Det finns tydligen...
... framför allt EN oskriven regel på klubben, dvs att det skall bjudas på tårta vid klassuppflyttning. Dit har dock inte vi kommit men Lakkan & Marie har och idag blev 2-beningarna tydligen bjudna på en helt underbart god chokladmandeltårta.
En sak förstår jag dock icke.... varför är det 2-beningarna som alltid skall ta del av det goda, det är ju faktiskt alltid vi 4-beningar som fått göra grovjobbet, tjaskigt värre tycker jag! Ja ja, inte mycket lönt att gnälla, det är bara att gilla läget.
Positivt ikväll var i alla fall att träningen gick bra och det känns mycket roligare när både jag & MOR är betydligt positivare inställda. En kulig sak hände dock... jag brukar ju faktiskt vara säkerheten själv på hoppet säger MOR, men precis när kommandot löd så bestämde jag mig för att kolla in vad det var som satt på översta hopphinder-brädan. Jag reste mig och gick långsamt fram för att konstatera att det bara var ett pyttelitet löv, mer spännande än så var det inte tyvärr. MOR gjorde om hela förberedelseproceduren och då var säkerheten själv tillbaka.
Imorgon är det fredag igen och vi har ännu en rolig tränings-/tävlingshelg att se framemot.
En sak förstår jag dock icke.... varför är det 2-beningarna som alltid skall ta del av det goda, det är ju faktiskt alltid vi 4-beningar som fått göra grovjobbet, tjaskigt värre tycker jag! Ja ja, inte mycket lönt att gnälla, det är bara att gilla läget.
Positivt ikväll var i alla fall att träningen gick bra och det känns mycket roligare när både jag & MOR är betydligt positivare inställda. En kulig sak hände dock... jag brukar ju faktiskt vara säkerheten själv på hoppet säger MOR, men precis när kommandot löd så bestämde jag mig för att kolla in vad det var som satt på översta hopphinder-brädan. Jag reste mig och gick långsamt fram för att konstatera att det bara var ett pyttelitet löv, mer spännande än så var det inte tyvärr. MOR gjorde om hela förberedelseproceduren och då var säkerheten själv tillbaka.
Imorgon är det fredag igen och vi har ännu en rolig tränings-/tävlingshelg att se framemot.
Bättre och...
... bättre dag för dag, bättre och bättre för varje lydnadsträning.
Vi åkte till Lomma ikväll för att träna lite lydnad... det är ju snart dags igen för start nr 2 och någon förbättring måste vi åstadkomma för att vara nöjda.
Vi började med lite stadga tillsammans med Margareta, Bell & Spot, Lotta & Jazz samt Birgitta & Meia. Detta var inget problem, sedan tränade vi lite var för sig. Linförigheten börjar ta sig lite, jag är oftare lite mer i bättre/rättare position nu än i fel. Läggandet har oxå börjat fungera igen men det är fortfarande ganska långsamt, men det struntar MOR i nu säger hon, hon är bara så glad att jag i alla fall lägger mig igen. Margareta tittade sedan lite på vår Linförighet och läggandet och kan instämma i påståendet ovan.
Jag fick pröva att apportera en metallapport idag, det var ju inget läskigt alls. Tror minsann att jag skall önska mig en sådan i julklapp för jag tror minsann att jag kan tänka mig att sikta mot nästa klass under 2009.
Vi avslutade sedan dagens träning med att först sitta i grupp, det kändes lite ovant, så här på rad brukar vi ju bli beordrade att ligga ner och stanna kvar. Men det hela gick bra och platsliggande efteråt var helt utan problem.
På hemvägen skulle vi inom Nova i Lund och hämta upp ÄLDREMATTE. Ärligt talat är jag lite putt på henne, hon hälsade inte på mig när hon hoppade in i bilen och sa heller inte Hej då när hon steg ur... hör inte det till normalt hyfs?
Ps. Idag har minsann lilla söta Grappa tagit sin första 1:a i öppenklass i viltspår... FANTASTISKT vad duktig hon är!
Vi åkte till Lomma ikväll för att träna lite lydnad... det är ju snart dags igen för start nr 2 och någon förbättring måste vi åstadkomma för att vara nöjda.
Vi började med lite stadga tillsammans med Margareta, Bell & Spot, Lotta & Jazz samt Birgitta & Meia. Detta var inget problem, sedan tränade vi lite var för sig. Linförigheten börjar ta sig lite, jag är oftare lite mer i bättre/rättare position nu än i fel. Läggandet har oxå börjat fungera igen men det är fortfarande ganska långsamt, men det struntar MOR i nu säger hon, hon är bara så glad att jag i alla fall lägger mig igen. Margareta tittade sedan lite på vår Linförighet och läggandet och kan instämma i påståendet ovan.
Jag fick pröva att apportera en metallapport idag, det var ju inget läskigt alls. Tror minsann att jag skall önska mig en sådan i julklapp för jag tror minsann att jag kan tänka mig att sikta mot nästa klass under 2009.
Vi avslutade sedan dagens träning med att först sitta i grupp, det kändes lite ovant, så här på rad brukar vi ju bli beordrade att ligga ner och stanna kvar. Men det hela gick bra och platsliggande efteråt var helt utan problem.
På hemvägen skulle vi inom Nova i Lund och hämta upp ÄLDREMATTE. Ärligt talat är jag lite putt på henne, hon hälsade inte på mig när hon hoppade in i bilen och sa heller inte Hej då när hon steg ur... hör inte det till normalt hyfs?
Ps. Idag har minsann lilla söta Grappa tagit sin första 1:a i öppenklass i viltspår... FANTASTISKT vad duktig hon är!
Äventyrsresa...
... till Blentarp.
Min MOR kommer inte alltid helt bra överens med kartor & vägbeskrivningar och i morse var det dags igen. Jag trodde aldrig att vi skulle komma fram, det krävdes ett par samtal innan vi äntligen kunde parkera utanför Eva & Kids hus. Berit & Vira hade redan anlänt.
Träningen inleddes med en ganska lång dirigering vilken gick jättebra med lite ja-ja stöttning.
Nästa uppgift blev att hämta in 4 dummiesar på ett sök. De två första hämtade jag in med bra fart både ut och in, de två sista tog lite längre tid att söka upp men sedan var det full fart in.
Sedan blev det markering från dold kastare med halvdolt nedslag och detta vållade mig lite problem, men efter ett par försök så var jag fullt fokuserad på nedslagsplatsen och då var det ju lätt som en plätt.
Nästa uppgift var att hämta markeringar uppför en ganska brant backe och neråt går det minsann unnan skall jag lova, skitkul!
Lite stoppsignalsträning smögs in innan vi avslutade med ett närsök som gick ganska hyfsat.
Berit & Vira åkte hem efter träningen men jag & MOR gick en lång skogspromenad tillsammans med Kid & Eva. Det var jättekul att se hur det såg ut i deras skog. Medans vi gick där så dök det upp hjortar/rådjur till både höger och vänster om oss. När vi skulle gå ut ur skogshängnet så fick vi gå igen en konstig grind som snurrade och det fanns bara plats till en och en åt gången. Först gick Kid, sedan Eva, sedan jag och sist MOR. Det var inte alls läskigt, faktiskt ganska spännande.
Jag har haft lite svårt att koppla av i eftermiddags/tidig kväll... MOR har sagt att jag varit lite uppspeedad, vad nu det kan betyda i klarspråk? MOR & LILLMATTE har gång på gång frågat mig vad det varit med mig. Jag tror att jag är lite nervös inför morgondagens WT i Arrie. I ärlighetens namn så hoppas jag att jag skall kunna knipa några poäng mer imorgon än jag gjorde på mitt 1:a WT. Men framför allt åker vi dit för att testa av var vi står men oxå för att ha lite kul samt träffa goa kompisar.
(R)apportering sker imorgon!
Min MOR kommer inte alltid helt bra överens med kartor & vägbeskrivningar och i morse var det dags igen. Jag trodde aldrig att vi skulle komma fram, det krävdes ett par samtal innan vi äntligen kunde parkera utanför Eva & Kids hus. Berit & Vira hade redan anlänt.
Träningen inleddes med en ganska lång dirigering vilken gick jättebra med lite ja-ja stöttning.
Nästa uppgift blev att hämta in 4 dummiesar på ett sök. De två första hämtade jag in med bra fart både ut och in, de två sista tog lite längre tid att söka upp men sedan var det full fart in.
Sedan blev det markering från dold kastare med halvdolt nedslag och detta vållade mig lite problem, men efter ett par försök så var jag fullt fokuserad på nedslagsplatsen och då var det ju lätt som en plätt.
Nästa uppgift var att hämta markeringar uppför en ganska brant backe och neråt går det minsann unnan skall jag lova, skitkul!
Lite stoppsignalsträning smögs in innan vi avslutade med ett närsök som gick ganska hyfsat.
Berit & Vira åkte hem efter träningen men jag & MOR gick en lång skogspromenad tillsammans med Kid & Eva. Det var jättekul att se hur det såg ut i deras skog. Medans vi gick där så dök det upp hjortar/rådjur till både höger och vänster om oss. När vi skulle gå ut ur skogshängnet så fick vi gå igen en konstig grind som snurrade och det fanns bara plats till en och en åt gången. Först gick Kid, sedan Eva, sedan jag och sist MOR. Det var inte alls läskigt, faktiskt ganska spännande.
Jag har haft lite svårt att koppla av i eftermiddags/tidig kväll... MOR har sagt att jag varit lite uppspeedad, vad nu det kan betyda i klarspråk? MOR & LILLMATTE har gång på gång frågat mig vad det varit med mig. Jag tror att jag är lite nervös inför morgondagens WT i Arrie. I ärlighetens namn så hoppas jag att jag skall kunna knipa några poäng mer imorgon än jag gjorde på mitt 1:a WT. Men framför allt åker vi dit för att testa av var vi står men oxå för att ha lite kul samt träffa goa kompisar.
(R)apportering sker imorgon!
Annorlunda...
... lydnadsträning ikväll.
MOR placerade sin rygga på apellplan och visade att hon slängde ner min roliga repboll i den. Sedan kom hon tillbaka till mig, såg till att vi fick kontakt och sedan trodde jag att vi skulle traska på som annars när vi tränar tråkig linförighet. Men redan efter en bit, när jag plötsligt bestämde mig för att hänga på MOR när hon ökade takten så fick jag ok på att hämta bollen i ryggan. MOR kallade direkt tillbaka mig och bollen slängdes återigen ner i ryggan. Så höll vi på ett tag och det här var minsann mycket roligare än bara traska fram och tillbaka. Jag kan nog tänka mig fortsätta hänga på MOR och kanske t o m ta mer ögonkontakt med MOR för att checka av om det är ok att hämta bollen.
