beningar & 2-beningar. Men det var bara att stå ut och fixa det som vi kommit dit för att utöva, nämligen spåra. Det klarade vi alla galant, trots att det kom lite väl mycket uppifrån!
Jag och MOR fick köra själv idag, Guinness-ponken mår inte alls så bra, så han fick allt stanna hemma i sängen och kurera sig. Måste erkänna att det var lite trist att tillbringa tiden själv i buren, både på dit- & hemvägen, samt också då MOR var ute och lade spåret.
Men jag hoppas att du tillfrisknar så att du kan följa med när vi spårar sista gången på denna kurs. Sedan hörde jag lite tjattrande idag bland 2-beningarna om att det tydligen skall bli ett besök i Hundaffären TEBA på hemvägen (eftersom att vi skall spåra på lördag istället för söndag. Jag tror att om vi gör riktigt bra ifrån oss så handlar dom säkert mer till oss, eller vad tror ni andra?
Ps. Jag tror att jag skall inleda lydiga/snälla veckan fr o m imorgon vilket jag också tror väger tungt när dom står där på TEBA och velar. Någon som hänger på?
Oj vad det går ...
Idag bar det av till Lödde, skönt att inte behöva åka så långt idag när det är vardagskväll. Vilken tur också att Ingvar hade en extra klöv över åt mig. När vi kom hem så såg jag till att den hamnade i frysen direkt. Tycker fortfarande att det var för dåligt att MOR glömde bort det i söndags....
Nu skall jag inte bara gnälla för MOR har varit snäll och fixat så att fällen i min bur nu ligger på plats. Hon har lagt något som heter anti-halkskydd under och jag måste säga att det var en toppen bra idé från Ann. Jag tackar lite extra på träningen nästa vecka.
Väntan kändes x-tra lång idag innan det var dags att få komma ut ur bilen och spåra. När MOR öppnade grinden så satt jag och darrade av längtan. Men strax därefter så satt jag där iklädd sele & spårlina framför "starten" och så blev det äntligen dags. Det gick ganska så bra, kom av mig lite granne där Ingvar lagt en återgång, men så småningom redde jag ut det också. Detta var en liten förkänning på ett Öppenklasspår sa Ingvar när vi sedan var på väg tillbaka till bilarna. Kul, väldigt kul, tyckte både jag & MOR.
Nu är det bara 2 spårtillfälle kvar, det känns väldigt trist. Men jag hoppas att någon kan tipsa oss om hur vi sedan kan fortsätta utvecklas, både jag & MOR. Detta kan nog vara vår grej...
Imorgon skall vi spåra igen ...
Men jag är faktiskt lite orolig för att jag inte skall få spåra imorgon, MOR har nämligen glömmit bort att lägga min klöv i frysen. När jag snusade upp detta, dvs då jag skulle till att lägga mig i hallen för att ta en tupplur så påkallade jag MORS uppmärksamhet direkt. Visade mitt missnöje och har sagt till henne att hon får allt se till att kontakta Ingvar under dagen imorgon. Förhoppningsvis så finns det en klöv över eftersom att jag inte "kvitterade" ut någon vid denna kursstart. Om inte så skall MOR få se på annat.... DET LOVAR JAG!
Imorgon...
Hon måste ge sig ut på stan och hitta nya "hundbyxor". Det hände en liten olycka tidigare idag. Det fanns något riktigt kletigt på baksidan på båda hennes byxben.
Oj, nu tror ni säkert något annat... nej nej, det var en hel del kåda som kletat sig fast ordentligt. Så kan det gå när man inte är så graciös så att man kan gå under stockar utan måste klättra/sätta sig på dom för att överhuvudtaget komma över dom istället.
Lite klumpigt...MOR
Spåra, spåra ...
Det var helt OK att åka långt i buren också. Det är nog som alla säger, man vänjer sig.
Dagen började med lite Puss- & Kramkalas bland några av de 2-benta. Tydligen var det någon matte som fyllde år! Efter den inledningen så drog 2-beningarna ut i skogen för att lägga alla spår. När de kom tillbaka var det dags att fika. Efter ett litet tag så fick jag & Guinness komma ut ur buren. MOR klarade inte av att höra att Guinness var lite ledsen, så vi fick båda komma ut. Jag tyckte faktiskt fikan var ovanligt lång idag, men det berodde kanske på att det blev lite paketöverlämning till Marie (från MOR & Ann) och sedan också lite skönsång, vad dom 2-benta säkert själv skulle kalla det, men jag låter helst bli att kommentera det.