Ställandet under gång blev oxå lite annorlunda. Sigge visade hur han och hans matte tränat in ett klockrent ställande gonom lixom ha lekt fram det. Detta var oxå roligt, vi får väl se om det funkar även på en kille som mig.
Det blev några hopp och inkallningar och en bustur med Lakkan som på gamla goda dar. Några skick in i rutan hann vi oxå pröva på innan platsliggningen.
Det var en bra & rolig träning ikväll även om det var kyligt värre och värre lär det väl bli framöver för inte går vi mot värme & ljusare tider just nu.
Ps. Lena & Sigge, tack för skjutsen.
MOR placerade sin rygga på apellplan och visade att hon slängde ner min roliga repboll i den. Sedan kom hon tillbaka till mig, såg till att vi fick kontakt och sedan trodde jag att vi skulle traska på som annars när vi tränar tråkig linförighet. Men redan efter en bit, när jag plötsligt bestämde mig för att hänga på MOR när hon ökade takten så fick jag ok på att hämta bollen i ryggan. MOR kallade direkt tillbaka mig och bollen slängdes återigen ner i ryggan. Så höll vi på ett tag och det här var minsann mycket roligare än bara traska fram och tillbaka. Jag kan nog tänka mig fortsätta hänga på MOR och kanske t o m ta mer ögonkontakt med MOR för att checka av om det är ok att hämta bollen.
Ställandet under gång blev oxå lite annorlunda. Sigge visade hur han och hans matte tränat in ett klockrent ställande gonom lixom ha lekt fram det. Detta var oxå roligt, vi får väl se om det funkar även på en kille som mig.
Det blev några hopp och inkallningar och en bustur med Lakkan som på gamla goda dar. Några skick in i rutan hann vi oxå pröva på innan platsliggningen.
Det var en bra & rolig träning ikväll även om det var kyligt värre och värre lär det väl bli framöver för inte går vi mot värme & ljusare tider just nu.
Ps. Lena & Sigge, tack för skjutsen.
Kanske...
... gick det inte helt som det borde ha gått idag på träningen.
Idag var det vi som fick lift av Marie & Lakkan från Lund Södra upp till Berit & Vira.
Innan vi begav oss ut och tränade så planlade tvåbeningarna dagens träning. Det skulle dirigeras, markeras, sökas samt markeras på vatten.
Dirigering nr 1 gick inget bra, jag ville gå över stengärdet, men MOR uppmärksammade mig ganska snabbt på att det EJ var korrekt, nr 2 & 3 gick mycket bättre. Markeringarna gick skapligt på land. Söket mitt var inte till belåtelse, jag var slö och nästintill omotiverad av någon anledning. Det som gick bäst idag var vattenapporteringen, jag hämtade snabbt och på de sista försöken så hann MOR dessutom få apporten i handen innan jag skakade mig.
Sedan fick vi tillåtelse att leka lite tillsammans alla 3 och här fick jag fullständigt fnatt, slutade helt att lyssna på MOR vilket så klart inte var så himla klipskt gjort utav mig... jag borde vetat bättre men jag blev lixom helt förvildad i flickornas närvaro. Men men, gjort är gjort och kan inte bli ogjort!
Men varken jag eller MOR är speciellt långsinta så vi var snart vänner igen. När vi blivit avlämnade vid våran bil så körde vi till Arken Zoo och jag fick provianterera en massa godsaker för mitt pk som jag fick av G&G i veckan. Det är mina godsaker men ändå får jag inte äta dem som jag vill, varför skall då MOR bestämma när/var/hur?
Sedan hämtade vi LILLMATTE hos den långe smale och för att hon skulle få övningsköra så fick hemvägen gå via Hjärnarp/Åkarp. Jag spanade efter både kända fyrbeningar som tvåbeningar, men jag såg inga till min stora besvikelse.
Ikväll har vi varit hemma hos MOSTER & Dag och firat Alexandras 16-års f-dag. Nu måste jag ladda inför morgondagens stora debut i lydnadssvängen.
Idag var det vi som fick lift av Marie & Lakkan från Lund Södra upp till Berit & Vira.
Innan vi begav oss ut och tränade så planlade tvåbeningarna dagens träning. Det skulle dirigeras, markeras, sökas samt markeras på vatten.
Dirigering nr 1 gick inget bra, jag ville gå över stengärdet, men MOR uppmärksammade mig ganska snabbt på att det EJ var korrekt, nr 2 & 3 gick mycket bättre. Markeringarna gick skapligt på land. Söket mitt var inte till belåtelse, jag var slö och nästintill omotiverad av någon anledning. Det som gick bäst idag var vattenapporteringen, jag hämtade snabbt och på de sista försöken så hann MOR dessutom få apporten i handen innan jag skakade mig.
Sedan fick vi tillåtelse att leka lite tillsammans alla 3 och här fick jag fullständigt fnatt, slutade helt att lyssna på MOR vilket så klart inte var så himla klipskt gjort utav mig... jag borde vetat bättre men jag blev lixom helt förvildad i flickornas närvaro. Men men, gjort är gjort och kan inte bli ogjort!
Men varken jag eller MOR är speciellt långsinta så vi var snart vänner igen. När vi blivit avlämnade vid våran bil så körde vi till Arken Zoo och jag fick provianterera en massa godsaker för mitt pk som jag fick av G&G i veckan. Det är mina godsaker men ändå får jag inte äta dem som jag vill, varför skall då MOR bestämma när/var/hur?
Sedan hämtade vi LILLMATTE hos den långe smale och för att hon skulle få övningsköra så fick hemvägen gå via Hjärnarp/Åkarp. Jag spanade efter både kända fyrbeningar som tvåbeningar, men jag såg inga till min stora besvikelse.
Ikväll har vi varit hemma hos MOSTER & Dag och firat Alexandras 16-års f-dag. Nu måste jag ladda inför morgondagens stora debut i lydnadssvängen.
Kan det vara så...
... att inte alla flattar & mattar är skapta för att vara på lydnadsplanen tillsammans? Efter dagens genrep så kan vi nog konstatera att det KAN vara så.
MOR har lätt för att bli väldigt nervig och inte gjorde jag det lättare för henne ikväll när jag redan på platsliggningen gjorde något som jag normalt aldrig brukar göra. Jag snusade väldigt mycket, ja jag t o m ålade mig en pyttebit efter den snygga schäfer-tjejen som låg till vänster om mig (men då kom den farliga domaren och morrade lite på mig och då slutade jag på direkten). Mina tänder visade jag däremot gärna upp. Efter dessa 2 moment så lämnade vi planen för att lite grann från sidan studera "snyggingen" och hennes matte, det gick väldans bra för dom. När det var våran tur igen så började vi med linförigheten och hade inte MOR startat med ett sjumilakliv så hade jag kanske hunnit med från början, nu kom jag på efterkälken direkt och då blev det inget bra. Läggandet under gång, kasst läggande och sedan kollade jag av många av markens alla härliga dofter. Inkallningen gick bra. Själva ställandet blev godkänt, men jag satte mig innan MOR bett mig att göra det. Apporteringen, här bör jag kunna vänta ytterligare några sekunder innan jag vill greppa apportbocken. Hoppet var kvällens stora behållning och det är väl det som vi i dubbel bemärkelse måste försöka leva på fram tills på söndag.
Men skam den som ger sig säger vi...
MOR har lätt för att bli väldigt nervig och inte gjorde jag det lättare för henne ikväll när jag redan på platsliggningen gjorde något som jag normalt aldrig brukar göra. Jag snusade väldigt mycket, ja jag t o m ålade mig en pyttebit efter den snygga schäfer-tjejen som låg till vänster om mig (men då kom den farliga domaren och morrade lite på mig och då slutade jag på direkten). Mina tänder visade jag däremot gärna upp. Efter dessa 2 moment så lämnade vi planen för att lite grann från sidan studera "snyggingen" och hennes matte, det gick väldans bra för dom. När det var våran tur igen så började vi med linförigheten och hade inte MOR startat med ett sjumilakliv så hade jag kanske hunnit med från början, nu kom jag på efterkälken direkt och då blev det inget bra. Läggandet under gång, kasst läggande och sedan kollade jag av många av markens alla härliga dofter. Inkallningen gick bra. Själva ställandet blev godkänt, men jag satte mig innan MOR bett mig att göra det. Apporteringen, här bör jag kunna vänta ytterligare några sekunder innan jag vill greppa apportbocken. Hoppet var kvällens stora behållning och det är väl det som vi i dubbel bemärkelse måste försöka leva på fram tills på söndag.
Men skam den som ger sig säger vi...
I strålande solsken...
... denna vackra höstdag så begav vi oss till Lomma för att träna lite lydnad tillsammans med Sigge & Lena.
Jag fick börja med att sitta uppbunden i flaggstången ett bra tag och titta på när Sigge "grillades" av både sin matte & MOR. När det blev min tur var jag ganska taggad och tyckte livet var ganska kul trots att jag fått suttit och väntat.
Jag var lite trög i början på linförigheten, men spottade upp mig efterhand. MOR var lite osäker på om vi skulle testa LÄGGANDET, men hon tittade på mig och så sa hon: "Nu kör vi grabben". Vi startade och ganska snart kom kommandot LIGG tillsammans med en liten rörelse från MOR och jag la mig ner på direkten och när MOR vände upp så fick jag se det där stora leendet igen på hennes läppar (jag gillar verkligen när hon ser sådan ut). Inkallningen gick snabbt och allt blev helt rätt. STÄLLANDET med kommandot STANNA och en hand i nyllet gick oxå bra och MOR vågade på sig ett försök då bara kommandot STANNA användes och det gick lika bra det. När det var dags för apporteringen så hade jag lite svårt att sitta still när Lena kom gående mot oss med min apportbock som hon tagit upp ifrån min rygga. Hela proceduren fick göras om och då fick jag klart för mig att sitta stilla och sedan gick det momentet oxå bra. Hoppa och sätta mig snyggt ja där var inte mycket att gnälla över. Platsliggningen tog vi på slutet för oordningensskull.
Ibland undrar jag varför MOR skall göra det svårare än hon behöver för oss båda, om hon bara litar lite mer på mitt kunnande så lovar jag att fixa resten. Imorgon är det genrepsdax i Lomma, det skall bli riktigt kul.
Innan vi lämnade Lomma fick jag och Sigge busa av oss och det var inte lite vi sprang, jag som en galning och Sigge lite mer sansat.
Eftermiddagen/kvällen har jag mest tillbringat i ryggläge och laddat batterierna.
Jag fick börja med att sitta uppbunden i flaggstången ett bra tag och titta på när Sigge "grillades" av både sin matte & MOR. När det blev min tur var jag ganska taggad och tyckte livet var ganska kul trots att jag fått suttit och väntat.
Jag var lite trög i början på linförigheten, men spottade upp mig efterhand. MOR var lite osäker på om vi skulle testa LÄGGANDET, men hon tittade på mig och så sa hon: "Nu kör vi grabben". Vi startade och ganska snart kom kommandot LIGG tillsammans med en liten rörelse från MOR och jag la mig ner på direkten och när MOR vände upp så fick jag se det där stora leendet igen på hennes läppar (jag gillar verkligen när hon ser sådan ut). Inkallningen gick snabbt och allt blev helt rätt. STÄLLANDET med kommandot STANNA och en hand i nyllet gick oxå bra och MOR vågade på sig ett försök då bara kommandot STANNA användes och det gick lika bra det. När det var dags för apporteringen så hade jag lite svårt att sitta still när Lena kom gående mot oss med min apportbock som hon tagit upp ifrån min rygga. Hela proceduren fick göras om och då fick jag klart för mig att sitta stilla och sedan gick det momentet oxå bra. Hoppa och sätta mig snyggt ja där var inte mycket att gnälla över. Platsliggningen tog vi på slutet för oordningensskull.
Ibland undrar jag varför MOR skall göra det svårare än hon behöver för oss båda, om hon bara litar lite mer på mitt kunnande så lovar jag att fixa resten. Imorgon är det genrepsdax i Lomma, det skall bli riktigt kul.
Innan vi lämnade Lomma fick jag och Sigge busa av oss och det var inte lite vi sprang, jag som en galning och Sigge lite mer sansat.
Eftermiddagen/kvällen har jag mest tillbringat i ryggläge och laddat batterierna.
Alla bäckar små...
... kan man bada i.
Återigen var det idag dax för att åka iväg till Ängshög för att träna i bedorna. Vi gjorde en liten avstickare vid Lund S för att hämta upp Lakkan & Marie vid Statoilmacken. När Lakkan fick syn på våran bil så blev hon överlycklig, dock blev hon snabbt ganska besviken när hon märkte att mellanväggen satt i och möjligheten till pussande var totalt avstängd.
Vi var framme i god tid så att vi hann ta oss en lagom promenix innan alla de andra anlände.
När vi samlats för att börja dagens träninspass så kom Viras husse gående på vägen mot oss, jag blev jätteglad att se honom. Trots att MOR sagt åt mig att sitta kvar så kunde jag bara inte göra det, jag var bara tvungen att springa och hälsa på honom och kan ni tänka er, MOR lät mig göra det. Sedan bar det av ut i bedorna för en trampjakt, Viras husse Göran gick framför oss med bössan i högsta hugg och när han skjutit så fick vi hämta in dummiesar efterhand som det var ens tur. Det är skitroligt att apportera där, men oxå jädrans svårt, man måste vara väldans koncentrerad hela tiden och ha näsan påkopplad.
Margaretha, kanske hade regnbyxor varit bättre än bara stövlar?
Nästa moment var att först klara av en markering och sedan en dirigering och jag var först ut. Jag missade första markeringen men tog den andra, dirigeringen klarade jag riktigt bra. Sedan blev det en ganska lång väntan, jag fick sitta själv hos alla dom andra medans MOR var ute och kastade dummiesar. Jag skötte mig jättefint tills MOR var på väg tillbaka och då hon var 5 meter ifrån mig så kunde jag bara inte hålla mig längre. Jag rusade gladeligen emot henne, vilket inte helt uppskattades och då tyckte jag att det var lika bra att ta ett ordentligt flatteryck medan jag ändå var på "G". Men ganska snabbt efteråt valde jag att bege mig tillbaka till MOR och då var hon inte alls arg.
Nästa övning var ett stort sök i hagen där bäcken rinner igenom och många hundar kräver många dummiesar:
Jag hämtade 2 dummiesar sedan var jag bara tvungen att ta ett race i bäcken innan jag med viss möda hämtade in 2 dummiesar till.
Medans vi väntade på att alla skulle bli klara med söket så "posade" jag & syrran på stenen men jag måste säga att hon verkligen överraskade mig när hon plötsligt vände sig om och gav mig en puss på nosen:
Vira, Lakkan & jag avslutade sedan dagens träningspass med ett litet närsök.
Tack för idag, det kändes lite som ett mini WT och det kändes inte helt fel inför stundande WT i november. Ser oxå fram emot nästa veckas träningspass i Blentarp hos Kid & Eva.
Återigen var det idag dax för att åka iväg till Ängshög för att träna i bedorna. Vi gjorde en liten avstickare vid Lund S för att hämta upp Lakkan & Marie vid Statoilmacken. När Lakkan fick syn på våran bil så blev hon överlycklig, dock blev hon snabbt ganska besviken när hon märkte att mellanväggen satt i och möjligheten till pussande var totalt avstängd.
Vi var framme i god tid så att vi hann ta oss en lagom promenix innan alla de andra anlände.
När vi samlats för att börja dagens träninspass så kom Viras husse gående på vägen mot oss, jag blev jätteglad att se honom. Trots att MOR sagt åt mig att sitta kvar så kunde jag bara inte göra det, jag var bara tvungen att springa och hälsa på honom och kan ni tänka er, MOR lät mig göra det. Sedan bar det av ut i bedorna för en trampjakt, Viras husse Göran gick framför oss med bössan i högsta hugg och när han skjutit så fick vi hämta in dummiesar efterhand som det var ens tur. Det är skitroligt att apportera där, men oxå jädrans svårt, man måste vara väldans koncentrerad hela tiden och ha näsan påkopplad.
Margaretha, kanske hade regnbyxor varit bättre än bara stövlar?
Nästa moment var att först klara av en markering och sedan en dirigering och jag var först ut. Jag missade första markeringen men tog den andra, dirigeringen klarade jag riktigt bra. Sedan blev det en ganska lång väntan, jag fick sitta själv hos alla dom andra medans MOR var ute och kastade dummiesar. Jag skötte mig jättefint tills MOR var på väg tillbaka och då hon var 5 meter ifrån mig så kunde jag bara inte hålla mig längre. Jag rusade gladeligen emot henne, vilket inte helt uppskattades och då tyckte jag att det var lika bra att ta ett ordentligt flatteryck medan jag ändå var på "G". Men ganska snabbt efteråt valde jag att bege mig tillbaka till MOR och då var hon inte alls arg.
Nästa övning var ett stort sök i hagen där bäcken rinner igenom och många hundar kräver många dummiesar:
Jag hämtade 2 dummiesar sedan var jag bara tvungen att ta ett race i bäcken innan jag med viss möda hämtade in 2 dummiesar till.
Medans vi väntade på att alla skulle bli klara med söket så "posade" jag & syrran på stenen men jag måste säga att hon verkligen överraskade mig när hon plötsligt vände sig om och gav mig en puss på nosen:
Vira, Lakkan & jag avslutade sedan dagens träningspass med ett litet närsök.
Tack för idag, det kändes lite som ett mini WT och det kändes inte helt fel inför stundande WT i november. Ser oxå fram emot nästa veckas träningspass i Blentarp hos Kid & Eva.
Min första...
... start i Lydnadssvängen börjar krypa allt närmre & närmre.
Ikväll var det träningsdax i Lomma. Många hade kommit dit för att slipa på diverse ting verkade det som. Vi fick äran att åka "Vovlo" dit med Sigge & Lena som oxå ville slipa lite på ettans olika moment inför debuten,
Vi fick börja med Platsliggning x 2, två gånger blev det för att Curry tillkom precis när vi avslutat den första. Första gången hade jag lite för mycket dragning åt vänster, inte så jätte konstigt eftersom där satt Lizz som jag ej tidigare träffat, men jag reste mig inte, bara sträckte lite på halsen. Andra gången, hade jag bara ögon för MOR.
Sedan tränade vi på allt utom läggandet och det gick skapligt, men det finns så klart en hel del attt slipa på för att allt skall kännas någorlunda bra. Men jag har lovat MOR att kämpa på och göra så gott jag kan och sedan får vi se hur långt det räcker.
Ikväll var det träningsdax i Lomma. Många hade kommit dit för att slipa på diverse ting verkade det som. Vi fick äran att åka "Vovlo" dit med Sigge & Lena som oxå ville slipa lite på ettans olika moment inför debuten,
Vi fick börja med Platsliggning x 2, två gånger blev det för att Curry tillkom precis när vi avslutat den första. Första gången hade jag lite för mycket dragning åt vänster, inte så jätte konstigt eftersom där satt Lizz som jag ej tidigare träffat, men jag reste mig inte, bara sträckte lite på halsen. Andra gången, hade jag bara ögon för MOR.
Sedan tränade vi på allt utom läggandet och det gick skapligt, men det finns så klart en hel del attt slipa på för att allt skall kännas någorlunda bra. Men jag har lovat MOR att kämpa på och göra så gott jag kan och sedan får vi se hur långt det räcker.
STORA "A"...
... i stadga & uppförande fick jag i betyg efter dagens träning.
I eftermiddags hade Marie & Tonie ordnat till ett uppsamlingsheat för oss som inte hade möjlighet att deltaga på alla 3 stadgeträningstillfällena i somras, vilket uppsakattades väldigt mycket av oss.
Medans vi väntade på att Marie skulle dyka upp från sin jakt så satte Tonie igång dagens stadgeträning. Vi fick gå i samlad trupp ner till Hundpluggets apellplan där vi sedan startade med att följa våra rakryggade mattar medans det flög störningsgrejsemojser runt omkring oss. Inkallningar fick vi också göra 2 & 2 mot varandra. När vi var klara med detta så hade Marie hunnit dyka upp:
Tanken var att vi skulle ut på jakttramp, men så klart skulle vi utsättas för lite svårigheter på vägen ut. Vi fick bokstavligen passera genom fasanerna i deras "hus". Här är Viggo & Mia på väg in:
När det var våran tur att passera igenom huset så brydde jag mig inte alls om att fasanerna flaxade och hade sig. När vi gick ut genom andra dörren där Marie var dörrvakt så sa hon att jag fick betyg stora "A" i uppförande.
Sedan blev det trampjakt där de snabba söta cockrarna sprang framför oss skrämde upp rapphönor till höger & vänster som Tonie sedan träffsäkert sköt ner.
Jag skötte mig finfint på alla plan och fick som belöning hämta en av de "nyskjutna". Varmvilt har jag aldrig tidigare fått apportera och behövde lite stöttning på vägen in, men tillslut så lämnade jag den snyggt till MOR.
MOR tog väl hand om den därefter, titta så fint hon placerade den i sin ficka:
Och jag kunde sedan slappna av när de andra oxå fick hämta vars en rapphöna.