Idag fick Guinnes, jag & Henke också gå samma spår, det var ett långt spår men det gick jättebra för oss alla 3.
Trötta var VI men också våra mattar!!
Jag tror att polletten...
... trillat ner även för MOR nu, i alla fall när det gäller att lägga viltspår. Även idag fick hon äran att lägga Elliots spår men denna gång skulle det vara ett spår med återgång. Återgång? Visst låter det konstigt, men Ann hade kanske redan innan spårläggningen en aning om att spåret inte bara skulle gås utav Elliot. (Ann är många gånger väldigt förutseende). Det blev alltså så pga ett litet missförstånd att både Henke, Guinness, jag & Elliot fick spåra i samma spår.
Jag tyckte faktiskt att det var lite svårt idag, kanske var det en nackdel för mig att flera gått spåret innan, eller så berodde det på att spåret var för svårt, eller så berodde det på värmen, eller kanske bara så enkelt att det bara berodde på mig och min egen koncentration, eller ..... skit samma inte lönt att försöka hitta orsaker. Det är bara att jobba vidare och försöka att vara mer fokuserad nästa gång. I vilket fall som helst så sa Ingvar att jag var duktig.
Guinness, nästa vecka blir det förhoppningsvis till att åka SKODA igen på söndagar och dessutom att vi skall få sitta i bur. Hoppas att det är OK för dig, för jag vill inte gärna åka/sitta ensam. MOR säger att det är betydligt säkrare att sitta i en bur. Vi kommer också att få bättre spaningsläge och inte minst få bättre luft (eftersom att bagageluckan kan vara öppen) när vi måste sitta "inspärrade" då våra 2-beningar är ute och lägger spåren.
Jag har tjuvtränat på att hoppa in/ur i Elliots bur ett par gånger och det var lite läskigt men vi vänjer oss nog ganska snabbt.
MOR hade ställt klockan...
8.30 var det dags att ge sig av, det blev till att åka fin vovlo även idag. Det är jätte kul att få åka tillsammans med Guinness, det känns inte så ensamt då. Vi vet båda så väl vad som skall ske när vi åker tillsammans.
Idag, fick alla 2-benta lägga spår till varandra. MOR fick t ex lägga till Tessie & till Elliot +Henke (de gick samma spår, Henkes 1:a blev tydligen allt för enkelt).
Vem tror ni lade mitt spår då? Jo det gjorde Ingvar & Ann och det blev en utmaning skall jag lova. Jag startade med att leta förtvivlat på träden/buskarna efter snitzlar. Vart jag skulle gå, vilket håll, inga snitzlar? Konstigt! Men jag fick då ta till det som är tänkt att använda när man spårar, nämligen luktsinnet. Ner med snudan och sedan drog jag iväg. Lite vilsen var jag, MOR likaså, hon trodde inte att jag hade koll, men se det hade jag. Efter idogt snusande så stod jag där till slut med klöven i mun. Spåret var ett lurigt ett, det gick nedför och väldigt brant uppför, vinklar och det konstigaste av allt inga snitzlar. Detta var ett medvetet drag från spårläggarnas sida, jag har tydligen tidigare visat allt för stort intresse för dessa istället för att använda snudan. Ja så kan det gå.... men tyckte nog att det gick skapligt ändå! Nu är MOR också tvungen att lita fullständigt på mig, hon har ju minst aning om vart vi skall ta vägen. De 3-benta är ju inte så lyckligt lottade att det fått ett sådant utmärkt arbetsredskap som vi, dvs ett super luktsinne.
Jag ser redan nu framemot nästa söndag. DET ÄR SÅ HÄRLIGT ATT FÅ VA I SKOGEN, SKOGEN!
Nya upplevelser...
Idag fick jag spåra i ett ganska långt spår med bloduppehåll & 2 vinklar, det låter väl i och för sig inte så märkvärdigt, men dessutom fanns det en bäck som jag var tvungen att ta mig över, inte en gång utan två 2 gånger. Vid första övergången så gav jag mig inte ens på att försöka gå på spången, jag tänkte, jag tar den lättaste vägen. Så jag sprang rakt ner i bäcken, lite paff blev jag allt, bäcken var djupare än jag trodde och jag var tvungen att simma och det var inte heller det lättaste, bäcken var full av dy, så jag fick extra motstånd.