De flesta av oss, Zorro, jag, Shiva & Viggo hade bra kontroll på Marie när hon smög omkring oss, Dorran hade dock bara ögon på sin matte med fickan full av "Mamma Scans" köttbullar:
Sedan var det dags för våra mattar att pröva sin skjutlycka. Jag satt lugnt och säkert bredvid MOR när hon sköt. Jag fick beröm av MOR för att jag satt så fint när hon bommade (det måste hon ha gjort för det trillade aldrig ner något som jag fick hämta) och MOR i sin tur fick beröm av Tonie för att hon berömde mig i rätt läge.
Efter trampajkten blev det fika som Tonie & Marie fixat. Under fikan passades det på att tacka dessa fantastiska kreativa kursledare lite extra.
MOR började med att läsa upp följande väldigt passande "tacktal" i glas & ram som Lena (Guinness matte) så bra knåpat ihop:
Marie fick sedan också mottaga en MP3-spelare laddad med Millienium triologin av Stieg Larsson. Tonie fick en Trollhasselbuske + boken "Dialouges with Dogs -Why Dogs Behave the Way They Do"
Efter fikat så var det dags för dagens avslutande övningar. På linje och serpentingång fick vi gå ner till apellplanen igen. Det blev inkallningar med störningar av alla dess slag. När det var min tur att kallas in så råkade Marie slänga en leksak på mig när jag var på väg in till MOR och då blev jag lite låg. Nästa övning gick ut på att våra mattar gick ut och placerade en leksak ca 25 meter framför var och en av oss som dom sedan skulle skicka oss till. Viggo fick börja från vänsterkanten. Innan mig var det Shiva som skulle hämta sin, men hon tog min istället den rackaren. När det blev min tur så hämtade jag "kongen" snabbt och försäkerhetsskull så kollade jag flera gånger åt Maries håll så att inget skulle komma farande, vilket det inte gjorde.
Sedan försvann Marie för en kort stund. När hon kom tillbaka hade hon något flaxande föremål i sin famn, det var Bernard, tuppen i hönsgården i egen hög person.
När han "stolt" spatserade omkring på planen så blev jag ganska nyfiken på honom, men höll mig hela tiden ändå intill MOR när vi fick följa efter honom även när han sprungit in och gömt sig i buskarna:
Sista övningen skedde borta hos kaninkompisarna. Först fick vi sitta och kolla på när kaninerna tog sig ut i buren och sedan kallades vi in förbi buren:
Än en gång måste vi rikta ett stort TACK till Marie & Tonie för dessa trevliga & lärorika stadgeträningar.
Avslutningsvis så måste jag bara visa ett par som matchar varann till 100%:
(kolla in Viggos bringa):
I eftermiddags hade Marie & Tonie ordnat till ett uppsamlingsheat för oss som inte hade möjlighet att deltaga på alla 3 stadgeträningstillfällena i somras, vilket uppsakattades väldigt mycket av oss.
Medans vi väntade på att Marie skulle dyka upp från sin jakt så satte Tonie igång dagens stadgeträning. Vi fick gå i samlad trupp ner till Hundpluggets apellplan där vi sedan startade med att följa våra rakryggade mattar medans det flög störningsgrejsemojser runt omkring oss. Inkallningar fick vi också göra 2 & 2 mot varandra. När vi var klara med detta så hade Marie hunnit dyka upp:
Tanken var att vi skulle ut på jakttramp, men så klart skulle vi utsättas för lite svårigheter på vägen ut. Vi fick bokstavligen passera genom fasanerna i deras "hus". Här är Viggo & Mia på väg in:
När det var våran tur att passera igenom huset så brydde jag mig inte alls om att fasanerna flaxade och hade sig. När vi gick ut genom andra dörren där Marie var dörrvakt så sa hon att jag fick betyg stora "A" i uppförande.
Sedan blev det trampjakt där de snabba söta cockrarna sprang framför oss skrämde upp rapphönor till höger & vänster som Tonie sedan träffsäkert sköt ner.
Jag skötte mig finfint på alla plan och fick som belöning hämta en av de "nyskjutna". Varmvilt har jag aldrig tidigare fått apportera och behövde lite stöttning på vägen in, men tillslut så lämnade jag den snyggt till MOR.
MOR tog väl hand om den därefter, titta så fint hon placerade den i sin ficka:
Och jag kunde sedan slappna av när de andra oxå fick hämta vars en rapphöna.
De flesta av oss, Zorro, jag, Shiva & Viggo hade bra kontroll på Marie när hon smög omkring oss, Dorran hade dock bara ögon på sin matte med fickan full av "Mamma Scans" köttbullar:
Sedan var det dags för våra mattar att pröva sin skjutlycka. Jag satt lugnt och säkert bredvid MOR när hon sköt. Jag fick beröm av MOR för att jag satt så fint när hon bommade (det måste hon ha gjort för det trillade aldrig ner något som jag fick hämta) och MOR i sin tur fick beröm av Tonie för att hon berömde mig i rätt läge.
Efter trampajkten blev det fika som Tonie & Marie fixat. Under fikan passades det på att tacka dessa fantastiska kreativa kursledare lite extra.
MOR började med att läsa upp följande väldigt passande "tacktal" i glas & ram som Lena (Guinness matte) så bra knåpat ihop:
Till Marie och Tonie
I Pärup de bor, två damer med klös
vars mantra fyra lätta steg är lag
På kurser de ger är det alltid fullt ös
med vilt och bössa och diverse linjetag
Fyra snygga svarta och en vacker liten brun
har upplevt en himla massa nytt
De har stött på räv och rådjur på Hundpluggets tun
upplägget har verkligen varit skräddarsytt
Deras mattar har lärt sig vad stadga är
"följ mig" är ju lätt som en plätt
Vi har samtliga lärt oss att leva som man lär
det är bara för hundarna att välja rätt
Farväl och tack för denna träningsfest
Vi ses på jaktprov och kommande working-test
Viggo, Vittra, Wallander, Zorro och Guinness
med stolta rakryggade mattar
Marie fick sedan också mottaga en MP3-spelare laddad med Millienium triologin av Stieg Larsson. Tonie fick en Trollhasselbuske + boken "Dialouges with Dogs -Why Dogs Behave the Way They Do"
Efter fikat så var det dags för dagens avslutande övningar. På linje och serpentingång fick vi gå ner till apellplanen igen. Det blev inkallningar med störningar av alla dess slag. När det var min tur att kallas in så råkade Marie slänga en leksak på mig när jag var på väg in till MOR och då blev jag lite låg. Nästa övning gick ut på att våra mattar gick ut och placerade en leksak ca 25 meter framför var och en av oss som dom sedan skulle skicka oss till. Viggo fick börja från vänsterkanten. Innan mig var det Shiva som skulle hämta sin, men hon tog min istället den rackaren. När det blev min tur så hämtade jag "kongen" snabbt och försäkerhetsskull så kollade jag flera gånger åt Maries håll så att inget skulle komma farande, vilket det inte gjorde.
Sedan försvann Marie för en kort stund. När hon kom tillbaka hade hon något flaxande föremål i sin famn, det var Bernard, tuppen i hönsgården i egen hög person.
När han "stolt" spatserade omkring på planen så blev jag ganska nyfiken på honom, men höll mig hela tiden ändå intill MOR när vi fick följa efter honom även när han sprungit in och gömt sig i buskarna:
Sista övningen skedde borta hos kaninkompisarna. Först fick vi sitta och kolla på när kaninerna tog sig ut i buren och sedan kallades vi in förbi buren:
Än en gång måste vi rikta ett stort TACK till Marie & Tonie för dessa trevliga & lärorika stadgeträningar.
Avslutningsvis så måste jag bara visa ett par som matchar varann till 100%:
(kolla in Viggos bringa):
En kvart...
... var med Emma fick vi klickertränande ekipage idag.
Alla var på plats, Margareta, Bell & Spot, Ulrika & Isa, Eva & Kid, Lotta & Jazz, Britt-Inger & Maya, Inka & Boston.
På sin kvart fick man själv välja vad man ville ha klickhjälp med. Vad MOR valde kan ni som läst min blogg de senaste dagarna säkert lista ut. Emma ville kampa lite för att få igång mig och det slutade tyvärr så här (hoppas den går att reklamera):
Margareta t ex tränade "rutan" med Bell, Ett...:
Två...:
Tre...:
På de 4:e skedde det:
Denna nya söta lilla tjej, Stella kom och hälsade på en stund med matte Agneta:
Innan fikat fick jag pröva på något som jag aldrig tidigare prövat på, "rutan". Jag hade full koll på konerna, likaså på att det placerats något i den behållaren som var nerstucken i gräsmattan. Jag tog kontakt med MOR och hon öppnade munnen och sa ett ord som jag aldrig hört "rutan????". Jag satt lydigt kvar, för hur i helsicke skulle jag veta att kommandot "rutan" skulle innebära att jag fick springa fram och hämta korven. Men när MOR sa rutan + lade till ett lite ja så sprang jag rakt in i mitten och tog korvabiten. Efter ett par försök så började jag haja vad det hela gick ut på :-). Det var kul att få pröva på något annorlunda.
Efter fikat fick vi se en klickeruppvisning av Krutan & Emma.
Ska vi börja någongång matte undrade en laddad kille?:
Var det där här du vill att jag skulle göra?
Nej hä, det här då?
Detta måste det väl vara då?
Hans energi måste han ha fått när han tidigare på dagen tuggade i sig sin morot:
Medans det fotades och hölls på vid bilarna så gick jag & MOR till furet och tränade linjetag. 4:a gånger gick skickades jag rakt ut och jag sprang rakt ut alla gångerna. Sedan skickades jag på en markering, MOR stoppade mig halvvägs och jag stannade på momangen. MOR och jag lämnade sedan furet med ett leende på våra läppar.
Dagens träningsträff avslutades med att nästan hela gänget fick busa av sig i "Lomma skogen". Det verkade som om våra mattar hade lite problem med att hålla reda vem som var vem, kanske inte så konstigt, eller?
Ser ni mig, jag ligger faktiskt där som världens populäraste kille:
Alla var på plats, Margareta, Bell & Spot, Ulrika & Isa, Eva & Kid, Lotta & Jazz, Britt-Inger & Maya, Inka & Boston.
På sin kvart fick man själv välja vad man ville ha klickhjälp med. Vad MOR valde kan ni som läst min blogg de senaste dagarna säkert lista ut. Emma ville kampa lite för att få igång mig och det slutade tyvärr så här (hoppas den går att reklamera):
Margareta t ex tränade "rutan" med Bell, Ett...:
Två...:
Tre...:
På de 4:e skedde det:
Denna nya söta lilla tjej, Stella kom och hälsade på en stund med matte Agneta:
Innan fikat fick jag pröva på något som jag aldrig tidigare prövat på, "rutan". Jag hade full koll på konerna, likaså på att det placerats något i den behållaren som var nerstucken i gräsmattan. Jag tog kontakt med MOR och hon öppnade munnen och sa ett ord som jag aldrig hört "rutan????". Jag satt lydigt kvar, för hur i helsicke skulle jag veta att kommandot "rutan" skulle innebära att jag fick springa fram och hämta korven. Men när MOR sa rutan + lade till ett lite ja så sprang jag rakt in i mitten och tog korvabiten. Efter ett par försök så började jag haja vad det hela gick ut på :-). Det var kul att få pröva på något annorlunda.
Efter fikat fick vi se en klickeruppvisning av Krutan & Emma.
Ska vi börja någongång matte undrade en laddad kille?:
Var det där här du vill att jag skulle göra?
Nej hä, det här då?
Detta måste det väl vara då?
Hans energi måste han ha fått när han tidigare på dagen tuggade i sig sin morot:
Medans det fotades och hölls på vid bilarna så gick jag & MOR till furet och tränade linjetag. 4:a gånger gick skickades jag rakt ut och jag sprang rakt ut alla gångerna. Sedan skickades jag på en markering, MOR stoppade mig halvvägs och jag stannade på momangen. MOR och jag lämnade sedan furet med ett leende på våra läppar.
Dagens träningsträff avslutades med att nästan hela gänget fick busa av sig i "Lomma skogen". Det verkade som om våra mattar hade lite problem med att hålla reda vem som var vem, kanske inte så konstigt, eller?
Ser ni mig, jag ligger faktiskt där som världens populäraste kille:
Ändrade...
... planer!
När MOR gick hemifrån imorse så gjorde hon klart för mig att det inte skulle bli någon tur till Lomma ikväll för att hon skulle arbeta. Men det blev tydligen ändrade planer och MOR kom hem som vanligt vilket innebar att vi kunde åka till Lomma i alla fall.
Först pratade vi lite med brorsan Elliot & hans matte, när Lakkan & Marie dök upp så anslöt vi oss till gänget Zico, Toss & Tova med matte/husse. Vi fick först pröva på budföring, det var skitkul att springa fort som attan till Heléne, på första försöket så var jag lite försiktig när jag kom fram så ingången blev faktiskt riktigt snygg, när jag skulle sändas tillbaka till MOR var jag lite tveksam. På andra sändandet från rätt avstånd så gick det ytterligare bättre, men jag hade gärna stannat kvar för gott hos Heléne men det accepterade inte hon riktigt. Avslutningen på denna sändningsövning var att jag skulle springa före med MOR hack i häl återigen mot Heléne och denna gång tog hon verkligen emot mig med öppna armar. Jag råkade hoppa på henne så att hon stöp i backen. Förlåt Heléne, det var inte min mening... men jag tyckte du var så rolig att komma till!
Det blev sedan några konstiga liggövningar för mig och torrgående för MOR.
När vi sedan kom hem gav jag MOR en rätt så passande present, tror jag, en liten kylskåpsmagnet med texten: Lydnadskurs kan du vara själv!
När MOR gick hemifrån imorse så gjorde hon klart för mig att det inte skulle bli någon tur till Lomma ikväll för att hon skulle arbeta. Men det blev tydligen ändrade planer och MOR kom hem som vanligt vilket innebar att vi kunde åka till Lomma i alla fall.
Först pratade vi lite med brorsan Elliot & hans matte, när Lakkan & Marie dök upp så anslöt vi oss till gänget Zico, Toss & Tova med matte/husse. Vi fick först pröva på budföring, det var skitkul att springa fort som attan till Heléne, på första försöket så var jag lite försiktig när jag kom fram så ingången blev faktiskt riktigt snygg, när jag skulle sändas tillbaka till MOR var jag lite tveksam. På andra sändandet från rätt avstånd så gick det ytterligare bättre, men jag hade gärna stannat kvar för gott hos Heléne men det accepterade inte hon riktigt. Avslutningen på denna sändningsövning var att jag skulle springa före med MOR hack i häl återigen mot Heléne och denna gång tog hon verkligen emot mig med öppna armar. Jag råkade hoppa på henne så att hon stöp i backen. Förlåt Heléne, det var inte min mening... men jag tyckte du var så rolig att komma till!
Det blev sedan några konstiga liggövningar för mig och torrgående för MOR.
När vi sedan kom hem gav jag MOR en rätt så passande present, tror jag, en liten kylskåpsmagnet med texten: Lydnadskurs kan du vara själv!
Snabba ryck...
... blev det ikväll.
MOR kom hem från jobb med andan i halsen, gjorde nog världens snabbaste klädbyte (ställa upp för Guinness Rekordbok nästa?) och sedan åkte vi iväg till Lomma för att träffa Margareta och få oss en lydnadsgenomkörare. Tack Margareta för hjälpen och de nya tipsen.
Visst har jag gjort framsteg, men den stora frågan är om vi hinner få ALLA moment att fungera någorlunda bra för att kunna starta i LK I om exakt 11 dagar? Platsliggning, tandvisning, inkallning, hopp och att ta apporten, där känner jag mig rätt trygg, men linförigheten, ställandet & läggandet under gång... nja där finns det en hel del att grovslipa på... räcker inte bara med finslip där inte. Kan sedan MOR bara gå lite mer rakryggad och blicka framåt samt vara lite mer säker på vad jag kan & inte kan samt använda kommando som jag förstår så borde det kunna gå vägen. Såklart slänger vi inte in handduken redan, på lördag kommer ett "Emma-lett" träningstillfälle, på måndag är det dags för genrep.
MOR kom hem från jobb med andan i halsen, gjorde nog världens snabbaste klädbyte (ställa upp för Guinness Rekordbok nästa?) och sedan åkte vi iväg till Lomma för att träffa Margareta och få oss en lydnadsgenomkörare. Tack Margareta för hjälpen och de nya tipsen.
Visst har jag gjort framsteg, men den stora frågan är om vi hinner få ALLA moment att fungera någorlunda bra för att kunna starta i LK I om exakt 11 dagar? Platsliggning, tandvisning, inkallning, hopp och att ta apporten, där känner jag mig rätt trygg, men linförigheten, ställandet & läggandet under gång... nja där finns det en hel del att grovslipa på... räcker inte bara med finslip där inte. Kan sedan MOR bara gå lite mer rakryggad och blicka framåt samt vara lite mer säker på vad jag kan & inte kan samt använda kommando som jag förstår så borde det kunna gå vägen. Såklart slänger vi inte in handduken redan, på lördag kommer ett "Emma-lett" träningstillfälle, på måndag är det dags för genrep.
Halleluleja...
... MOMENT!
Ikväll åkte vi till Lomma för att träna lite lydnad. Redan när vi kom var det full aktivitet på planen. Vi gick en runda först och när vi kom tillbaka så hade Lakkan & Marie oxå dykt upp.
Jag & MOR fick börja och vi fick oss en genomkörare av Marie, tack för hjälpen!
Vi gjorde oss klara för linförighetsmomentet och på kommandot "FOT" så startade vi. Jag gick precis där jag skulle, tittade på MOR och inte minst så viftade jag på svansen och tydligen räckte det för att MOR skulle få sitt andra "halleluleja moment". Hon blev så upprymd att hon först glömde at belöna mig, tur att Marie påminde hennne.
Inkallningen, hoppet, apportbockstagandet gick oxå mycket bra. Läggandet under gång, går för långsamt och ställandet går fortfarande framåt så där har vi ytterligare en hel del att jobba på. Men jag undras om det inte kommer att gå lättare nu när jag tror att vi båda upptäckt att lydnadsträning ändå är rätt kul!
Ikväll åkte vi till Lomma för att träna lite lydnad. Redan när vi kom var det full aktivitet på planen. Vi gick en runda först och när vi kom tillbaka så hade Lakkan & Marie oxå dykt upp.
Jag & MOR fick börja och vi fick oss en genomkörare av Marie, tack för hjälpen!
Vi gjorde oss klara för linförighetsmomentet och på kommandot "FOT" så startade vi. Jag gick precis där jag skulle, tittade på MOR och inte minst så viftade jag på svansen och tydligen räckte det för att MOR skulle få sitt andra "halleluleja moment". Hon blev så upprymd att hon först glömde at belöna mig, tur att Marie påminde hennne.
Inkallningen, hoppet, apportbockstagandet gick oxå mycket bra. Läggandet under gång, går för långsamt och ställandet går fortfarande framåt så där har vi ytterligare en hel del att jobba på. Men jag undras om det inte kommer att gå lättare nu när jag tror att vi båda upptäckt att lydnadsträning ändå är rätt kul!
Långväga...
... har vi varit och tränat idag, ända till Sibirien, där brorsan Enzo med sin flock bor, drog vi iväg men någon värme var där inte precis:
Nästa gång får nog MOR be om att få låna LILLMATTES nya mössa, jag lånade den redan ikväll när jag var lite frusen & nannig:
Det blev en tidig morgon, kl 8.00 hade vi bestämt att Margareta skulle hämta upp oss på Burlövs parkeringen. Jag fick åka i baksätet på Margaretas bil, på ditvägen var det lite läskigt men på hemvägen lade jag mig tillrätta på direkten.
Strax efter 9 svängde vi in på Camilla & Enzos gata, vi skulle hämta upp dem för att dom skulle köra först så att vi skulle hitta till fram Sibirien. I Sibirien fínns det en jättefin skog för att inte tala om en strand som heter duga där 4-beningar på ena hållet får bada året om, vilken lyx alltså! Vi skulle hålla oss i skogen idag. Vi promenerade en bra bit in i skogen på vägen fick vi skiftas om att hämta dummiesar på stigen.
När vi kom fram till en jättebra plats ämnad för stora sök så stannade vi. Ett hav av dummiesar lades ut. Först ut var Spot som hämtade in 5 dummiesar utan några som helst problem.
Sedan gick jag i par med Bell och de 4:a första sökningarna gick bra sedan tappade jag sugen lite granne, men avlämningarna satt där dom skulle:
och Bell han bara tuffar på:
Men dom där rådjursdummiesarna är lite skumma, jag behövde lite extra peppning för att komma in med den:
Enzo, hämtade in dummie efter dummie med bibehållen fart & koncentration och lämnade av som han aldrig gjort något annat. Varför gjorde han inte så här när vi var i Mårum?:
Sedan fick vi göra vars 2 markeringar på andra sidan i skogen. MOR var mer än nöjd med mina avlämnigar och när MOR är nöjd så blir jag extra glad:
Det var jättekul att ha få komma till ännu ett nytt ställe och träna på med trevligt sällskap, hoppas att vi kan göra om det igen någongång :-)
Nästa gång får nog MOR be om att få låna LILLMATTES nya mössa, jag lånade den redan ikväll när jag var lite frusen & nannig:
Det blev en tidig morgon, kl 8.00 hade vi bestämt att Margareta skulle hämta upp oss på Burlövs parkeringen. Jag fick åka i baksätet på Margaretas bil, på ditvägen var det lite läskigt men på hemvägen lade jag mig tillrätta på direkten.