Men jag kom ganska snabbt över men var allt lite förvirrad, vad blöt jag blev och vilken odör det kom från mig. Men efter en stunds irrande/letande och med lite hjälp av MOR så kom jag på spåret igen. Blodupphållet var en baggis men sedan kom det en vinkel till och därefter en ny övergång. Inte en gång till tänkte jag. Denna gång så gick MOR först över och jag var ganska skrajsen, gick ut en bit på spongen och tillbaka igen, MOR drog lite försiktigt och jag spjärnade emot så att selet nästan åkte av. Men bakför (detta ord används ofta av Kalmariter) stod Ann och hjälpte till att hålla spongen lite stilla. MOR stod och tramsade sig på andra sidan så tillslut tog jag mod till mig och sprang ganska försiktigt över. Sedan spårade jag igen som vanligt.
Jag fick jätte mycket beröm. Trots lite ofrivilligt bad, trots att det tydligen sprang en hund lös lite längre in i skogen, trots en rälig spång så höll jag koncentrationen i spåret. Förresten MOR fick också beröm, spåret hon lagt idag var nämligen riktigt bra.
Hörde Ann säga till MOR att nu är det dags att öka svårighetsgraden ytterligare något, det lär bli 3 vinklar nästa gång och längden den fixar jag utan problem. KUL, det skall bli spänannde.
När vi satt och fikade idag, så fick jag smaka lite juice av MOR, det var surt vill jag lova, jag frynte rätt bra. Marie, Lakrits matte hade bakat muffins till alla 2-benta, så där kunde man känna sig blåst på konfekten.
Lena var lite tveksam till om jag skulle få åka med VOFLON hem överhuvudtaget, men efter en stunds torkande så gav hon med sig. Jag tänkte att det var lika bra att passa på att hoppa i plurret nu, det är kanske inte OK när jag får min fina bur, man vet aldrig. Så Guinness du kanske skall passa på nästa gång, dvs innan det är för sent! Lena & MOR var inte helt överförtjusta av doften som jag även spred omkring mig i bilen på hemvägen. Guinness däremot verkade gilla mig mer än vanligt...
Allmän lydnad II
Jag hade verkligen sett fram emot kvällens övning, men det blev inte riktigt som jag förväntat mig.
MOR och jag kom tidigt, så att jag skulle hinna springa och rasta av mig ordentligt.
När vi sedan kom in på klubben så var det inte länge jag fick vara ute i "friheten", strax efter kom Lotta ut och sa att alla hundar skulle sitta i bilarna under genomgången. Jag trodde inte det var sant vad jag hörde, men det var det. Märkte på MOR att det inte var något att bråka om så jag hoppade snällt in i bilen. Nästa gång jag fick komma ut, ja då skulle jag kollas i öronen av instruktörerna. MOR sa att de skulle göra det på alla för att se så att alla hade tvättat öronen, detta för att ingen sedan skulle kunna skylla på att dom inte hört instruktionerna och begära pengarna tillbaka efter kursens slut (för att dom inte lärt sig något). Detta måste vara en nymodighet, detta gjordes inte inför förra kursen, men dåkanske inte kraven var lika höga på oss..
När vi en stund senare kom in på Apellplan så fick vi köra kontaktträning i två långa omgångar. Jag tyckte MOR & jag hade ganska bra kontakt, bättre blev den när jag fick låna en av Elliotottens roliga leksaker.
Lakrits fick vara med & träna trots att hon löper, jag ville inget hellre än få kontakt med henne men se idag var MOR på sin vakt hela tiden. Jag bestämde mig också för att acceptera att inte få snusa på henne idag, jag blir så konstig i kroppen/knoppen så det är nästan bättre att låta bli helt.
När vi körde hem berömde MOR mig extra mycket och sa att jag varit en jätte duktig kille idag. Man blir rätt stolt då över sig själv faktiskt!
Ja så var vi då äntligen....
Trots 1 timmes mindre sömn i natt så kände jag mig riktigt pigg & utvilad när MORs klocka ringde. Ännu bättre kändes det när MOR tog ut klöven ur frysen innan vi gick ut på vår morgonpromenad.
Vi var inte först i parken, Guinness & Lena var redan där och det är inte ofta det förekommer. Dom var på väg hem när vi kom ut, så vi bara pussades lite och sa att vi ses om en stund. Stunden blev inte så lång, jag hann bara upp om och äta och sedan vila mig lite. MOR hade lite mer att stå i, hon sprang ner och köpte nybakade frallor, bredde dom och lagade kaffe åt Lena. Sedan packades "spårryggan" och så gick vi ner och väntade på Guinness.