Strax efter 9 svängde vi in på Camilla & Enzos gata, vi skulle hämta upp dem för att dom skulle köra först så att vi skulle hitta till fram Sibirien. I Sibirien fínns det en jättefin skog för att inte tala om en strand som heter duga där 4-beningar på ena hållet får bada året om, vilken lyx alltså! Vi skulle hålla oss i skogen idag. Vi promenerade en bra bit in i skogen på vägen fick vi skiftas om att hämta dummiesar på stigen.
När vi kom fram till en jättebra plats ämnad för stora sök så stannade vi. Ett hav av dummiesar lades ut. Först ut var Spot som hämtade in 5 dummiesar utan några som helst problem.
Sedan gick jag i par med Bell och de 4:a första sökningarna gick bra sedan tappade jag sugen lite granne, men avlämningarna satt där dom skulle:
och Bell han bara tuffar på:
Men dom där rådjursdummiesarna är lite skumma, jag behövde lite extra peppning för att komma in med den:
Enzo, hämtade in dummie efter dummie med bibehållen fart & koncentration och lämnade av som han aldrig gjort något annat. Varför gjorde han inte så här när vi var i Mårum?:
Sedan fick vi göra vars 2 markeringar på andra sidan i skogen. MOR var mer än nöjd med mina avlämnigar och när MOR är nöjd så blir jag extra glad:
Det var jättekul att ha få komma till ännu ett nytt ställe och träna på med trevligt sällskap, hoppas att vi kan göra om det igen någongång :-)
Lite annorlunda...
... träning på Ängshög.
Jag började med att skälla ut Viras husse Göran precis som förra gången jag var där så det var som vanligt. Men när han lämnade ladan och den gröna traktorn så blev jag lite nyfiken på honom och se vi gick t o m på promenad tillsammans:
Sedan fick jag hoppa in i bilen igen (vilket var annorlunda) och därifrån se MOR åka förbi i Margaretas bil. Jag fattade ingenting men tänkte direkt att det var klart att hon skulle komma tillbaka, både jag och bilen var ju kvar. Mycket riktigt det tog bara en liten stund innan de var tillbaka och då fick jag komma ut igen.
Vi skyndade oss iväg bort till de andra som redan påbörjat träningen. Jag fick börja med två markeringar över gärdsgården, dessa gick jättebra trots att löpande Vira inte satt långt ifrån. Sedan blev det till att börja med en lång dirigering, jag började bra, sprang på ända tills det dök upp något vitt skumt på min vänstra sida som gjorde att jag valde att bege mig hemåt igen. Men MOR stoppade mig och kommenderade mig att bege mig utåt igen och då övervann jag rädslan och sprang förbi det som bara var en plastsäck och så hämtade jag hem en dummie. Jag fick sedan vänta en stund innan det var dags för att dirigeras igen och då gick det smärtfritt.
När jag trodde att det var dags för vattenträning så fick jag tji, vi bara gick förbi ingången till dammen och travade istället in bland en himla massa betor. Där fick vi göra en walk up och när ett kvackande ljud hördes så var det dags att koncentrera sig för det kunde nämligen vara just min tur att apportera det som föll ner framför eller bakom en. Detta var skitkul, jag var jättetaggad, ja det var vi alla lite till mans tror jag.
Här poserar vi alla tillsammans, Tess, jag, Spot, Bell, Isa & Vira:
Sedan var det slut på det roliga för min del men dom andra fick prova på att spåra, vilket dom enligt rapport klarade mycket bra. Först ut var Tess men tyvärr ingen bild. Sedan följde Bell:
Isa:
Spot:
Vira:
Jag började med att skälla ut Viras husse Göran precis som förra gången jag var där så det var som vanligt. Men när han lämnade ladan och den gröna traktorn så blev jag lite nyfiken på honom och se vi gick t o m på promenad tillsammans:
Sedan fick jag hoppa in i bilen igen (vilket var annorlunda) och därifrån se MOR åka förbi i Margaretas bil. Jag fattade ingenting men tänkte direkt att det var klart att hon skulle komma tillbaka, både jag och bilen var ju kvar. Mycket riktigt det tog bara en liten stund innan de var tillbaka och då fick jag komma ut igen.
Vi skyndade oss iväg bort till de andra som redan påbörjat träningen. Jag fick börja med två markeringar över gärdsgården, dessa gick jättebra trots att löpande Vira inte satt långt ifrån. Sedan blev det till att börja med en lång dirigering, jag började bra, sprang på ända tills det dök upp något vitt skumt på min vänstra sida som gjorde att jag valde att bege mig hemåt igen. Men MOR stoppade mig och kommenderade mig att bege mig utåt igen och då övervann jag rädslan och sprang förbi det som bara var en plastsäck och så hämtade jag hem en dummie. Jag fick sedan vänta en stund innan det var dags för att dirigeras igen och då gick det smärtfritt.
När jag trodde att det var dags för vattenträning så fick jag tji, vi bara gick förbi ingången till dammen och travade istället in bland en himla massa betor. Där fick vi göra en walk up och när ett kvackande ljud hördes så var det dags att koncentrera sig för det kunde nämligen vara just min tur att apportera det som föll ner framför eller bakom en. Detta var skitkul, jag var jättetaggad, ja det var vi alla lite till mans tror jag.
Här poserar vi alla tillsammans, Tess, jag, Spot, Bell, Isa & Vira:
Sedan var det slut på det roliga för min del men dom andra fick prova på att spåra, vilket dom enligt rapport klarade mycket bra. Först ut var Tess men tyvärr ingen bild. Sedan följde Bell:
Isa:
Spot:
Vira:
Träningshjälpredor...
... hade jag & Lakkan med oss till Lomma ikväll.
Vi fick nämligen med oss FAR & LILLMATTE ut och då är vi ju inte sena att utnyttja dom, ingen följer med oss ut och tränar ostraffat.
Vi var lite tidiga, så FAR & LILLMATTE tog en övningskörningstur medans vi väntade och jag & MOR tog oss en kissetur. När Lakkan & Marie anlänt så drog vi oss in i furet. Medans vi sedan väntade på våra hjälpredor så tränade vi lite stadga. Det ven dummiesar runt öronen på oss där vi satt fint & snällt, sedan kallades vi in genom alla dessa för att slutligen få hämta in dem.
Vi förflyttade oss till en mer öppen plats där det fanns gott om plats för att kunna träna höger/vänster. Detta fungerade kanonbra idag... vi ökade t.o.m avståndet lite och det gick lika bra och farten inget att klaga på.
Nästa övning blev långa markeringar och vilken fart jag hade både ut & in, ni som brukar se mig hade nog höjt lite på ögonbrynet och undrat om det verkligen var jag Wallander.
Vi lämnade sedan platsen för att gå en liten runda utan att FAR & LILLMATTE följde med. När vi kom tillbaka så skickades jag ut på ett sök, jag tog först en jätterunda ut mot där vi hämtat markeringarna, men när MOR gjorde klart för mig att det var fel så kom jag tillbaka och blev påvisad vart jag skulle istället.och då blev det bingo direkt.
Sedan fick jag busa lite och sprang gång på gång bort mot Lakkan och tittade på Marie med bedjande ögon och tillslut så släpptes Lakkan oxå lös och som vi sprang.
Nöjda & trötta lämnade vi Lomma för att åka hem och äta kvällsmat och sedan bara slappa.
Vi fick nämligen med oss FAR & LILLMATTE ut och då är vi ju inte sena att utnyttja dom, ingen följer med oss ut och tränar ostraffat.
Vi var lite tidiga, så FAR & LILLMATTE tog en övningskörningstur medans vi väntade och jag & MOR tog oss en kissetur. När Lakkan & Marie anlänt så drog vi oss in i furet. Medans vi sedan väntade på våra hjälpredor så tränade vi lite stadga. Det ven dummiesar runt öronen på oss där vi satt fint & snällt, sedan kallades vi in genom alla dessa för att slutligen få hämta in dem.
Vi förflyttade oss till en mer öppen plats där det fanns gott om plats för att kunna träna höger/vänster. Detta fungerade kanonbra idag... vi ökade t.o.m avståndet lite och det gick lika bra och farten inget att klaga på.
Nästa övning blev långa markeringar och vilken fart jag hade både ut & in, ni som brukar se mig hade nog höjt lite på ögonbrynet och undrat om det verkligen var jag Wallander.
Vi lämnade sedan platsen för att gå en liten runda utan att FAR & LILLMATTE följde med. När vi kom tillbaka så skickades jag ut på ett sök, jag tog först en jätterunda ut mot där vi hämtat markeringarna, men när MOR gjorde klart för mig att det var fel så kom jag tillbaka och blev påvisad vart jag skulle istället.och då blev det bingo direkt.
Sedan fick jag busa lite och sprang gång på gång bort mot Lakkan och tittade på Marie med bedjande ögon och tillslut så släpptes Lakkan oxå lös och som vi sprang.
Nöjda & trötta lämnade vi Lomma för att åka hem och äta kvällsmat och sedan bara slappa.
Lite lydnad...
... lite UT, lite LINJETAG var vad träningen gick ut på i Lomma ikväll.
Vi hade bestämt träff med Lakkan & Marie kl 18.30. Vi började på apellplan, herregud vad jag & MOR är långt efter vad
Lakkan och Marie åstadkommit på lydnadsfronten. Visst har dom tränat mer... men jag tror aldrig vi kommer att få så fin kontakt oavsett hur mycket vi tränar:
Efter lydnadsträningen så förflyttade vi oss ut i Furet. Måste ju träna extra på UT-tecknet, vilket fungerade hur bra som helst ikväll, även med störningsdummie och farten ja den var riktigt bra faktiskt. Linjetag/dirigering likaså. Stannade direkt på stoppsignalen gjorde jag oxå.