Guinness blev lite förbryllad när han märkte att vi inte körde den gamla vägen som vi brukar, men jag lugnade honom och sa att vi skulle spåra på annan plats nu denna omgång. Fulltofta strövområde, tror jag visst det heter.
Förutom oss som varit med på kursen förut så var det några "nybörjare", Henke (Larsson), Singo, Lakrits & Tessie. Det var bara Henke Larsson som jag inte träffat tidigare, en hyvens lite äldre grabb (3 år), lydig och väldigt snäll och framför allt en stor kille.
Helt underbart var det att komma ut i skogen denna vårdag. Lite tufft att behöva sitta kvar i bilen när alla tvåbenta försvann in i skogen för att lägga våra spår, men det är ju en nödvändigt för att vi skall kunna spåra, inget spår ingen spårning, så enkelt är det.
När alla kommit tillbaka så fick vi komma ut, det är snällt att vi får vara med under fikan tycker jag. Innan vi skulle börja spåra så stod vi alla och pratade lite med varann vid bilarna, jag fick plötsligt någon doft i näsan och drog så att MOR tappade kopplet. Jag blev allt lite skrajsen och vågade inte komma tillbaka. Ann börjar då att studsa och ha sig, men se så lättlurad är jag inte. Men när hon sedan kastar sig på marken kunde jag inte låta bli att springa dit.
Visst ser det härligt ut där vi ligger tillsammans, jag och "knäppisen":
Själva spårningen gick ganska bra, det var ett långt spår MOR lagt och denna skog bestod inte av så mycket "sticke-snår" men hur mycket buskar som helst och grenarna fanns både i min höjd och hos de tvåbenta. Det var rätt tufft för oss alla att ta oss igenom dessa, men det gick. Ann hade dock lite blodvite i pannan, men så kan det gå när man bara har ögon för mig!
Lite tufft var det när vi var klara och skulle sammanfatta dagen, då satt Lakrits där och spridde sina dofter. Jag satt och gnällde och skakade i hela kroppen, ville inget hellre än att få komma i närheten av henne. Men vad händer då? Jo, jag och Guinness åker in i bilen, HYGGLIGT!
Operation övertalning har startat....
Idag har MOR berättat...
Det enda jag oroar mig lite för är att inte Guinness hakar på, men jag vill att han skall göra det. Dels för min skull, för jag vill inte sitta där själv i bilen när de är ute och lägger spåren och dels för hans egen skull, han tycker det är lika roligt som jag. Men jag tror inte att hans matte blir så jätte glad över att det blir tidiga söndagsmorgonar denna gång, ryktet tidigare har varit att det skulle bli måndagkvällar. Men morgonstund har guld i mun sägs det! Guinness, behövs det så skall jag be MOR försöka övertala henne.
Lena, MOR har lovat att stå för frukosten, om inget annat så låter väl det lite lockande, eller?
Guinness, ví kan välan höras i helgen, besked måste lämnas senast den 12:e.
Extra spår...
Det gick ganska bra om jag får säga det själv, det var första gången också som jag gick ett spår med två vinklisar. Dock tog jag en liten omväg på slutet, men kom fram till klöven i alla fall.
Titta vad vi fick, fint va?
Guinness var också med och han spårade jättefint trots att hans Matte inte var med eller kanske "tack vare" att hon inte var med... vem vet?
FAR var också med för första gången idag, mest för att hjälpa MOR att hålla ordning på oss busar. Men han var inte så intresserad, frågade MOR mest hela tiden om vad som skulle hända och när det skulle hända. Undrar om inte han var mer rastlös än alla oss "spårhundar" tillsammans!
Så var det roliga slut...
Vi var många som efterlyste en fortsättningskurs, MOR kom då på en bra idé, om alla anmäler sig igen till nästa nybörjarkurs, så kan vi istället köra en fortsättningskurs, rätt smart för att komma från min MOR. Men kanske skulle Ingvar försöka fixa så att vi kan träffas en helg längre fram, det hade varit jätte kul.
Jag fick idag gå ett spår som Sara (Salsas matte) lagt, det var långt, med vinklar och bloduppehåll. Det var superkul, jag kom inte alls så mycket på villospår.