Nöjda & belåtna, nja inte helt... jag hade sett när MOR fyllde ryggan med lite kuliga saker innan vi åkte hemifrån så medans MOR pladdrade lite med Marie så påbörjade jag operation öppna ryggan:
Skam den som ger sig, titta vad jag fiskade upp:
Vi hade bestämt träff med Lakkan & Marie kl 18.30. Vi började på apellplan, herregud vad jag & MOR är långt efter vad
Lakkan och Marie åstadkommit på lydnadsfronten. Visst har dom tränat mer... men jag tror aldrig vi kommer att få så fin kontakt oavsett hur mycket vi tränar:
Efter lydnadsträningen så förflyttade vi oss ut i Furet. Måste ju träna extra på UT-tecknet, vilket fungerade hur bra som helst ikväll, även med störningsdummie och farten ja den var riktigt bra faktiskt. Linjetag/dirigering likaså. Stannade direkt på stoppsignalen gjorde jag oxå.
Nöjda & belåtna, nja inte helt... jag hade sett när MOR fyllde ryggan med lite kuliga saker innan vi åkte hemifrån så medans MOR pladdrade lite med Marie så påbörjade jag operation öppna ryggan:
Skam den som ger sig, titta vad jag fiskade upp:
Kvalitets...
... träning!
Tidigt imorse drog jag & MOR iväg till Ängshög. Vi var framme i god tid för att jag skulle få springa av mig och uträtta lite "ärende" innan träningsstart.
Men innan jag fick bege mig ut i fältet så kom Viras husse Göran in på gårdsplanen i stövlar och någon konstig grej i handen. Han ville gärna hälsa på mig eftersom att vi inte träffats tidigare, jag gick försiktigt fram luktade lite på hans ena hand, den luktade lite konstigt och jag backade, började morra och nobbade honom trots att han förökte locka mig med lite godis. Förlåt att jag reagerade så på din husse idag Vira. Jag kom inte själv på anledningen till mitt konstiga beteende men det gjorde Ulrika... så klart fick jag en backflash, kodoften förknippade jag med det som jag inte får rulla mig i längre och därför blev jag rädder, jag glömmer ju aldrig hur MOR reagerade den där gången i kohagen! Men vad tror du, har din husse lust att göra ett nytt försök nästa gång vi kommer, eller är det kört för alltid?
När jag kom ut på ängen fick jag flatteryck på flatteryck och var ordentligt avrastad när vi kom tillbaka till gårdsplanen och då hade Vira oxå kommit ut och vi väntade en stund innan de andra dök upp. Molnen hängde tunga och innan vi hann ge oss iväg ut till dagens träningplats så fick 2-beningarna snabbt dra på sig sina regnkläder. På vägen ut var vi tvugna att passera kalvarna och de var väldigt nyfikna av sig, när de blev lite väl närgångna så sa jag ifrån på skarpen men inte fasicken brydde dom sig. Titta de var på väg att anfalla oss... bäst att dra snabbt som attan:
När vi kommit halvvägs kom MOR på att bilnyckel låg kvar i västen som låg kvar i bilen och ibland låser sig bilen av sig självt och det hade inte varit så lyckat. Det var bara att vända tillbaka och så klart kom kalvarna som ett skott igen men jag gick rakryggad förbi bara och låtsades som om jag inte såg dom, likaså när på utvägen igen strax därefter. Bilen var tack & lov olåst.
De andra stod snällt och väntade in oss borta vid dammen. Isa & Bell fick börja med vars en dirigering rakt över dammen och upp på andra sidan för att hämta en pippfågel, jag & Vira fick se & lära. Sedan delade vi upp oss i 2 grupper, jag & Vira gick längre bort och tränade på det som vi fått i läxa från onsdagens jaktkurs. Jag fick börja med en markering som hamnade strax över på andra sidan ett stengärde. MOR ökade avståndet allteftersom. Den 4:e markeringen föll dessutom en bra bit från stengärdet. Jag löste uppgiften jättebra varje gång. Vira hade så bråttom att hon for över både stengärde & dummie på en gång, men förstod snabbt att hon kommit lite väl långt ut sprang snabbt mot gärdet igen. Nästa övning, inkallning med stoppsignal och störningsdummie, gick lika bra detta. Ut-övningen likaså om än att första försöket gick lite långsamt när MOR sagt "UT". Jag blir lite låg när någon 2-bening står ganska nära. På andra försöket hade Berit förlyttat sig och då satte jag lite bättre fart. Vi avslutade med en linjetagsövning och snabbt var dummiesarna inplockade i rätt ordning, nr 1,2 & 3 och inte minsta tendens till att någon av oss ville byta dummie på vägen. När vi begav oss tillbaka bort mot dom andra så fick både jag & Vira mycket beröm av våra mattar för att vi varit jätteduktiga.
När vi kom ner till ängen vid dammen så frågade Ulrika MOR om hon ville testa mig på att hämta in en kanin. Svaret från MOR blev: "Jag vill, men frågan är om Wallander vill, men så klart testar vi honom!" Ulrika gick utåt med kaninen dinglande i handen, MOR förökte tagga mig och när kaninen damp i backen så sprang jag ut i full galopp. Jag tvekade ett tag men Ulrika lyckades övertyga mig om att den var "skitball" och tillslut fattade jag mod och tog upp den, dock ej med ett supertag så jag fick kämpa bra in mot MOR. Jag klarade mer än halva sträckan. Nästa försök skedde över en gärdsgård och det gick lite bättre, både med upptag och tillbaka spring, men tyvärr ingen snygg avlämning. Det gick bättre för Vira... hon tog den som ingenting och levererade ända hem. Jag får allt träna litta mer på just denna sorten.
Sista övningarna för dagen blev på vatten. Först 2 enkla markeringar som jag borde kunna skött avlämningarna bättre på tyckte MOR, hon gillar inte att jag skakar mig med dummien i munnen innan jag fortsätter in med den till henne. Det är alltid något som man gör fel... blir dom där 2-beningarna aldrig nöjda? Dagens roligaste övning blev sedan när jag & Isa gick runt dammen till andra sidan med våra mattar och som andra stod kvar på motsatta sidan. Först fick Vira hämta en dummie som Ulrika lade ut precis i strandkanten, hon simmade spikrakt över hela dammen och snappade upp dummien i vändningen och simmade lugnt och metodiskt tillbaka till sin matte igen. Sedan fick Isa en fågel precis upp på land som Margareta placerade där, denna uppgift löste hon perfekt. Sedan blev det min tur, jag fick en dummie en bit ut från strandkanten men längre ut än jag någonsin förr har simmat, jag vände oxå lugnt och simmade metodiskt tillbaka. Men när jag började närma mig strandkanten så försvann MOR plötsligt ur min åsyn, men jag simmade på, tog mig upp på land, glömde att skaka mig i rena förskräckelsen att MOR försvunnit, men så fick jag syn på henne och lämnade dummien i handen på henne innan jag skakade mig. Vira fick ge sig på en dummie som nu placerades uppe på land, inte heller detta vållade henne något bekymmer. Duktig syrra jag har :-). På Isas nästa hämtning så bestämde hon sig för att inte gå upp där Ulrika stod, hon tog istället en annan väg och fick det lite kämpigt i det höga nässelfältet, det var inte det smartaste hon gjort tror jag att hon tänkte efter åt. Min sista apportering blev på en fågel som kom ytterligare lite närmre land, detta löste jag oxå och även om jag förstod att MOR satt på samma ställe så lät jag bli att skaka mig före jag avlämnandet. Vilken positiv stämningen det var när vi återgick till dom andra, ja hela vägen till gårdsplanen faktiskt, ja hela vägen hem i bilen oxå och för att inte tala om hela eftermiddagen, ja hela kvällen med för den delen. Det är ju riktigt lajbans att vara en duktig HUND!
Tidigt imorse drog jag & MOR iväg till Ängshög. Vi var framme i god tid för att jag skulle få springa av mig och uträtta lite "ärende" innan träningsstart.
Men innan jag fick bege mig ut i fältet så kom Viras husse Göran in på gårdsplanen i stövlar och någon konstig grej i handen. Han ville gärna hälsa på mig eftersom att vi inte träffats tidigare, jag gick försiktigt fram luktade lite på hans ena hand, den luktade lite konstigt och jag backade, började morra och nobbade honom trots att han förökte locka mig med lite godis. Förlåt att jag reagerade så på din husse idag Vira. Jag kom inte själv på anledningen till mitt konstiga beteende men det gjorde Ulrika... så klart fick jag en backflash, kodoften förknippade jag med det som jag inte får rulla mig i längre och därför blev jag rädder, jag glömmer ju aldrig hur MOR reagerade den där gången i kohagen! Men vad tror du, har din husse lust att göra ett nytt försök nästa gång vi kommer, eller är det kört för alltid?
När jag kom ut på ängen fick jag flatteryck på flatteryck och var ordentligt avrastad när vi kom tillbaka till gårdsplanen och då hade Vira oxå kommit ut och vi väntade en stund innan de andra dök upp. Molnen hängde tunga och innan vi hann ge oss iväg ut till dagens träningplats så fick 2-beningarna snabbt dra på sig sina regnkläder. På vägen ut var vi tvugna att passera kalvarna och de var väldigt nyfikna av sig, när de blev lite väl närgångna så sa jag ifrån på skarpen men inte fasicken brydde dom sig. Titta de var på väg att anfalla oss... bäst att dra snabbt som attan:
När vi kommit halvvägs kom MOR på att bilnyckel låg kvar i västen som låg kvar i bilen och ibland låser sig bilen av sig självt och det hade inte varit så lyckat. Det var bara att vända tillbaka och så klart kom kalvarna som ett skott igen men jag gick rakryggad förbi bara och låtsades som om jag inte såg dom, likaså när på utvägen igen strax därefter. Bilen var tack & lov olåst.
De andra stod snällt och väntade in oss borta vid dammen. Isa & Bell fick börja med vars en dirigering rakt över dammen och upp på andra sidan för att hämta en pippfågel, jag & Vira fick se & lära. Sedan delade vi upp oss i 2 grupper, jag & Vira gick längre bort och tränade på det som vi fått i läxa från onsdagens jaktkurs. Jag fick börja med en markering som hamnade strax över på andra sidan ett stengärde. MOR ökade avståndet allteftersom. Den 4:e markeringen föll dessutom en bra bit från stengärdet. Jag löste uppgiften jättebra varje gång. Vira hade så bråttom att hon for över både stengärde & dummie på en gång, men förstod snabbt att hon kommit lite väl långt ut sprang snabbt mot gärdet igen. Nästa övning, inkallning med stoppsignal och störningsdummie, gick lika bra detta. Ut-övningen likaså om än att första försöket gick lite långsamt när MOR sagt "UT". Jag blir lite låg när någon 2-bening står ganska nära. På andra försöket hade Berit förlyttat sig och då satte jag lite bättre fart. Vi avslutade med en linjetagsövning och snabbt var dummiesarna inplockade i rätt ordning, nr 1,2 & 3 och inte minsta tendens till att någon av oss ville byta dummie på vägen. När vi begav oss tillbaka bort mot dom andra så fick både jag & Vira mycket beröm av våra mattar för att vi varit jätteduktiga.