Vädret var underbart denna sista gång, snö och skinande sol. Ingvar & An sken också ikapp med solen då vi överräckte lite smått & gott som tack för en mycket lärorik kurs.
Idag kände jag igen "gamle" Ingvar i sina gröna kläder. Blod hämtade jag utan problem och dessutom gick jag med honom ensam en bit. Jag gillar Ingvar, han ger ett så lugnt & tryggt inflytande på mig.
Däremot blev jag lite skakis när jag, Frasse & Guinness skulle avsluta med att springa loss lite. Frasse var lite väl tuff idag, han hade nog bestämt sig för att sätta mig på plats (så att jag kommer ihåg det om vi skulle träffas någon annanstans). Jag måste erkänna att han lyckades, jag blev himlans rädd och vände ganska snart tillbaka till bilarna med svansen mellan benen. Det var betydligt lugnare uppe bland tikarna (även om 2 av dem luktade förbaskat gott).
Så här fokuserad är jag när det är spårdags:
Jag tycker själv att jag ser lite farlig ut!
Regnigt, blåsigt, busigt & snårigt
Jag så kan jag kort sammanfatta dagens spårkurs.
Regnade & blåste gjorde det precis hela tiden. Det hela började med att jag blev jätte rädd för Ingvar, han såg inte ut som han brukar. Färgen på byxorna stämde någorlunda men uppeomkring var det helt fel. Han hade en orange regnjacka, den färgen gillade jag definitivt inte. Hur han än försökte så gick jag inte på det, inte ens när han försökte locka mig till sig med klöven. Jag närmade mig lite när vi skulle fylla på blod i flaskan, om jag inte gjort det kanske jag inte hade fått något att spåra på.
Busigt värre blev det när det var min tur att spåra. Guinness skulle in i bilen och jag ut. Efter att ha suttit där själv en bra stund, så förvandlades jag till ett riktigt busfrö som näst intill höll på att få MOR till att explodera. Jag tog ett par flatterundor, när MOR kallade på mig så bestämde jag mig för att definitivt inte lyda henne. Varför skulle jag det? Gjorde jag det så skulle jag bara få koppel på och det är ingen höjdare när man sluppit ifrån det. När MOR närmade sig mig så backade jag, tog hon två steg framåt så tog jag två steg bakåt. Lite synd var det om MOR på slutet, hon såg ledsen ut, så när Ann kom springade och lockade mig till sig (den roliga tanten kan man ju bara inte motstå) så sprang jag till henne. Jag hade dock inte riktigt tänkt mig att hon skulle hålla mig kvar så att MOR kunde komma och sätta handklovor eller jag menar kopplet på mig.
Lite sur var MOR allt, så jag gjorde verkligen mitt allra bästa när jag spårade. Ingvar, ja jag accepterade att han fick gå med i spåret, där ligger jag först så jag behövde inte bry mig så mycket om honom. MOR hängde nästan inte med i svängarna idag, jag spårade i ett högt tempot, nästan för högt, MOR fick hålla igen lite, jag tog oftast närmsta vägen och det innebar flera gånger in i en massa snår. Ingvar försvann en gång, vet inte riktigt vad han hittade på marken, eller så var det att han inte riktigt hade koll på var han var i spåret och var tvungen att köra ner näsan lite extra för att kontrollera så att han inte "spårat ut", eller? Lena du kanske vet varför han gjorde som han gjorde?
Jag hörde Ingvar säga till MOR att det kanske börjar att bli lite för lätt för mig. Tycker dom det så får dom väl ge mig en lite större utmaning nästa gång, så att jag kan visa dom att jag klarar det också.
Hoppas verkligen att vädret blir bättre nästa lördag. Jag har aldrig sett MOR så genomblöt. Hon stod i trappan och plockade av sig plagg efter plagg och allt var blött rakt igenom. Jag får nog spara ihop till ett nytt regnställ åt henne, för annars kanske hon inte kan vara ute med mig mer i regn. Men jag tror inte att jag köper ett orangt!
Så var man igång igen...
med lite spårträning.
Det var väldans kul på många sätt igår. Det var skitroligt att träffa alla spårkompisar igen och inte minst Ingvar & Anita.
Anita ligger väldans bra till hos mig vill jag berätta. När Ingvar skulle kasta en smörgås till henne vid fikat så hamnade den på marken med pålägget nedåt precis framför min superkänsliga nos. MOR var uppe på 2 röda sekunder så jag hann inte ta den. Anita kände dock inte riktigt för att få en massa grus mellan tänderna så hon delade med sig, jag fick skinkan och hon tog smörgåsen. Jag hoppas det blåser lika mycket nästa Lördag så att Ingvar måste sätta sig i lä bakom trädet och även då kasta en smörgås till Anita. Dock är jag rädd för att MOR inte kommer låta det ske, hon reser sig nog gärna upp och hjälper till att lämna över den.
Vad som också skedde var att jag agerade fotomodell. Chrilli var med och vill träna att ta lite bilder på mig in action klart att man ställer upp på det. Jag har ännu inte fått tillgång till bilderna, men vill ni förhandskika lite så kan ni gå in på Chrillis fotoblogg, chrilli.blogg.se.
Sist men inte minst så var det dags för mig att spåra. Jag var riktigt laddad. Jag satte fart, inte så att MOR inte hann med, men fortare än jag gjort någongång tidigare (dock han inte Chrilli med att ta bilder, han får allt träna upp sin kondis lite). Jag måste erkänna att det var lite tufft, blåsten ställde till det lite för mig, men det gick bra tillslut i alla fall. MOR sa att hon koncentrerade sig så på mitt spårande att hon inte överhuvudtaget kollade var vimplarna satt, hon bara följde med mig och jag försökte gena lite, jag hade ju doften i nosen. Hon bad om ursäkt för detta till Ann, men se det skulle hon inte göra. Det var alldeles rätt, annars kan det lätt bli så att jag som hund styrs utav "följeslagaren". Nu är det bara 2 gånger kvar, lite trist men jag hoppas att MOR vill fortsätta spåra med mig. Har hört att man tydligen kan göra något prov också för att visa sin kunnighet, det hade varit kul att testa när jag fått lite mer "kött på benen". Får väl höra med Ingvar/Ann vad dom tror om mina framtida möjligheter.
Nu har vi uppehåll
Det känns som ett långt uppehåll, men våra mattar verkar bli lite stressade över att dom inte skall hinna med allt stök inför julen så detta beslut bestämdes kollektivt. Men ingenting hindrar var och en att träna vidare.... jag tror inte att MOR kommer att låta mig ligga på latsidan i så många veckor och jag tror inte att jag skulle tycka det var kul heller att inte få träna. Så jag får nog min beskärdadel i alla fall.
Idag gick träningen lite så där, lite okoncentrerade var vi alla verkade det som. Lakrits var på hugget och drog Elliot med sig på en liten runda, sedan var Zappy i farten och drog med sig Lakrits och en stund därefter hängde jag på, varför var det bara dom som skulle få ha kul, någon rättevisa måste finnas. Men det roliga tog ganska snabbt slut och ordning återställdes och träningen kunde fortsätta. Jag har nog aldrig sett Lakrits matte Marie så arg, det såg väldigt roligt ut och hördes väldigt roligt också.
Vid ett träningsmoment, tog Elliots matte upp en godispåse, det prasslade inte bara om den, utan det luktade också förbaskat gott. Hur lätt var det att sitta kvar då på en skala 1 -10, tror ni? Jag förstår inte hur vissa tänker, eller INTE tänker.
Lite jobbigt blev det idag...
Det är så roligt att få spåra, jag har så bråttom fram till spåret nu att MOR knappt hänger med.
Spåret hade Ann & MOR lagt bland buskar & snår, nära lite vatten, med bloduppehåll & vinkel. Det blev lite klurigt för mig, men med lite hjälp av MOR så redde jag ut det hela och spårade mig fram till klöven till slut. Ingvar sa att jag var jätteduktig, trots att det tog lite längre tid än vanligt, framför allt tycker han att jag håller ett mycket bra tempo, dvs lugnt och sansat.
Nu skall vi ha juluppehåll, ända fram till nästan mitten av januari, ev längre om snön ligger så djup att Ann & Anita inte kan hålla huvudet ovanför snödjupet meddelade Ingvar. Snö, det har jag bara upplevt lite av innan, jag minns att det var kul och hoppas givetvis på att få uppleva det igen så att man kan ha snöbollskrig med familjen och få plufsa runt ordentligt.
MOR har lovat att höra med Ann om vi tillsammans kan träna någongång emellan, så att jag inte glömmer bort det jag lärt mig. Hoppas att hon har lust till det, kanske kan jag muta henne med en mumsig kaka!