När vi kom ner till ängen vid dammen så frågade Ulrika MOR om hon ville testa mig på att hämta in en kanin. Svaret från MOR blev: "Jag vill, men frågan är om Wallander vill, men så klart testar vi honom!" Ulrika gick utåt med kaninen dinglande i handen, MOR förökte tagga mig och när kaninen damp i backen så sprang jag ut i full galopp. Jag tvekade ett tag men Ulrika lyckades övertyga mig om att den var "skitball" och tillslut fattade jag mod och tog upp den, dock ej med ett supertag så jag fick kämpa bra in mot MOR. Jag klarade mer än halva sträckan. Nästa försök skedde över en gärdsgård och det gick lite bättre, både med upptag och tillbaka spring, men tyvärr ingen snygg avlämning. Det gick bättre för Vira... hon tog den som ingenting och levererade ända hem. Jag får allt träna litta mer på just denna sorten.
Sista övningarna för dagen blev på vatten. Först 2 enkla markeringar som jag borde kunna skött avlämningarna bättre på tyckte MOR, hon gillar inte att jag skakar mig med dummien i munnen innan jag fortsätter in med den till henne. Det är alltid något som man gör fel... blir dom där 2-beningarna aldrig nöjda? Dagens roligaste övning blev sedan när jag & Isa gick runt dammen till andra sidan med våra mattar och som andra stod kvar på motsatta sidan. Först fick Vira hämta en dummie som Ulrika lade ut precis i strandkanten, hon simmade spikrakt över hela dammen och snappade upp dummien i vändningen och simmade lugnt och metodiskt tillbaka till sin matte igen. Sedan fick Isa en fågel precis upp på land som Margareta placerade där, denna uppgift löste hon perfekt. Sedan blev det min tur, jag fick en dummie en bit ut från strandkanten men längre ut än jag någonsin förr har simmat, jag vände oxå lugnt och simmade metodiskt tillbaka. Men när jag började närma mig strandkanten så försvann MOR plötsligt ur min åsyn, men jag simmade på, tog mig upp på land, glömde att skaka mig i rena förskräckelsen att MOR försvunnit, men så fick jag syn på henne och lämnade dummien i handen på henne innan jag skakade mig. Vira fick ge sig på en dummie som nu placerades uppe på land, inte heller detta vållade henne något bekymmer. Duktig syrra jag har :-). På Isas nästa hämtning så bestämde hon sig för att inte gå upp där Ulrika stod, hon tog istället en annan väg och fick det lite kämpigt i det höga nässelfältet, det var inte det smartaste hon gjort tror jag att hon tänkte efter åt. Min sista apportering blev på en fågel som kom ytterligare lite närmre land, detta löste jag oxå och även om jag förstod att MOR satt på samma ställe så lät jag bli att skaka mig före jag avlämnandet. Vilken positiv stämningen det var när vi återgick till dom andra, ja hela vägen till gårdsplanen faktiskt, ja hela vägen hem i bilen oxå och för att inte tala om hela eftermiddagen, ja hela kvällen med för den delen. Det är ju riktigt lajbans att vara en duktig HUND!
Jag har gjort det...
... igen, dvs överraskat MOR.
I förmiddags åkte vi till Lomma för att träna med Bell, Spot, Kid, Isa & Tess och deras mattar.
Vi började med lite roliga stadgeövningar, bl a kastades det dummiesar framför oss precis när vi i full galopp var på väg in på en inkallning och då gällde det att ta rätt beslut vilket vi alla gjorde.
Jag fick sedan vara med på en kanske lite för avancerad övning för mig, men den gjordes lite lättare för mig. Alla utom Ulrika gick iväg in i skogen, sedan fick vi gå ut i par om två. Ena gången gick jag i par med Tess och då kastades en markering sedan skickades Tess på en dirigering helt åt andra hållet. När hon var klar skulle jag komma ihåg markeringen vilket jag gjorde och fann den ganska snabbt trots att den hamnat under trädgrenarna. I nästa par fick jag gå med Bell och då var det min tur att skickas på dirigeringen. Det krävdes 2 framflyttningar sedan fattade jag i vilken riktning MOR ville att jag skulle gå i och då var det lätt som en plätt att finna dummien.
Avslutningsvis så skulle det sökas vilt. Jag är ju gröngölingen i detta sällskap och när jag som sista kille gick med MOR mot utgångspunkten så var frågan: Skulle jag låtas pröva på ett sök eller skulle jag få markeringar? MOR sa vi gör ett försök på sök, med betoning på ETT. Jag skickades iväg, sprang med bra fart ut, sökte/plockade upp och sprang in och avlevererade. MOR blev jätteglad (nästan som om hon och vunnit högsta vinsten) sa direkt jag skickar igen och så skickades jag igen och igen och igen... slutligen hade jag hämtat in 6 fåglar (på 3:e försöket ratade jag en blöt kanin). 7:e försöket blev inget sök, det blev en markering. Jag sprang ut glad i hågen tills jag till mitt stora förtret upptäckte att det var kaninjäkeln som flyttat på sig. Trots idoga "ta-den-den är jättekul"-försök, först av Ulrika sedan av Margareta och slutligen oxå MOR så bara totalvägrade jag att ta upp den. Trodde dom verkligen att dom kunde lura mig? Men jag tyckte lite synd om dom efter alla försök så när den placerades i min mun så höll jag den i munnen en hel meter och andra gången två meter men något bra avlämningsförsök var det definitivt inte tal om. Övriga avlämningar gick annars helt ok idag, några väldigt bra andra lite sämre men dem gjordes det ingen affär av, här skulle jag bara bevisa att jag visst kan apportera vilt, VILKET JAG KAN (fast inte en blöt tung kanin).
Innan vi lämnade Lomma så ville MOR åka inom djuräffaren, ni vet den affär där inga hanhundar får komma in, hon ville köpa Lakritskonfekt åt mig och lite annat. Bl a ett nytt halsband, den där bling-bling-snakekedjan slet visst på min päls och det gillade inte MOR. Så när ett halsband skulle prövas ut så sa expediten till MOR: har du hunden med dig? MOR svarade JA men sa att jag var en hanhund. Men han pinkar väl inte inne blev nästa fråga och MOR svarade: såklart att han inte gör. Men hämtade honom då och så gjorde MOR det. Jag uppförde mig exemplariskt, det var mycket folk i kassan men jag satt snällt och väntade på vår tur och när det var vår tur så bjöds jag dessutom på godis, inte en gång utan två gånger för att dom tyckte att jag var så duktig & charmig!
Jag har varit ganska utslagen hela eftermiddagen och har bara tagit det lugnt. Imorgon är det återigen dags att åka till Pärup för sista stadgekursomgången, undrar vad vi skall utsättas för då? Är ni oxå nyfikna på det så får ni kika in igen här imorgon kväll.
Ps. Förresten, tack FAR för att du fixade kranen och satte på lampan igen däruppe!!!!
I förmiddags åkte vi till Lomma för att träna med Bell, Spot, Kid, Isa & Tess och deras mattar.
Vi började med lite roliga stadgeövningar, bl a kastades det dummiesar framför oss precis när vi i full galopp var på väg in på en inkallning och då gällde det att ta rätt beslut vilket vi alla gjorde.
Jag fick sedan vara med på en kanske lite för avancerad övning för mig, men den gjordes lite lättare för mig. Alla utom Ulrika gick iväg in i skogen, sedan fick vi gå ut i par om två. Ena gången gick jag i par med Tess och då kastades en markering sedan skickades Tess på en dirigering helt åt andra hållet. När hon var klar skulle jag komma ihåg markeringen vilket jag gjorde och fann den ganska snabbt trots att den hamnat under trädgrenarna. I nästa par fick jag gå med Bell och då var det min tur att skickas på dirigeringen. Det krävdes 2 framflyttningar sedan fattade jag i vilken riktning MOR ville att jag skulle gå i och då var det lätt som en plätt att finna dummien.
Avslutningsvis så skulle det sökas vilt. Jag är ju gröngölingen i detta sällskap och när jag som sista kille gick med MOR mot utgångspunkten så var frågan: Skulle jag låtas pröva på ett sök eller skulle jag få markeringar? MOR sa vi gör ett försök på sök, med betoning på ETT. Jag skickades iväg, sprang med bra fart ut, sökte/plockade upp och sprang in och avlevererade. MOR blev jätteglad (nästan som om hon och vunnit högsta vinsten) sa direkt jag skickar igen och så skickades jag igen och igen och igen... slutligen hade jag hämtat in 6 fåglar (på 3:e försöket ratade jag en blöt kanin). 7:e försöket blev inget sök, det blev en markering. Jag sprang ut glad i hågen tills jag till mitt stora förtret upptäckte att det var kaninjäkeln som flyttat på sig. Trots idoga "ta-den-den är jättekul"-försök, först av Ulrika sedan av Margareta och slutligen oxå MOR så bara totalvägrade jag att ta upp den. Trodde dom verkligen att dom kunde lura mig? Men jag tyckte lite synd om dom efter alla försök så när den placerades i min mun så höll jag den i munnen en hel meter och andra gången två meter men något bra avlämningsförsök var det definitivt inte tal om. Övriga avlämningar gick annars helt ok idag, några väldigt bra andra lite sämre men dem gjordes det ingen affär av, här skulle jag bara bevisa att jag visst kan apportera vilt, VILKET JAG KAN (fast inte en blöt tung kanin).
Innan vi lämnade Lomma så ville MOR åka inom djuräffaren, ni vet den affär där inga hanhundar får komma in, hon ville köpa Lakritskonfekt åt mig och lite annat. Bl a ett nytt halsband, den där bling-bling-snakekedjan slet visst på min päls och det gillade inte MOR. Så när ett halsband skulle prövas ut så sa expediten till MOR: har du hunden med dig? MOR svarade JA men sa att jag var en hanhund. Men han pinkar väl inte inne blev nästa fråga och MOR svarade: såklart att han inte gör. Men hämtade honom då och så gjorde MOR det. Jag uppförde mig exemplariskt, det var mycket folk i kassan men jag satt snällt och väntade på vår tur och när det var vår tur så bjöds jag dessutom på godis, inte en gång utan två gånger för att dom tyckte att jag var så duktig & charmig!
Jag har varit ganska utslagen hela eftermiddagen och har bara tagit det lugnt. Imorgon är det återigen dags att åka till Pärup för sista stadgekursomgången, undrar vad vi skall utsättas för då? Är ni oxå nyfikna på det så får ni kika in igen här imorgon kväll.
Ps. Förresten, tack FAR för att du fixade kranen och satte på lampan igen däruppe!!!!